Aftonbladet – 7 april 1870, sida 2

STOCKHOLM den 7 April I Nya Dagligt Allehanda för i går meddeir en insänd artikel med öfverskrift Den nya ligionsfriketen förhållande till vår statsrätt, vilken redaktionen af N. D. A. förq larar sig icke kunna vederlägga. bb Denna artikel går ut på att ådagalägga!,. it den af riksdagen för icke längesedan beutade förändring i Regeringsformens 28 8, pm afser en utvidgning af främmande trosekännares, medborge:liga rättigheter, äfven m densamma godkännes af K. M:t, icke kan pphöjas till lag förr än allmänt kyrkomöte ertill samtyckt. Skälet härtill skulle ligga eri, att nämnde grundlagsförändring skulle å i strid med I i Presterskapets privileier, hvadan sålunda på förenämnda fall kulle tillämpas den nya 114 i Regeringsormen som stadgar: De fordna Riksstånens privilegier, förmåner, rättigheter och riheter skola, der de ej egt oskiljaktigt samianhang med den Ständen förut tillkomande representationsrätt och således med enna upphört fortfarande gälla. Ej må än ring eller upphäfvande deraf ske, utan geom konungens och riksdagens sammanstämnande beslut och med bifall, om frågan rörer idderskapet och adelns eller presterskapets rivilegier, förmåner, rättigheter och friheter, förra fallet af ridderskapet och adeln samt det senare af allmänt kyrkomöte. Artikelförfattaren i N. D A. citerar, den frågavarande 1 i presterskapets privile,. jer på följande Sätt: Ad den 15 5) enom Guds ni len rät vangeliska religionen, grundad ock ofh Ina let gamla och nya testamstets profetiska och wpostoliska skrifter — — giadse blifva af oss ned sina kristliga ceremonier vid makt hållen och ngen kättersk (gra, ehvad namn hon helst hafva kan, i Di gon måtto inom rikets gränser, antingen l: ned offentligt predikande eller lönliga sammansxomster blifva liden — — Dertill med skall ock ingen, som icke är af vår religion och rena konfession eller den vedertaga vill, blifva brukad här ss XÅ Hlock-aer) a (-rt mö Hb IQ Om mA OÖ pA sn PR fa inrikes i något rikets embete, — — — mycket mindre uti det andliga ståndet till biskopar — professorer, lektorer — skolebetjente — — satter varda. Hvar författaren hemtat en sådan lydelse af den ifrågavarande 1 känna vi icke och skulle vara rätt intressant att få veta. Ty efter de källor, som äro oss tillgängliga, lyder paragrafen sålunda: Skal genom Guds nåd den rätta och rena Evangeliska Religionen, med dess Christeliga Ceremonier, städse vid makt hållas, och ingen kättersk lära inom Rikets gräntsor, hvarken offenfeligen eller lönligen, lidas. Ingen, som icke är af vår Religion, eller den vedertaga vil, skal här inrikes brukas i något Embete, mindre andeligit, eller vid Scholor. Utländska private personer af annan Religion, som för Handel, Handtverk och annan näring sig här nedsätta eller vistas, må intet vägras att lagligen och på lofligt sätt söka sitt bröd, handel och handtering här i Riket, eller att för sig sjelfve i sine hus göra hvad deras Gudstjenst fordrar, så länge de in privato stilla och utan förargelse sig förhålla och deras skäliga förebafvanden förrätta. Men ej få de med ord eller gerning försmäda vår Religion, ej heller hålla någre samqväm, hemligen eller uppenbarligen, eller draga Lärare i landet och deras hus, under hvad pretext det vara må, vid straff efter förordningarner, Deras barn skola uppfostras i vår lära och ervid stadigt förblifva, så framt de vilja njuta burskap. I öfrigt skall allt förhållas efter Reli gionsstadgarne, dem K. M:t allvarligen vill hand hafva. Vi hänvisa till Kongl. Maj:ts privilegier för Biskopar och samtlige Presterskapet d. 16 Okt. 1723, sådana de finnas in extenso aftryckta t. ex. i den sjette Rydenska upplagan af Sveriges kyrkolag (sidd. 246—258). Hvad nu sjelfva saken angår, så innehålla dessa presterskapets privilegier, liksom de ursprungliga adelsprivilegierna, många stadganden, som egentligen icke ha sin plats der, utan innebära upprepande af allmänna lagstadganden, och hvilka derföre icke kunna räknas eller hittills varit räknade såsom privilegia exclusiva. Till sådana stadganden, som icke äro af verklig privilegienatur, räknar Naumann i sin Statsförfattningsrätt: bestämmelserna om rena evangeliska lärans och dess ceremoniers vidmakthållande härji riket; om främmande religionsförvandter och om deras barns uppfostran i vår lära; försäkringar i allmänna ordalag angående skydd och hägn för presterskapet och läroverken, vid dem tjenstgörande personers befordran efter lag, så att de sökandes lärddm, skicklighet och förtjenst konsidereras, äfvensom att särskildt afseende fästes å tjenstgöring vid universitet, gymnasium, eller skola samt vid hofoch krigsstaten; presters och lärares inneslutande i den kongl. nåden samt om understöd åt prestenkor; föreskrifter om kyrkodisciplinens handhafvande efter kyrkolagen och handboken; om barndops och nattvardsgångs hållande; om gadstjenstens bivistande äfven af adelns husfolk, ehuru husbonden har särskild huspredikant; löften om befordran för presterskapets söner, om de äro duglige o. 8. V. Nyssnämnda statsrättslärare angifver, att efter frånskiljande af dylika allmänna tillI sägelser och förklaringar, som icke äro af rivilegiinatur, samt med iakttagande af 1810 års koncessioner och efter införandet af 1866 års riksdagsordning, presterskapets privilegier numera inskränka sig till följande rättigheter: 1:0 Att vid löneförmåner och anslagna fastigheter varda orubbadt bibehållna. 2:0 Att i städerna de embetsgårdar, med hvilka kyrkoherdar m.fl. af ecklesiastikstaten Bkola förI ses, äro frikallade från borgerliga besvär, samt att ecklesiastika bostäder och prebendehemman å landet äro från vissa onera och utskylder fria; äfvensom att fastigheter, hvilka enskildt tillhöra personer af ecklesiastikstaten, äro fria från all slags borgerlig tunga, så länge deras enkor och omyndiga barn efter dem samme deras egna går dar bebo och ingen borgerlig näring och handte. ring drifva. 3:0 Förmånen af nådår för ecklesiastike embetsoch tjenstemäns enkor och barn. — ! 4:0 Att ingen undersåte i riket må understå sig att lägga sina gårdar, en eller flera, från den enö sockenkyrkan, dit de af ålder lydt, till den andra ej heller må någon tränga de i ena stiftet ordi I nerade prester in på ett annat, der de hvarker äro födde eller ordinerade, utan skola stiftets barn efter lårdom, merite och lefverne, framför andra