Aftonbladet – 4 april 1870, sida 2

STOCKHOLM den 4 April, Den hemska mordgerning, som under egenomliga och ohyggliga omständigheter nyligen egicks i hufvudstaden har under den senate veckan utgjort föremål för den allmänna ppmärksamheten och under enskilda samtal ramkallat mångfaldiga betraktelser och komnentarier. Då vi vid törhöret sistlidne lördag Varit tillfälle att se och höra den brottsliga unga vinnan och hennes förutvarande närmaste mgifning, skola vi med några ord meddela et intryck vi deraf mottagit och 23 refexioer, som sakens detaljer synas dss egnade att ramkalla. Det händer gnderständom, att de rysligate bro ehuru afskyvärda och såratide för P allrsänna rättsmedvetandet de änäro,dock unna i all sin vederstygglighet vara lärorika ör menniskovännen och samhällsförbättraren, medan de kunna betraktas såsom öppna sår, senom hvilka man får syn på ett smygande ndt, som förgiftar samhällskroppen och om vars rätta karakter läkaren eljest icke kan ullständigt och i detalj döma. Till dessa ör utan tvifvel den sak, som här äri fråga. Man har ordat åtskilligt om sedeförderfvet nom de s, k. bättre samhällsklasserna, konstateradt genom flere dylika olycksfall, hvilka mA mA iksom genom en särskild och märklig uppenbarelse af Nemesis divina efter hvarandra drabbat flere i timligt hänseende lyckligt lottade personer, hvilka gifvit föredömen af ett anstötligt lif, Man har vidrört det för vår hufvudstad i sanning vanhedrande förhållandet, att ingen gqvinna, som icke har Skydd af en manlig beledsagare, kan gå ut efter skymningens inträde, utan att löpa fara att bli ofredad af män, hvilkas yttre häntyder derpå, att de skola tillhöra de s. k. bildade klasserna, ett förhållande, som ådagalägger att det står illa till med qvinnofriden och den personliga friheten och rättstillståndet, då sådant kan passera, utan att ofoget tillrättavisas och undertryckes genom befolkningens egen rättskänsla och genom sorgfällig uppmärksamhet af dem, som skola handhafva gatufred och offentlig ordning. Detta är visserligen ganska riktigt och förtjenar allvarligt behjertas. Men det finnes en annan sida af saken, som särskildt är egnad att ådraga sig de nitiska menniskovännernas uppmärksamhet: det är den blick, som målets detaljer låta oss kasta in i lifvet och förhållandena inom några af de lägsta samhällslagren, för att se de olyckliga missförhällanden som uppstå genom superiet och råheten och derigenom att i så många hem barnen hvarken kunna få verklig föräldravård eller erhålla undervisning utom -hemmet och att de sedermera, qvarstannande i detta hem, utan regelbunden sysselsättning och vuxna ifrån den barnsliga lydnaden och pieteten mot föräldrarne, om den någonsin existerat, rikta anspråk på lifvet, som icke kunna på hederligt sätt tillfredsställas, samt genom att gå fåfänga ledas till det ena onda efter det andra. Den unga bröttsliga qvinna, som nu blifvit föremål för en så sorglig uppmärksamhet, företer synbarligen många goda anlag, som, väl handhafda, vårdade och utvecklade, skulle gjort henne till en mycket nyttig och aktningsvärd menniska, ja kanhända, under inflytandet af en verkligt god uppfostran, till en prydnad för sitt kön. Hon har synbarligen ett godt hufvud och snabb fattningsgåfva och företer vissa drag i sitt skaplynne, som med någon vård och handledning skulle kunnat utveckla sig till god energi, karaktersfasthet och hederskänsla. De detaljer, som längre ned under rättegångsafdelningen meddelas, visa, hurudant föräldrahemmet varit, hvilken skola och hvilka föredömen hon der till följd af fadrens under det druckna tillståndet härda och vilda lynne kunnat ega. Endast tre veckor har hon åtnjutit någon undervisning i en skola och det vitnar fördelaktigt om hennes naturliga intelligens, att hon på egen. hand lärt sig skrifva och tillegnat sig så stor formel skicklighet i att uttrycka sig. Hon yttrar sig nemligen mycket regelbundet och ofta i uttryck som icke tillhöra hvardagsutan endast skriftspråket. Detta häntyder på ganska mycken läsning och ett visst slag af bildning. Beklagligtvis har icke denna varit af äkta och redbar art. Förmodligen har hennes lektyr uteslutande bestått af en massa romaner, som förderfvat hennes fantasi, höjt hennes anspråk på lifvet och ingifvit henne ringaktning för hennes omgifning och de prosaiska förhållanden, i hvilka hon lefde, samt bibragt henne smak för äfventyrligheter. Vistelsen under några år på Hornsberg straxt invid Carlberg, synes också ha haft ett ofördelaktigt inflytande på henne. Bekantskapen och det otvungna, förtroliga samspråket med kadetterna och den uppmärksamhet, desse visade henne, har utan tvifvel i sin mån bidragit till att i hennes egna tankar höja henne öfver den klass hon tillhörde och den krets, i hvilken hon lefde. Hon an-; såg det nu säkerligen alltför simpelt att tje-. na; förhåHandet till kadetterna föreföll henne romantiskt och öfverensstämde med de ideer bon genom romanläsning erhållit. Det är all anledning att antaga, att det är fullkomligt öfverensstämmande med sanningen, att i detta förhållande ingenting af gröfre osedlighet ingått. Hon ville stå ren och i en lnågot poetisk dager i deras ögon, med hvilka hon sålunda umgicks. Men den orenade fantasien och Justen till att i yttre häpseende kunna uppträda litet ståtligare, dref henne till osedlighet på annat håll, och detta, i förening med otyglad: häftighet.i lynnet samt en viss bitterhet deröfver att hon förnedrat sig inför sitt eget medvetande, utan att derigenom ernå några materiella förmåner, ledde henne slutligen till det gräsliga brott, hvarigenom hon nu erhållit en sorglig ryktbarhet. Det synes oss, som borde mennisk