Aftonbladet – 4 april 1870, sida 2

men — alldeles som ni yttrade om boken — det är dess försvinnande som oroar mig. Hvad jag har mistat är en äkta spets ungefär fem alnar lång och två tum bred. Att den igår morgse låg qvar i min arbetslåda, det vet jag. Denna morgon var den inte längre der. Hade ni lådan låst?. Ja; hon stod i biblioteket. Mina nycklar lågo i en byråläda i mitt sofrum, der jag har dem liggande, emedan jag finner dem för tunga att bära i fickan. Då jag i morgse skulle taga dem, öfverraskades jag af att de inte voro i den vanliga lådan, men i en, straxt bredvid. Den som begagnat dem hade glömt hvar de borde ligga. Och pi saknade spetsen? Ja. Troligen hade jag inte gjort det på flera veckor, om jag ej behöft den för ett arbete just nu. Den låg på botten i sylådan; så fort jag lyfte upp den öfra afdelningen, såg jag att den var borta. Naturligtke har jag letat, men utan att återfinna en.n Har ni talat vid tjenstfolket? Jag har ej velat yttra mig Inpeket, på det de inte skola tro att jag vill, anklaga dem. Hvad jag sagt, är att jag har förlorat eller förlagt en spets, och beskrifvit den. De tyckas vara alldeles oskyldiga, men inte har spetsen kunnat gå sin väg utan en hjelpsam hand. Jag tycker ej om det här,, yttrade mr Chandos efter en kort tystnad. Jag upprepar ännu en gång, att förlusten är i sig sjelf obetydlig, värre än den osäkerhet man känner, svarade mrs Penn. Man kan ju inte vara lugn för att ej mera skall gå samma väg. en jag bör ej uppehålla er längre, tillade hon och steg upp. Jag hoppas, mr Chandos, att ni inte ogillar mig, emedan jag har nämnt detta.