Aftonbladet – 5 april 1870, sida 3

a Ar 2 R RE TR RER RR AT, anser jag mig icko dertill kunna rösta bifall. Med an:edäing af hvad som här blifvit taladt om denna frågas säftmankang med vårt representationssätt, tillåter jag mig tiätimå att jag för min del anser att så beskaffad kommutial fråga, som denna icke bär bedömas med uteslutande afseende på deninflytels8 fer kan medföra på representationssättet eller, i första fätynet, på första kammarens bildning. Såsom beröratide karaktersskilnaden mellan de båda kamrarneinom represgitationen rör frågan visserligen en utaf dess vigtigaste grundsatser, och såsöl ett otaf vilkoren för denna karaktersskilnad ingår också Skåttegranden för omröstningen vid valen utaf första kamfärers ledamöter; men jag tror icke att faran skulle vatå symnerligen stor, om denna grundsats i någon mån blefve rodificerad ellef begränsad, såsom i afseende på städerna nu har skett. Men det finnes en annan lika vigtig grundsats för fåft tuvarande representationssätt, och den är att första katimaren skall utgöra liksom den högsta blomman utaf vår kommunalör ör ggg Jag anser, derför att det vore lika otjokligt ant såsom här 1 dag blifvit ifrågasatt, vilja skilja förstå kammarens tillkomst. från den allmänna röstberäkningsgrunden inom kommunen, som det å andra sidan vore orätt att vilja förhindra en sund utveckling af primårförsamlingarne. e porer nom Reg Som anagt för deras Tälbefinnande oundgängliga, anser jag att man icke bör Motsåtta He Hon jag kan för min del icke finna att nagot beh närvarande är oundgäng.!2eN påkalladt. Grefve af Ugglas. talade 110t förslaget, hufvad deriör, att han trodde aft förändrinen skulle gkatere. aa än lifva intresset för e kommunala angelågerheterna. Hvar vore ct öfrigt, sporde han gränsen Git man beträdde ehof .af. denna reform för 480 Wtskottet föreslagit? Han ansåg att det icke skulle slåtta förr än makten kommit i deras bänder söm nu ifrigaåst yrka på reformen, och hän befarade deraf inga gytssamma följder för de orepresenterade, hvilkas talati AW föres af de större arbetsgifvarne. z Grefve C.G. Mörner ansåg att mar mån hödtrång borde tumma på kommunallagarne Inkräktnitigsbegäret växer i den mån dess sträfvänden i krönts af frärigång, ty, säger ordspråket: Vappetit vient en mangeafit. EN förbisåge satser, äft stenen uren faller ofta på nn 4 a; och han betviflade derföre icke att vi måste gå i deh tiktnitg; er ifvit anvisad; men för fåderneslandet vore det 1y6l ligt om man ginge så långsamt som . möjligt. För sist.del lyckönskade sig tal. att. han sannolikt ej komme äft tpplefva den Pn då alla konseqvenser af detta oundvikliga örtäkridande skulle framträda. Han sporde siiellertid hvar fan stode säkrare, på en jemn plan, eller på en sluttaiide, isynnerhet om denna senare smordes -med popularitetehs smörja? Intresset för de kommunala angelägenheteffix befarade han snarare skulle afän tilltaga om de, 6: yerkligen hysa ett sådant intresse, skulle mötas at olinhnighetet öch lkgiltigheten. — Det hade talats om, att man boräö gifva vika nu, emedan eljest en stormlöpning vord ä66 befara, men tal. trodde, au nad första kammaren minst Teke för, så vore let hot. 3 Hr Caspersson talade för bifall till försläget och fästädö isymnerhet uppmärksamheten derpå, att den omständigHbtöt, att de större jordegarnes rösträtt inskränktes genori 8ör rösträtt, som vore tillerkänd arrendatorer, utgjorde t skäl att förebygga gg ige ty egare at sågverk och andra fabriker, hvilka använde en talrik lös persönäl; men icke vore fastare bundna vid kommunen och dess iättessen, kunde lätteligen öfverrösta jordbrukarne, om Hågot röstmaximum ej vore faststäldt. Hr Faxe replikerade några af de möt förslaget PS skäl. Blott föga af talarens ord ffrämnträngde till referentläktaren, men ref. tyckte sig höra, ätt tal. sökte visa att i denna sak det rätta och det politiskt klöka sathmanfölle. Hr Frisk förordade bifall-till ttskottets förslag, under åberopande af de skäl ttskottet och hr Rydin anfört. ) Hr Nordström ville först anmärka, hvad redan en föregående tal. framhållit, att de större jordegarnes röstöfvervigt i väsentlig mån inskränkes derigenom, att arrendatorerna sjelfva rösta för den jord de innehafva, Vidare anmärkte han; att de stora jordegarne med sina många röster i sjelfva verket representera icke blott sig sjelfva utan äfven sitt clientåle af tinderhafvande. Hvad slutligen det förtryck beträffar, som egare af fabriker och sågverk skulle kunna utöfra genom att beskatta kommunen för anläggande af vägar, broar m. m. ville tal. blott hänvisa till 11 af förordn. om kommunalstyrelse på landet, som uttryckligen stadgar, att i öfverläggningar och , beslut öfver ärenden, som gj ve endast i mantal satt jord, må ej andra taga del än de, som sådan jord innehafva. . Till sådana ärenden höra enligt lag anläggandet af vägar och broar. Det förtryck, som man påstår att egare af sågverk och fabriker till följd af. nu gällande röstgrund skola kunna utöfva öfver jordegarne är sålunda blott en af dessal. sköna fantasier, som icke hafva något väsentligt samband med den faktiska verkligheten. Om åter genom fastställande af ett röstmaximum de mindre bemedlade skola få ett öfvervägande inflytande, så känner mån ej menniskonaturen om mån tror att de icke skola missbruka det. Utskottet hade icke nu mera än förr gifvit tillräckliga skäl Md n sådan förändring, hvadan tal. yrkade afslag. ; Grefve Oscar Mörner ansåg ickeden omstän-: digbeten, att lagutskottet nu återkommit med ettl: förslag om röstmaximumj förj landsbygden, utgöra ! något bevis på konseqvens. Flere nyvalde leda-. möter finnas vid innevarande riksdag ,i detta ut-:! skott; och desse äro anvhängare af lika rösträtt och) hafva blott gått in på ifrågavarande förslag såsom en nödfallsutväg af misströstan om att få något :! bättre. Hvad de gamla ledamöterne beträffar, trodde : Ål likväl icke sänningen af den hålkas derigenom, att drop talaren att de fleste icke varit med om förslaget. I fråga om sjelfva saken trodde talaren icke att man behöfde befara att den större förmögenheten gynnas under närvarande kommunalförfattning Tvärtom, hvar och en som eger något kapital el-j: ler idkar någon rörelse vill kommunen genast be-1 skatta så högt som möjligt. Talaren yrkade fort-: farande afslag. ; Hr Lagerstråle. Man har anmärkt att då ett! röstmaximum blifvit faststalidt i städerna fordrar ! konpseqvensen ett sådant äfven på landet. Men : denna föräbdring i städernas kommunalstyrelse ! grundade sig på en utbildad allmän åsigt om att! förmögenheten hade en alltför stor öfvervigt, en! åsigt som delades af de förmögnare sjelfve. Förän-1 dringen var väl förberedd genom statistiska umn-! dersökningar och uppgifter. Man visste, hvad den : åsyftade; man visste hvart den skulle leda. Härl! finna vi ingenting sådant, ingenting annat än iso-! lerade enskilda uppgifter och påståenden. Talaren: ville blott anmärka en omständighet som han an-: såg förtjena uppmärksamhet, Vid kommunalför-1 fattningens uppgörande gaf man arrendatorerne ) rösträtt och gjorde sålunda en inskränkning i jord ! egarens rätt. Skulle genom fastställande at ettl! röstmaximum jordegarens rösträtt ytterligare in-! skränkas, så borde han återfå rätt i fråga om jord ! som är öfverlåten på annan brukare. Att man il: städerna velat gifva större inflytande åt medel-! klassen än naturligt. Der finnes ett mera allmänt ! intresse för hemmanens angelägenheter. Så snart :! en bildad meddelklass uppstått på landet, bör äf-! ven der en förändring göras i samma riktning. ! Men nu är en sådan förändring för tidig, hvarföre : talaren yrkade afslag. 1 Hr v. Gegerfelt. Man anser att kammaren, ! för att vara konseqvent, bör fortfarande vägra bi-4 fall till ett röstmaximum på landet. Man fruktar! att annars icke hafva en fast position. Men en! fast position vinnes icke genom att absolut vägra! ! att göra några eftergifter. Den vinnes fastmera ! genom att granska motståndarnes skäl och gifva ;! efter för skäl när så behöfves. Man fruktar för ,! att en förändring i röstgrunden skall leda till an-: