Aftonbladet – 6 april 1870, sida 3

a OUR TY, NE MASTE MV OA dr vatt 2. MP I förvandlade till mörka, men med bibehållande af sina ursprungliga lägen. En fast eller flytande kropp, som är i glödgande tillstånd, utsänder deremot ljus, som icke gifver upphof till några linier, hvarken lysande eller mörka, om det ensamt genomgår spektroskopet. Då nu Janssen riktade spektroskopet på en utanför den förmörkade solskifvan synlig protuberans, så visade instrumentet från hvarandra skilda, lysande linier, gifvande härigenom tilkänna, att den undersökta protuberansen bestod af en glödgande gasmassa. Vid närmare granskhing befunnos dessa linier tillhöra vätgasen, och härmed vat sålunda ådagalagdt, att protuberanserna utgöras till största delen af glödgande vätgas, som uppkastas från solens yta. Då anssen betraktade protuberansens utseende i spektroskopet, fattade han genast möjligheten, att genom ett ändamålsenligt användande af detta instrument göra prosuberanserna synbara, äfven då ingen totälförmörkelse eger rum, och denna förutsägelse fann han den följande dagen genom direkta observationer bekräftad... Samtidigt med och utan att känna Janssens i Ostindien gjorda iakttagelser, lyckades det för Lockyer i England att på spektroskopisk väg göra protuberangerna synbara vid hvilket tillfälle som helst, då luften är Klar och solen är öfver horisonten. Man kan således ntirnera observera dessa fenomen utan att behöfva invänta en totäl solförmörkelse. Sedan det hunnit; blifva bekant, hafva spektroskopiska undersökningar af detta slag blifvit anstälda af flere olika personer, och resultaten deraf i tryck meddelade. Enligt dema, iakttagelser är hela solytan betäckt af ett i förnållände till sölens storlek föga tjockt lager af vätgas. Detta Vätgaslager, som fått namn af chromosfer, ligger omedelbart på den starkt lysande och värmestrålande fotosferen. Understundom ser man delar af den underliggande fotosferen uppkastas öfver chromosferens undre gräns, Vätgasen blir dervid uppblandad med andra fämnen. De meranämnda protuberanserna bildas genom upplastriing af stora vätgasmassor från chromosferen; men hvad det är, som förorsakar dessa våldsamma revolutioner på golytan, veta vi icke. Den 1 Juli förlidet år såg Zöllner i Leipzig en protuberans, som höjde sig mer än 8000 svenska mil öfver solens yta. Den var stadd i en stark hvirflande rörelse, liknande den som uppstår i eldpelaren från en stor vådeld. På två eller tre sekunder fortplantade sig en sådan hvirfvelrörelse från protubetansens bas till dess spets. På mycket kort tid känna protuberanserna förändra form och utseende; et fjordedels timme är ofta nog för att göra dem nästan oigenkänliga. Understundom afbrytes sambandet mellan protuberansens ötre del och solkanten; den öfre delen sväfvar då fritt utanför solskifvan, liknande moln i jordens atmosfer. Men solmolnet består af glödhet vätgas, under det att jordens moln utgöras af vatten vid låg värmegrad. . . Pater Sechi hat med spektroskopet gjort en iakt-. tagelse, hvilket, vin den bekräftas, blir af mycket . intresse. I närketen af flere solfläckar, isynner-, het af det större slaget, visade sig en mängd streck, I. hvilka tillkännagåfvo närvaron af vattenånga på dessa delar af solskifvan. På andra ställen af sol, ytan kunde dessa streck icke förmärkas. Vid ett. tillfälle iakttog han dock dylika linier öfver hela solskifväti; iten vid närmäre undersökning, visade . ; det sig, att ett tuntit tirrhos-moln hade kommit framför spektroskopet. Denna gång förorsakaocs således de nämnda linserna genom absorption i jordatmosferen. Janssen har i åtskilliga stjernor med gult eller rödaktigt sken äfvenledes trott He finna vattenånga. Dessa senare iakttagelser torde dock ännu tarfva bekräftolse. Undöt de begge sistförflutna åren har man äfven med fratiigåtg orjät använda spektralanalysen för 7 bestämmande af fixstjöfnorbas rörelse i veridsrymr, den. De redan gjorda försöken gifva säkert löfte ; derom, att stora och vigtiga sanningar få än väg framdeles skola kunnå uppdagas. Teoretis! betraktelser, för hvilka här icke är stället att när-l mare redogöra, gifva vid handen, att om ljuset ) från en lysande kropp undersökes med spektror skopet, så måste spektrallinierna något ändra sitt . läge, om afståndet fasllän den lysande kroppen och I? spektroskopet ökas eller mitskas. Blir afståndet ; större, Så dh ta sig linierna mot spektrets röda ända; om afståndet dereniot förminskas, så gå de s åt motsatt håll. Storlökön af, spektralliniernasförflyttning i spektroskopet är Beroende af den ha-. stighet, hvarmed den Tysande kropped närmar kt : till eller aflägsnar sig ifrån detsamma, Ett ylikt fenömen eger äfven rum vid ljudets fortplantande. : Om man med stor hastighet närmar sig tu musikaliskt instrument, som ger en uthållande ton t af bestämd höjd, så höres tonen högre; aflägsnar man sig deremot, så höres tonen för låg. Denna J förutsägelse af teorien har man genom direkta : försök på jernväg funnit bekräftad. Ljudet och ljuset förhålla sig således i detta likasom i så många andra hänseenden på samma sätt. Hvadl) nu bestämmande af förändringarne i afståndet till j en lysande kropp beträffar, så beror detta helt och hållet af den noggranhet, hvarmed förflyttningen ? af spektrallinierna kan uppmätas. På det att en! sådan uppmätning med tillräcklig noggranhet skall Is kunna ske, måste spektroskopet hafva en egen och l för detta ändamål beräknad inrättning. Huggins j sökte år 1868 att på detta sätt bestämma, huru-, vida stjernan Sirius hade någon egen rörglse eller icke. Han fann dervid, att denna himmelskropp aflägsnar sig från vår sol med en hastighet, som uppgår till något mer än 4 svenska mil i sekunden. I anseende till spektroskopets oföllkomliga inrättning anser dock Huggins, att denna bestämning icke kan göra anspråk på någon större noggranhet. Vida fullkomligare är det spektroskop, som professor Zöllner i feipzig för dylika bestämvingar konstruerat. Dennes instrument bar två systemer af glasprismer, sammansatta af flintoch kronglas, så att en af de genomgångna ljusstrålarne blir obruten; Dessa prismer inläggas nu i spektroskopröret ofvanpå hvarandra på ett sådant sätt, att det ena systemet får sin brytande kant åt venster och det andra åt höger. Man erhåller härigenom två spektra, liggande ofvanpå hvarandra och vända åt motsatt håll. Objektivglaset på den tub, med hvilken dessa spektra observeras är på samma sätt som på en heliometer tuskuret, så att strålarne från hvartdera spektret zenomgå sin halfva deraf. Den ena af dessa halfvor kan förflyttas med mikrometerskruf, såväl utefter skärningslinien, som vinkelrätt deremot. På detta sätt blir det möjligt, att bringa ett gifvet streck i det ena spektret i samma linie med motsvarande streck i det andra. Om vi nu antaga, att Zöllners jeepen blifvit inriktadt på en lysande kropp, hvars afstånd från spektroskopet icke J: förändras, och att objektivets båda halfvor blifvit stälda så, att två motsvarande streck i de båda lv spektra komma att ligga i samma räta linie, så d måste samma två streck skilja sig ifrån hvarandra, i I om spektroskopet inriktas på en stjerna, som när-n mar sig till eller aflägsnär sig från jorden. Medjn mikrometerskrufven kan man nu uppmäta förflyttningar af de båda strecken och derigenom beräkna, huru mycket himmelskroppen närmat eller aflägs-f nat sig på en gifven tid. De försök, som Zöllner med ett spektroskop af denna konstruktion an-; ställt, ådagalägga, att man dermed kan varseblifva om en stjerna närmar sig till eller aflägsnar sig rån vårt planetsystem, så snart denna rörelse hosY uimmelskroppen uppgår till 2500 svenska fot ise-)h xunden; en hastighet, hvilken måste betraktas såd som ringa, då fråga är om himmelskropparnes röelser i den oändliga rymden. Spektralanalysen har ådagalagt, att stjernorna, i 8 ikhet med vår sol, befinna sig i ett glödande tilltånd, och detta är orsaken dertill, att de sända! ss ljus. Men tydligt är, att de i sådant fall äfven ) d nåste sända oss värmestrålar; och det kan derföre s ara en intressant uppgift att försöka, om dettal H g ä fr nl nr oe på Ft KK Kr AS tt ned de känsliga medel, öfver hvilka vetenskapen ma förfogar, kan ådagaläggas. Huggins har i dettal? vänseende anställt några rön, hvilka här förtjena ut meddelas. Han använde härtill en termoeleks