Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 3

Ett par vitnen intyga härefter, att Fonviese alltid brukade gå beväpnad. N Kl. !04 afbrytes sessionen för andra gången. Skälet är, att trängseln var så stark, att vitnena icke längre fingo plats och nästan qväfdes. Presidenten lät rensa flera bänkar från åhörare. Efter en fjerdedels timmes förlopp fortsättas förhandlingarne. Liebecker, tidningsskrifvare, säger sig ha varit mycket god vän med Fonvielle, och vet derföre, att han efter sin återkomst från Amerika aldrig gick ut utan vapen. Äfven Victor Noir kände jag nära, isynnerhet på den senare tiden. Han antog gerna vanor, som ej motsvarade hans plebejiska arsprung. Beträffande hans karakter kunde vitnet icke finna något bättre uttryck, än att han var en äkta Newfoundländare, stoltserande i sin kraft och skönhet. . Melliere höres åter och berömmer Noir för hans stora godmodighet. Äfven vitnet Jules OClaretie (tidningsskrifvare) veskrifver honom såsom en älskvärd, god och nild menniska. . Skomakaren Moreau hade följt Noirs lik, men varken hört, att någon yttrat, att pistolen klickat, ljest skulle prinsen vara död, eller han har dödat nin vän, men denne gaf honom en örfils. Icke Leer hade han sett Hågon slagtardräng bära liset. Härpå konfronteras Fauche och Moreau med lagtardrängen Lechantre. Båda de förstnämnda ramhärda i sitt påstående, att de ingenting hört, huru de befunno sig i den ställning, att de måste öra allt hvad som yttrades. Endast Lechantre våstod fortfarande, att Fonvielle sagt, att Noir ;rfilat upp prinsen. Advokaten Flocquet. Således bars liket af fyra Tre ha ingenting hört, utan endast den jerde. Walner vitnar, att Vinviollet yttrat: Vi måste ädda prinsens hufvud. Slutligen hördes Vicomte de Clary, en slägting ill den kejserliga familjen. Hans berättelse går gentligen blott ut på att konstatera, att prins Pierre ltid haft till vana att bära vapen. etta hade an till och med gjort i Nationalförsamlingen, af vilken han var medlem under republiken. Sessionen afslöts härefter.