Aftonbladet – 31 mars 1870, sida 3

RA Fe oo XW or VS TR Istolen höll session och det på den anklagades begäran inkallade vitnet ILopis afgaf sin berättelse inför domstolen, den anklagade rest sig och, vänd mot domstolen, yttrat: Man har skrattat åt min kamrat Fouchås vitnesberättelse, hans, hvars bröst tio steg från mig genombörrades äf en kila, då han stred mot Frankrikes fiender; han har mera inod än hela den faktion, till hvilken advokaten Laurier hör. I detta ögonblick utbröt ett förfärligt oväsen bland åhörarne. Vitnet Fonvielle steg upp och ropade: Ni har mördat Victor Noir! samt yttrade ätven andra häftiga ord, hvilka dömstölen vid det uppkomna och fortsatta larmet icke kunde höra och om hvilka den till slut kan erhålla upplysning. — Till följd af detta protokoll förordnar domstolen, att dessa tilldragelser genast skola tndersökas, generalprokuratorn framställa sina ansvarspåståenden och den höga domstolen fälla sitt utslag. Den anklagade vill tala, men presidenten ålägger honom tystnad: Ni, anklagade, har förenledt detta beklagliga uppträde. Jag anbefaller er särskildt den största kallblodighet. Den anklagade talar, men man hör ej hvad han säger, Presidenten förklarar, att domstolen ej tillåter honom förolämpa de civila parterna. Dessa ord, dem presidenten utstöter med stor häftighet, göra intrycks Adv. Leroux vill tala. Pres. Frågan om detta uppträde är afgjord. Adv. Lerouz. Med er tillåtelse, hr president; man har törolämpat oss, man har kallat oss mördare. Pres. Att förskaffa den anklagade aktning tillkommer mig ensamt. Ända tillsista ögonblicket kan den anklagade betraktas såsom oskyldig. Ingen har rättighet att gå domen i förväg; jag anmärkte redan i går, huru upprörande dylika förolämpningar äro. Ni borde ha låtit detta lända er till efterrättelse. Adv. Lauriers Då begär jag ordet. Jag ber domstolen förklara, att den anklagades advokater icke öfverskridit sina rättigheter. Pres. Det är sannt. Man fortsätter härefter förhöret med den anklagades vitnen. Första vitnet är läkaren Boudet (46 år). Han säger, att han känt prinsen i Afrika och att denne alltid uppfört sig på ett värdigt sätt. Prinsen hade icke trott, att belägringen af Zacetha skulle fortfara längre än 8 dagar, eljest skulle han ha varit nödsakad att återvända till FrankrIKe. Nästa vitne är poliskommissarien Giacometti. Han berättar om händelsen på Marseillebanan. Det var 1850. Ehuru då simpel soldat, anmodades han af prinsen att vara hans sekundant mot en viss Ovini. Anledningen till duellen var följande händelse. Prinsen befann sig i en af honom förhyrd kupå. Han åtföljdes af ett fruntimmer. Plötsligt vill en resande stiga in, ehuru på dörren var anslaget: Compartiment reservå.Prinsen förbjöd honom stiga in. Den resande använder våld, knuffar undan prinsen och sårar fruntimret. — Ovini skymfade tillika kejsaren, på den tiden republikens president. Nästa dag ntmanade prinsen Övini, som antog utmaningen. Men Ovinil. kom ej till mötesplatsen. Man sökte upp honom; . han lofvade förskaffa sig sekundanter, men slut-, ligen gjorde han de ödmjukaste ursäkter. Vitnet Ornano berättar om samma sak. Edmond Bousquet har varit sekundant i en duell mot Victor Noirs Denne vägrade att slåss, emedan han hört saker om utmanaren, hvilka gjorde : en duell omöjlig. Denne sade, då han erhöll svaret: Jag skall örfila upp Noir. Noir fick veta l; detta; men tillika erfor han, att den, som utma-; nat honom. var en hederlig karl, som man förtalat. Han samtyckte nu till duellen. — Det varli bra,. sade han, att jag ej mötte honom i går; jag skulle då ha mördat honom. Saken blef uppgjord i godo. j De tre följande vitnenas berättelse äro utan ( betydelse. i Nästa vitne, en tjensteman vid namn Servoni, bar tillsammans med Fonvielle tjenat under Garibaldi. En dag hade, enligt hans uppgift, Fonvielle ur en transportvagn, i hvilken funnos 20: madrasser, 50 silfverskedar, 10 silfvergafflar och 20,000 francs i penningar, undansnillat 1500 francs. 1 Vitnet talar fort, som om han läste upp en utanexa. 1 Presidenten. Vi oga ej rättighet att kontollera l( vitnesmålen å svarandesidan, men jag måste beklaga, att man inkallat detta vitne. ; Advokaten Demange (på svarandesidan): Vi ha endast till följd af hr Kergomars vitnesmål i sår inkallat det. Presidenten. Hr Kergomar, stig fram. Advokaten Laurier. Innan hr Kergomar höres, önskar jag fråga honom, om han icke sjelf blifvit lömd af krigsrätt. Vitnet Servoni. Jag dömdes, derföre att jag tio dagar olofligt höll mig:undan från tjenstöring. Presidenten. Ni dömdes för desertion. Advokaten Demange. Vi inneha handlingar röande vitnet. Det är sannt, att han varit dömd ill tre års tvångsarbete. Efter utståndet straff erhöll han dock betyg af militärmyndigheterna om rodt uppförande. Presidenten (till advokaten Laurier). Yrkar i fortfarande, Kergomar skall höras ånyo? Laurier. Ja, hr president. Man håller nu på att mörda hr Fonvielles åra. Han skall såsom l fficer ha stulit penningar. Då vore han ju denlå störste usling. Detta måste upplysas. f J f 8 nh oc Åt part Fr TA bite Dn AA m Vitnet Kergomar. Vitnet Servonis vitnesmål ngår ej samma händelse, som jag berättat om. jegementskassan blef bestulen, men Fonvielle förrexlades med den verklige tjufven. Jag måste lock tillägga, att jag ej tyckte om hr Fonvielle och tt jag, i fall det ringaste till hans nackdel skulle ia omtalats bland våra trupper, säkerligen skulle a erfarit det. Men jag måste förklara, att herr ronvielle alltid uppförde sig mycket väl. Advokaten Laurier. Jag ber, att domstolen må alla fram vitnet Blouet, hvars vitnesmål jag i går j ansåg nödvändigt. Blouet är lärare och vanligen bosatt i Milato på im Sicilien. Han berättar, att han genom tidninsarne erfarit, att en garibaldian ville angripa hrr le Fonvielles heder. Vitnet var tillfälligtvis pål, några dagar i Paris. Han hade lärt känna hr de f onvielle under Capuas murar. Jag har ställt nig till hans förfogande, på det att han, som tjer at under Garibaldi, må kunna vederlägga en per;k i r i on, som angriper hans heder. Saken har berät-i ats oriktigt. Med stölden eger det gin riktighet, nen tjufven hette Hussau. Vitnet Servoni. Den stöld, hvarom vitnet, talar öröfvades den 26 Oktober, men Fonvielles den 3F lovember. 0 Vitnet Blouet. Min bror tjenade isamma legion, a ler Fonvielle och Servoni stodo. Hade någonting k ådant händt, så måste jag veta det. Hr Cluzeet, som var major i Garibaldis armå, tog sjelf ir Fonvielle med. sig till Amerika, der han skulle aga tjenst. 4 Advokaten Laurier. Vi ha här ett bref från2Z seneral Cluzeret, hvari han förklarar: Servonilå jar ljugit! d Servoni. Hr Cluzeret var ej der. Sessionen afbrytes här. När den återti ortsättes, erhåller advokaten Floquet (i civil-!) Han be Tun nålet) ordet. PERSER nner sålunda: v