Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 3

jlej Auteuilaffären, utan Fonvielles personlighet, hvilken han anklagar att mot sina politiska motståndare begagna sig af förtalet. Han (Wachter) hade en dag, med anledning af en artikel, sagt till honom, att det ej vore rätt att, såsom han der I I gjort, vanställa sanningen, hvarpå Fonvielle sva I rat, att förtalet vore ett vapen, hvaraf han mot medlemmarne af familjen Bonaparte och bonapartisterna egde rätt att begagna sig. Hvad Victor Å Noir beträffar, om hvilken han under första förI höret sagt, att han vore en brutal person, så säger han sig nu endast högst obetydligt ha känt honom. På presidentens anmärkning, att han under det förberedande förhöret sagt motsatsen, sade han sig ej vilja efter: händelsen tala om saker, som han endast genom hörsagor kände. . Derefter förhöres polisagenten Darleu, som hade tjenstgöring i Auteuil då mordet skedde. Han påstår att prinsens kindben var rödt, och han ade deraf slutit till att han måste ha fått ett slag. Prinsen hade då berättat för honom att hän, sedan han blifvit slagen, dragit upp revolvern ur fickan och dermed sårat en af angriparne. Vitnet hade derefter gått till apoteket och der träffat en annan polissergeant, som berättat honom, att han följt liket till apotekarens och att tåget med den döde under vägen mött Louis Noir, som, då Grousset och Fonvielle gingo emot honom och räckt honom handen, sagt: Låt mig vara, jag vet hvad som händt. Pres. Hvad var klockan precist när man kallade er till prinsen? Vitnet. Hon fattades tio minuter i tu. — Vitnet är sålunda den första som efter händelsen varit inne hos prinsen. Pres. Såg ni spåren på kindbenet? Vitnet. Ja, det var mycket sannolikt spåret af ett slag framom, och icke bakom örat. Pres. Er kamrat sade er ju, att Louis Noir ej mottog den hand som Fonvielle räckte honom och ej heller Pascal Groussets? Vitnet. Ja, hr president, och han sade: Låt mig vara, jag vet hvad som händt. Den andra polisagenten Balagna — han är brigadier och kommenderade vaktposteringen i Auteuil — hade sedan han vidtagit sina anordningar gått upp till prinsen, der dr Morel visat honom märket efter örfilen på kindbenet. Den tredje polisagenten Bessiere kan ej säga om den rörelse med handen Fonvielle gjort, då han berättade händelsen, antydde att Victor Noir gifvit eller mottagit örfilen. mA I detta ögonblick inträdde Milliere, hvars vitnesmål dagen förut väckte så stort uppseende, med sina två gendarmer i salen. Polisagenterna Franceselli, Couturel och Souplet afgifva berättelser öfverensstämmande med de andras. Presidenten låter nu förekalla Fonvielle och alla de polistjenstemän som hittills blifvit hörda. Fonviele: Hvad jag yttrat till polistjenstemännen har jag upprepat vid undersökningen, och jag gör det ännu en gång inför alla, emedan det är sanning: Pierre Bonaparte har skymfat Victor Noir, Pierre Bonaparte har slagit Victor Noir, han har mördat Victor Noir Alla andra ord, som man påstår mig ha yttrat, äro uppdiktade. Pres. (häftigt): Ni har gjort en rörelse med handen och alla vitnena (polisbetjenterna) uttyda : henne på samma sätt. Fonvielle: Hvad frågar jag efter uttydningarna! : Jag har afgifvit mitt vitnesmål. Jag förklarar ut-: tryckligt, att jag aldrig afgifvit något annat än det jag nu i enlighet med mitt samvete aflägger. Nu framträder det 35:te vitnet i ordningen. Det är slagtaren Lechantre. Han vitnesmål är af: vigt. Han yttrar: Jag hörde någon ropa: Hjelp! ! och såg Victor Noir falla till marken vid porten. Vi reste upp honom; jag höll honom i hufvudet och gick förut. Under vägen hörde jag en röst ; som ropade: Han har dödat min vän, men lika godt, han fick sig en duktig örfilo Fonvielle framkallas åter, och slagtaren säger: Det var ni som ropade dessa ord. Fonvielle: Det är fullkomligt osant. Vitnet Lechantre: Jag kände på apoteket mycket väl igen er röst. Fonvielle bestrider ånyo på det bestämdaste påståendets riktighet. Pres. (till vitnet): Hvarför omtalade ni inte det här genast? M Vinet: Jag ville inte göra mig något omak o för en sådan sak. Jag har mina egna affärer attls tänka på. Adv. Flocquet: Vitnet förklarar alltså, att hanl oc ej blifvit förhörd under den förberedande ran-lt sankingen. Den 11 Jan. förhörde honom likväl poliskommissarie. Han har sålunda blifvit förörd och säger ändå nu att inte ha blifvit det. Mourgoin, arkitekt, hade varit inne hos apotekaren, der han talat med Fonvielle. Af den handrörelse denne gjort slöt han, att denne velat antyda att prinsen fått en örfil. Men inför domstolen vågar han ej påstå det. Fonvielle, som v förekallas, säger sig ej känna igen vitnet. Carney har hört Mourgoin berätta, att Fonvielle skulle yttrat till honom att Noir slagit prinsen och att han, Mourgoin. hjelpt tiil att bära liket. (Det senare har visat sig vara osant.) Arkitekten Vinviollet förklarar, att han, som följt liket, hört Fonvielle, bland annat säga: Om min pistol ej klickat, skulle jag dödat honom. Fonvielle, som synes behandlas mera som en mklagad än som ett vitne, förekallas ännu en sång. Ett sorl af ogillande utbredde pig dervid pland åhörarne, och äfven bland juryns ledamöter, som beklaga sig öfver att de ej ens kunnat höra vitnenas namn. Fonvielle. Jag kan blott upprepa hvad jag redan sagt. Vinviollet. Jag vidhåller hvad jag sagt. Hr, Fonvielle yttrade då de kringstående frågade hoom att han och Noir gått till prinsen för att af ronom fordra upprättelse, att denna ohöfligt motagit dem, att Noir givit honom en örfil och prinjen svarat derpå med ett pistolskott. Fonvielle. Något sådant har jag aldrig sagt. Föröfrigt skola andra vitnesmål totalt vederlägga lenne herres utsago. Adv. Fiocquet: Vitnet förklarar sig ha följt licet ända till apoteket. Har han under vägen hört ar Fonvielle säga: Prinsen har dödat min vän, nen, lika godt, han fick sig ändå en duktig örfil? Vitnet. Något sådant hörde jag inte. Adv. Flocquet. Har brefbäraren Roustan, åt hvilcen Fonvielle lemnade sin revolver, hört det ut-n op som hr Fonvielle, enligt Vinviollet, skall ha aft: Hade min pistol ej klickat, så skulle jag ia dödat honom.. Vitnet Roustan. Något sådant har jag ej hört. Adv. Flocquet. Men det måste dock ha blifvit äldt medan Roustan var närvarande. Nu uppstår en diskussion mellan advokaterna, v om slutar dermed, att advokaten Laurier säger: Låtom oss komma öfverens, att Fonvielle, då han J com ut ur prinsens hus, yttrat något till Viniollet, hvilket Roustan, kom var närvarande, ej rört. si Sekreteraren hos poliskommissarien i Neuillyv: ritnar nu, att en af hyresgästerna i det hus, der van är vicevärd, sagt honom, att Fonvielle skulle ti a yttrat att man gifvit prinsen örfilar. Den soml verättat honom detta hade varit Vinviollet. Tr De båda nästa vitnenas utsago stödjer sig 2 ifven på hvad Vinviollet sagt. Allmänna iklagarens sista vitne, det 43:e, är arkiteken Archamboult, som uppgjort en planriting af huset i Auteuil. Planen förklaras i f alla parterna riktig. Klockan är nu 2. BSessionen afbrytes för en halftimme. Då den åter begynner, är åhöraremängden i salen så stor, att man nödgas tvinga en del att lemna densamma. Förhör företages nu med vitnena i målets civila del. Arthur Arnould, medarbetare i tidningen Marseillaise, är det första vitnet. Han förealler mycket upprörd och talar så tyst, att nan ej förstår honom, då han uppgifver ot far vr fö för PR kt BAR fat gt fe BS mr VO DD DE RA DON AR fär (vr föl fel