Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 3

I Jag uppmanar, er att moderera ert språk och iakt taga nera foglighet. Rochefort: Jag har gått ed på att tala sanning och dertill hela sanningen. Jag måste således l upprepa hvarje ord, som man yttrat till mig on denne man, hvilken för öfrigt var mig alldele: okänd. Någonting vidare har jag ej att tillägga fl Pres.: Ni kan afträda. Adv. Laurier begär, att fru Noir skall höras jljom sin svågers uppgifter rörande duellen, hans I lefnadssätt och hans tillstundande bröllop. i Fru Noir berättar, att Victor Noir den 9 Januari ; I sagt till henne och hennes man, att han befann sig i en svår ställning, att han var Pascal Groussets -I sekundant mot Pierre Bonaparte, att Rochefort ej I tyckte om denna duell och att han fruktade att : göra honom missnöjd. Han tillade, sade vitnet: IJag hoppas, att duellen ej skall bli af. Fonvielle och-jag äro fullkomligt försonligt stämda Fra I Noir är mycket rörd, hennes röst darrar och hon I gråter. Presidenten låter sätta fram en stol åt . henne, men hon undanber sig den med en skakning på hufvudet och förblir stående. Dagen derefter, fortfar hon, kom Victor till oss med nya handskar; som han hade tillknäppta. Han var något fäfäng och nyttjade gerna handskar. De han nu bar voro så trånga, att han ej sjelf kunde knäppa igen dem; hans fästmö och jag hjelpte honom. När man förde hans lik till oss, voro handskarne oskadade, och jag fick den öfvertygelsen, att Pierre Bonapartes uppgift var osann; ty handskarne voro ej ckna. ästa vitne är Georges Cavallig, civilingeniör och f. d. elev vid polytekniska skolan. Han är en stor, stark man, med ett något komiskt ansigte. Det är samme person, som i längre tid varit känd i Paris under namnet pipe en bois,. Han var Victor Noirs intime vän. Han är ytterst blek och så upprörd, att han knappt kan tala. Noir var en myc-: ket foglig menniska, sade han. Jag har ofta sett honom så lugn, då han kunde ha blifvit vredgad, att det förvånat mig. Han har haft två dueller... Han har fått en örfil... Vitnet är så uppskakadt, att det måste sätta -ig, och begär vatten. Man begagnar tillfället att göra ett litet uppehåll. Advokaten Laurier: Tillåt mig ställa några fråor till vitnet. Först i hvad skick handskarne hbeunno sig, sedan han aflidit. Cavaillie; Jag vakade om natten hos liket... (Nu är vitnet nära att falla i vanmakt; derpå hemtar han tillräcklig styrka, för att kunna fortsätta.) Handskarne voro tillknäppta och icke sönderrifna samt sutto trångt åt. Om Victor Noir, som hade en kraftig hand, skulle ha utdelat ett slag, måste handskarne ha spruckit. Vitnesmålet af Santon, medarbetare i Reveil, densamme, som med Grousset och hans vitnen åkte till Auteuil, är af vigt. Laurier (prinsens advokat) önskar specielt veta, om Victor Noir, då han stupade till marken, höll sin hatt i handen och i hvilkendera handen. Santon: I högra handen. Jag såg honom falla och skyndade fram. I det ögonblick han sjönk till marken slog hatten mot gatan. Laurier: Detta måste konstateras. Noir höll sin hatt i handen, och just i den högra. Hörde ni hvad Fonvielle sade, när han kom ut? Santen: Han ropade: mördarel Jag frågade honom, hvad som händt. Han berättade i korthet för mig tilldragelsen. Laurier: Yttrade han ingenting, hvaraf det kunde visa sig, att Noir gifvit den anklagade en örfil? Santon svarar nej. Portvakten Louis Fouche (50 år gammal): Jag hörde ropet mördare! Man mördar hos prins Pierre! Jag sprang ut och mötte hr Fonvielle. Jag frågade honom: Hvem är ni? — Jag är tidhingsskrifvare. — Hvad har ni gjort hos prinsen? — Jag gick dit med en vän för att göra tjenst som duellvitne. — Jag vänder mig om och ser en person ligga påsin venstra sida. Fonvielle sade då till mig: Han sköt äfven på mig, jag har två hål i min paletot! Jag sprang fram till mannen, som låg på gatan. Hör på, min vän, hvad fattas er? Han svarar inte, han rosslar mig midt i ansigtet. Jag knäpper upp paletoten, derpå västen och skjortan och ser hålet efter kulan, stort nog att sticka in fingret i (skratt), jag får se en muraregesäll och en slagtardräng; jag ber dem hjelpa bära mannen till apoteket. Vitnet gestikulerar lifligt och söker genom pantomim hjelpa till, när han tror sig ej vara nog tydlig för domstolen.) Vi lade Noir i ett rum till venster, fortfar han, jag begärde en kudde att lägga under hufvudet på honom. Laurier: Yttrade icke Fonvielle, under det man bar Noir från trottoiren till apoteket: Han har väl skjutit min vän; men hvilken örfil gaf icke denne honom! Vitnet: Nej, någonting sådant har jag icke hört. Presidenten: Är ni alldeles säker derpå? Vitmet: Ja, på mitt hedersord! Presid.: Kunde icke detta ha yttrats, utan att ni hört det? Vitnet: Omöjligt; jag lemnade aldrig liket. Presid.: Hvar höll ni i kroppen vid bärandet? Vitnet: Upptill. Advokaten Laurier: Vid hufvudet? Vitnet: Ja, vid hufvudet. En juryman: En advokat får ej förestafva vitnet hvad det skall säga. Laurier: Kan jag framställa min fråga ärligare? Jag vädjar härom till domstolen, En juryman: Huru buro de liket? Vitnet vänder sig till en af de honom närmast sittande åhörarne, fattar honom vi skuldrorna och visar, huru de buro Victor Noir. Lechantre, den slagtardräng, som hjelpt till vid bärandet, uppropas, för att ånyo, höras, men har aflägsnat sig, och skall, då han återkommer, konfronteras med Fauche. Betecknande för Vinviollets berättelse är uppgifterna af Auguste Oboder (42 år gammal, tjensteman). Han berättar: Jag varj: inne i en boklåda, som tillhör min familj. :! Hr Vinviollet kom för att köpa en tidning. ! Han sade, att han var det enda vitnet om ; hvad som skett. Han tillade, att Fonviellelj ropat: Ah! den kanaljen! om min pistolls icke hade klickat, skulle jag ha dödat ho-t nom! Detta är allt. Några dagar derefter! kom Vinviollet till mig och frågade: Kom-! mer ni ihåg hvad jag sade i er boklåda? ; Jag svarade, att jag mindes hågra meningar. ) Men kamimer ni ihåg, att jag sade, att Pop-1 1 Å j l j j l l f ! I — Ae PSA ilamll S or ller SE a ENL vielle yttrat, att Noiv örfilat upp prinsen?i Jag svarade nej. Man har talat mycket ij min boklåda, men dessa ord erinrar jag mig icke. Prosj änner pi hr Vinviolet? Välnet e före den dag, då händelsen timade. Adv, Flocquet: Jag ber att få konstatera, att hr Vinviollet dagen före vitnets förhör inför polisdomaren kom till vitnet för att fråga honom, om jan, hade hört det yttrande, Vinviollet sade sig Presid.: Men det är ju ganska naturligt! Adv. Demange (prinsens advokat) uppläser vit1ets skriftliga berättelse. Denna dille sig från le förra uppgifterna derigenom, att vitnet förut örklarat, att han oredigt mindes Vinviollets ord jä således hvarken kunde bekräfta eller förneka em. se FA Henri IMoret, 23 år gammal, medarbetare i Mosteur universel Han var, tillstädes i hr Monreuxs apotek och förnekar helt och hållet rikigheten af Natals berättelse. Under det han var ler, talade man icke om någon örfil: han hade nfunnit sig i apoteket för att uppsätta referat ill sin tidning. Natal och Morel konfronteras. Vatal (engelsman till börden) står fast vid sina ippgifter och ropar med hög röst: Jag är enedan, och er politik är mig alldeles likgiltig; — nn