Aftonbladet – 4 april 1870, sida 3

BIKSDAGEN. Andra kammaren. Sammanträdet den 30 Mars. Andra kammarens första tillfälliga utskott, det å kallade undervisnings-utskottet, som bland anat erhållit till behandling hr Mankells motion m religionsundervisningen i folkskolorna, ade i sitt utlåtande J4 3 afstyrkt motionen, hvilen gick ut på att religionsundervisningen i nämnin skolor skulle skiljas från lärarebefattningarne ch öfvertagas af presterskapet. Mot detta beslut ade br Hedin reserverat sig och föreslagit en krifvelse till K. M:t i syfte att skolläraren och resten skulle sig emellan dela religionsundervisingen, att presterskapets verldsliga bestyr, till -innande af tid för denna undervisning, skulle inkränkas, samt att fördelningen af undervisningsiden skulle ändras i enlighet med det vid folkkole-inspektörernas möte år 1867 uppgjorda för1 lag. Öfver denna fråga uppstod en ganska liflig, if vissa ögonblick till och med häftig debatt, som. upptog kammaren nästan hela sammanträdet, och) som öppnades af hr Mankell. Tal. hade icke gjort sig någral illusioner i afseende på sitt förslags antagande för närvarande, utan endast ansett detsamma vara ett första försök till närmande mot det mål, hvartill han oaflåtligt ville sträfva; men så mycket hade han åtminstone hoppats, att utskottet skulle hafvå till nöjaktig utredning från sin ståndpunkt upptagit frågan. I denna förväntan hade han likväl blifvit sviken, då utskottet teinligen knäpphändigt affärdat hans motion. Tal: öfvergick derefter till att punkt för punkt vederlägga motiverna för utskottets utlåtande, att folkskolorna enligt inspektörernas senaste berättelser, gått betydligt framåt; att religionsundervisningen i folkskolan måste bibehållas såsom ett hufvudämne; att en hel dag undervisa i kristendom måste vara pedagogiskt olämpligt; att lärarebildningen nu är mycket förbättrad; att kyrkomötet yttrat sig emot ett förslag i samma syftning; att presters) apets tid iallmänhet icke medgifver att åtaga sig religionsundervisningen, samt att prosterskaen redan genom gällande skolstadga är lagdt att utöfva uppsigt, isynnerhet öfver religionsundervisningen i folkskolorna, 0. 8 Vv. Tal sökte deremot ådagalägga: att den utveckling skolan vunnit icke vore så särdeles stor, men att denna utveckling i allt fall endast rörde antalet af barnen som undervisas, icke undervisningens halt; anmärkande tal. att utskottet icke motsagt hans påstående, att hbalfva tiden användes på religionsundervisningen; att religionsundervisningen otvifvelaktigt bör vara ett hufvudämne, men att det likväl i detta afseende borde finnas någon begränsning; att förslaget endast åsyftade en förbättrad religionsundervisning; att detta svårligen kan vinnas genom seminariernas ombildning, enär äfven en skicklig lärare omöjligen kan med lika stor kraft och insigt undervisa i religionen, när ban derjemte har de medborgerliga bildningsåmnena att utbilda sig uti; att kyrkomötets, yttrande i saken vore att hänföra till det slag som uttrycktes med ordspråket: att sätta bocken till trädgårdsmästare; att, ehuru en svårighet onekligen låge deri att presten ofta icke skulle hafva tid att åtaga sigreltglonsan dera gen, god vilja likväl skulle kunna uträtta mycket i detta hänseende, så mycket hellre som intet borde vara mera passande för prestens heliga kall än ungdomens religiösa uppfostran; samt att det visI serligen vore godt och väl att författningen ålade presterskapet uppsigt öfver religionsundervisninTgen, men att denna skyldi het, såsom tal. med I exempel illustrerade, med aktningsvärda undantag i icke uppfylles. Dem som tyckte att tal. med sin motion gåt! väl långt, hänvisade han till riksdagebs eget be i glut om antagande af dissenterslagen, enligt hvil DO AA ot JR de jr Jr RR CD 1 OG Sf RT ken grundsatsen om vederbörande presterskap: skyldighet att meddela religionsundervisning å ) barnen till bekännarne af deras tro blifvit erkänd j Visserligen skulle tal. helst önskat framgång åt si! motion, men då hr Hedins reservation vore de 1 mesta man för färvarande kunde hoppas, så Blö -I han sig till densamma.