Aftonbladet – 6 april 1870, sida 3

Vetenskapsakademiens högtidsdag. Prof. Edlunds föredrag. Bland de vigtiga upptäckter inom den fysiska vetenskapen, som under de sista decennierna blifvit gjorda, förtjena spektral-analysen och dess användning att ställas i ett af de främsta rummen. Genom dennas tillbjelp har det blifvit tör menniskan möjligt att kemiskt undersöka materiens beskaffenhet på aflägsna himmelskroppar, och derigenom utvidga och förfullständiga vår kännedom om verldsbyggnaden på ett sätt, som väl kan säas hafva öfverträffat våra förfäders djerfvaste örhoppningar. :Hvem skulle väl förr i tiden kunnat våga påstå, att det en gång skulle blifva möjligt att med vetenskaplig skärpa och säkerhet bestämma, af hvilka ämnen den eller den stjernan består eller att uppräkna de kemiska beståndsdelarne af vår sol? Säkerligen skulle ett sådant påstående hafva sports lika orimligt och vågadt, som om man velat förutsäga, att man med blixtens hastighet skulle kunna skicka sina tankar :-:från den ena verldsdelen till den andra, eller att man kunde låta solljuset utan konstens tillhjelp i trogna och varaktiga bilder gifva oss en föreställning om länder och folk; hvilka vi aldrig varit i tillfälle att besöka. Och likväl är allt detta nu en verklighet. Den naturvetenskapliga forskningen går raskt framåt. Hvarje eröfring Må detta fält öppnar utsigten för nya skördar. Jan kan dock med bestämdhet påstå, att oaktadt alla dessa framsteg skall det inskränkta menniskoförnuftet endast kunna förvärfva sig en matt och ofullkomlig bild af den gudomliga vishet, som är nedlagd i naturen, Dess innersta väsende skall för oss alltid blifva en tillsluten bok, som med större värma talar till vår religiösa känsla, än den manar till en fruktlös vetenskaplig forskning. I förra seklet lefde uti Göteborg en lektor vid namn Birger Wassenius. , Hans minne har gått till efterverlden, emedan han under sitt trägna arbete lyckades göra en vetenskaplig upptäckt af värde. Vid den totala solförmörkelse, som inträffade den 2 Maj 1733, observerade Wassenius i kanten af den förmörkade solskifvan rödaktiga upphöjningar af ett egendomligt utseende, hvaraf intet spår kunde förmärkas, då solen var oförmörkad. Dessa märkvärdiga utsprång eller så kallade protuberanser hafva varit observerade vid de totala solförmörkelser, som efter denna tid inträffat. och man har uppstält-flere olika förslagsmeningar öfver deras verkliga natur. Man var att börja med osäker på, om de tillhörde solen eller månen: observationerna vid de senare förmörkelserna ha dock tydligen bevisat, att de äro solens tillhörighet. En märkvärdig omständigbet är den, att dessa protuberanser äro underkastadebeständiga förändringar, hvilka stundom försiggå så hastigt. att de under den korta tiden för en total förmör kelse tydligen förändra sitt utseende. Man har en och annan gång sett dem i form af lösa tap ar, liknande moln, sväfva utanför den förmörkade solkanten och utan synbart sammanhang med den senare. Den 18 Augusti 1868 inträffade er solförmörkelse, hvilken i Ostindien var total Flere vetenskapsmän från Europa reste dit för att anställa iakttagelser, och bland desse befann sig en fransman vid namn Janssen. Denne senare lyckades det ätt med Spltrosköne tillhjelp utforska de gåtlika protuberansernas verkliga natur Om man med spektröskopet betraktar ett 1y sande föremål, så ser man det utstrålande ljuse sönderdeladt i sina särskilda ljussorter. År de: lysande föremålet en gasmassa, som blifvit försat: i glödgande tillstånd, så får man se ett större eller mindre antal lysande linier eller streck, utbredda