Aftonbladet – 6 april 1870, sida 3

stångda gåsriatsan deraf blef elärkt bel förbigå de kemiskå regultaten af undersö en och omnämna endast ä fysiska. Om en at de sönderdelningsprodukter, soi uppkomma genom ljäseta verkan, hade fast eller flytanäe form, så visade sig, öm gasmassan betraktades från förets sida, ett lätt moln; sort at börja med alltid hade en blå färgton. Färgen på detta moln var alltid fi Jen början blå, hvilken än den ånga var, som vi försöket begagnades. Sedan ljuset fått verka en lättgre stund och de utfälda, först fördelade sönderdelnitgsprodukterna erhållit en större täthet, blef dess färg mer och mer hvitaktig. Härmed är således fådagalagdt, att fasta eller flytande ämnen, hvilka i mycket fintt fördeladt tillstånd sväfva i luften, ältsd reflektera den blå färgen, hvilken småningom bår hvitaktig, då de fina guden komma tätare ill hvarandra. Ön de ljusreflekterande pulverkoriien voro på ett passande afstånd från hvarandra, liknåde ärgen den blå himlens. Undersöktes ljuset med polariskopet, så visade det sig vara polariseradt och maximum af polarisationer erhölls, då polariskopet var vinkelrätt mot den elektriska Jjusstrålens riktning. Mängden af polariseradt Hus var störst, då det reflekterade ljuset var blått; blef det hvitaktigt, så var polarisationen svagare, Orsaken till himlens blå fårg och det atmosferiska ljusets polarisation har mat ännu icke kunnat med ull säkerhet angifva. Tyndalls försök äro i detta hänseende särdeles upplysande. De förgskiftningar och polarisationsförhållanden, som han visat ega rum vid ljusets reflexion på fint fördelade pulverformiga ärinen, äro så likartade med dem,som vi observera i den atmosferiska luften, att väl knappast något tvifvel kan uppstå derom, att de härleda sig från samma orsak. Mimmelens blå färg och det atmosferiska ljusets polarisation förorsakas således efter all sannolikhet deraf, att ljuset reflekteras på fint fördelade pulverformiga åranen, som sväfva i luften. Med undantag af vatten finnas dock i luften icke några sådana ämnen i tillräcklig mängd. Man måste derföre antaga, att vatten i flytande eller fast form, men i ytterst fint fördeladt tillstånd, förorsakar de nämnda fenomenen. . För två år sedan omnämndes härstädes, att man å ett fullkomligare och ändamålsenligare sätt än örr lyckats förvandla mekaniskt arbete i elektricitet.. Denna förvandling af den ena rörelseformen i den andra försiggår med tillbjelp af induktionsströmmarne. För att bringa denna uppfinning till en ännu större fullkomligket är dock en noggrannare kännedom om induktionsströmmarne, än den man hitintills egt, af största vigt. Docenten Lemström från Helsingfors har derföre på akademiens fysiska laboratorium under de tvenne sista åren utfört en experimentel undersökning, hvilken öfver dessa strömmar lemnar särdeles värderika upplysningar. Docenten Lemström har nemligen bestämt dessa strömmars intensitet vid olika tidsmoment under deras korta tillvaro och visat, huru denna intensitet beror af flera bland de orsaker, som härpå hafva inflytande. En redogörelse för detta arbete är införd i vetenskapsakademiens handlingar. . Föröfrigt hafva inom fäderneslandet; följande fysikaliska arbeten blifvit utförda: Om jordgasens absorptionsspektrum, af adjunkten Thalen. Undersökning om några vätskors ledningsförmåga för värme, af docenten Lundqvist. Några undersökningar rörande ljusets reflexion från ytor af genomskinliga krystaller, af dr Haglund. Om ammoniakgasens absorption i vatten, af dr Forssman; samt vid vetenskapsakademien om orsaken till de af Peltier upptäckta galvaniska afkylningaoch uppvärmningsfenomenen; om elektriska induktionsoch disjunktionsströmmars gång genom gaser af olika täthet och mellan poler af olika form; och slutligen om de elektromotoriska krafterna vid kontakt mellan olika metaller.