Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 3

Rättegången mot prins Pierre Bonaparte. Innan vijöfvergå till redogörelsen för domstolsförhandlingarne den 23, återstå oss ännu att omnämna ett par vitnesmål af vigt från den föregående dagen. Det var dr Tardieus och apotekaren Mortreux. Den förre väcker vid sitt framträdande allmän uppmärksamhet. Han berättar detaljerna af den undersökning af Noirs lik, som han tillsammans med dr Bergeron företagit. Han fann på detsamma intet annat tecken till våld än blessyren. Då kläderna ingenstädes voro brända, slöt han att prinsen, då han sköt, måste ha stått på minst tre fots afstånd från Noir. Tardieu låter derefter gifva sig Fonvielles paletot, förklarar hålens tillkomst och drar af deras beskaffenhet den slutsatsen, att skottet måste ha blifvit lossadt på något afstånd. Hvad märkena på prinsens kindben beträffar, så vitnade de om ett slag och ej en tillfällig stöt. Om Noir slagit till med flata handen, kunde slaget, hur stark han än måtte ha varit, ej efterlemnat sådana spår. Men om han med knuten hand träffat ett ben, vore förhållandet visserligen ett annat. Kontusionen kunde dock äfven förklaras af elfenbensknappen i Noirs skjortlinning, Advokaten Laurier hemställer att Fonvielle måtte uppmanas att påtaga den paletot han vid tillfället burit. Sedan detta skett, gå advokaterna fram till honom. Fonvielle intager den ställning, i hvilken han mottagit skottet. Presidenten låter till honom öfverlemna hans revolver, inlagd i sitt fordral. Fonvielle stoppar honom i samma ficka, hvari han vid händelsen befunnit sig, och upprepar nu flera gånger för advokaterna de rörelser han då utfört. Apotekaren Mortreuz, till hvilken Victor Noirs lik inbars, berättar huru dervid tillgått. På presidentens fråga, om han hört att man sagt, att prinsen erhållit en örfil, svarade han: Jag hörde ej något sådant; jag vill till och med påstå, att något sådant ej blifvit yttradt. På Lauriers fråga om Noirs;handske varit oskadad, svarade han: Ja. Det sista vitnet som tisdagen förhördes är arkitekten Valladon. Han har hört Fonvielle säga, att han, om han kommit åt, skulle dödat prinsen som en hund. På tredje dagen, onsdagen, vär rörelsen i den eljest gå lugna provinsstaden, om möjligt, större än de föregående. Hela Tours och trakten deromkring var redan tidigt på benep. Pe storartade militäriska försigtighetsmått man vidtagit hade utlockat en ofantlig massa menniskor. Alla gatorna i närheten af justitiepalatset äro besatta med trupper, bland dem en massa kavalleri, Sessionen öppnades kl. några minuter efter 11. i Det första vitnet var Natal, en engelsman, som om vintern bor i Paris och om sommaren i England. Han är kapitalist. Hans vitnesmål är gynsamt för priosen. Men då han talar franska ytterst illa, så kan man antaga att han ej heller rätt bra förstår språket. Han påstår sig nu ha hört apotekaren Mortrenx säga, att de hade örfilat upp rinsen och denne kastat sig örver dem. ApoceIaten fraralallag: Han pfatår ig ej ha haft detta ttrande, pch att, om vifnet är en hederlig man, an ej kan påstå att han hört dessa ord. Vitret vidhåller dock sin uppgif ; Mortreus. Jag påstår motsatsen, Jag har ej yttrat dessa ord, som strida mot det sunda menDiskoförstandet och sanningen. (Larm.) Presidenten (till Natal). kvixa ar ucv OM skulle fält dessa ord? HNatal. De personer som följde Victor Noir: Grousset Fonvielle eller Santon. Mortreuz bestrider ännu en gång sanningen af denna uppgift och åberopar sig på Morel, medarbetare i Moniteur, med hvilken han just då talat och som var inkallad till vitne i den civila. delen af målet. Wachter, medarbetare i Pays och Constitution