Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 3

honom uppgifva sekundanter för oss, men icke för att diskutera med honom. N Den anklagade springer upp i vredesmod: Försvarsvapen, ropar han, äro harnesk och hjelm. Åhörarne utbrista i skratt. Prinsen vill svara på detta skratt, men presidenten gifver honom ett tecken att hålla sig stilla. Prinsen vänder sig då häftigt till jurymännen. ! Prinsen: Jag hoppas, att den höga domstolen skall uppskatta, hvilken grad af förtroende Salmomrerne (Noireerne) och Fonvielle förtjena. Han. och Arnould var det, som i Marseillaise införde en artikel, hvari det talades om att döda mig. (Här bryter oväsen ut bland åhörarne.) Milliere: Jag ber domstolen att förskaffa aktning hos den anklagade åt min egenskap af vitne. Han har lika litet rättighet att här skymfa mig, som jag har för afsigt att göra det hvad honom är (Ett allmänt bravo skallar från alla Bland de vitnen, som härefter hördes, var Isabelle Gillet, kammarjungfru hos prinsen, 22 år gammal. Hon talar mycket tyst och är mycket upprörd. Det var hon, som såg Victor Noir komma ut ur salongen. Hon trodde att han var drucken och egnade honom derföre ingen uppmärksamhet, lika litet som åt de båda pistolskott, hon hade hört. Prinsen hade sagt henne, att de båda personerna kommit för att mörda honom. Hon hade ej sett något sår i prinsens ansigte; men han hade sagt henne, att Victor Noir slagit honom. Prinsen hade vid detta tillfälle befunnit sig ensam med Della Rocca. Presidenten: Hade Della Rocca redan kommit? Ni var således icke tillstädes i första ögonblicket? — Vittnet yttrar några ord, som man ej hör. Leroux (Prinsens advokat): Jag önskar fråga vittnet, hvarest Victor Noir hade sin hatt, då han föll till marken? . Vinet: På hufvudet. Likaså när han kom in i salongen. Floquet (advokat i civilmålet): Enligt er första uppgift hade Victor Noir sin hatt i handen, när han kom in i salongen. Leroux: Det är af vigt att veta, om han hade den på hufvudet, när han störtade till marken, Vitnet: Han hade den på hufvudet. Laurier: Denna del af vitnesmålet är af stor vigt. (Advokaten anmärker härefter vitnetsmålets stridighet med Groussets, enligt hvilket Noir skulle ha hållit hatten i högra handen.) Vitnet Piquel berättade bland annat, att Fonvielle skulle ha yttrat till honom, att prinsen slog Noir, innan han sköt, och att hvarken han eller Noir varit beväpnade. Vitnet de la gere, porslinsmålare, en af prinsens vänner, hade kommit till denne kl. omkring 3 och sett en röd fläck på prinsens kindben, hvilken han antog vara märke efter en örfil. Efter honom kommer ordningen till Paul de Cassagnac. Då hans namn uppropas, uppstår en viss sensation. Yan hade jemte kapten Casanova och Henri de la Garde först efter tilldragelsen infunnit sig hos prinsen, När de kommit in till denne, berättade rinsessan hvad som händt, Plötsligt sade då Casanova till De la Garde: Men hvad har prinsen på kindbenet? Jag vände mig då om — berättar vitnet — och upptäckte en svartgul fläck, ett blodvite. Då utz brast prinsen förvånad: Men vet ni då icke, att man gifvit mig ett slag Prinsen var mycket lugn. Han bär, såsom alla hans vänner veta, alltid vapen. Presidenten; Elvad var klockan, då ni kom till prinsen? Cassagnac: Ungefär half 4. Adv. Floquet: Får jag fråga vitnet, på hvilket ställe i ansigtet han såg spåret efter det slag, hvarom han talar? Cassagnac: Då jag ej kunde förmoda, att förolämpningen skulle förnekas, gaf jag ej akt derpå. 5; Av. Floquet: Men var det framom eller bakom ra Cassagnac: Rundt omkring; men jag kommer icke ihåg om det var på högra eller venstra sidan. äv. Floquet: Det är likgiltigt. Men jag önskar veta; om icke hr Cassagnac söndagen den 9 Jaouari hade en öfning i fäktning med prinsen, Cassagnac (som kastar en ursinnig blick på advokaten, derföre att han icke kallat honom de Cassagnac): Nej! mina vänner veta, att ett sår hinlrar mig att göra den minsta rörelse, för att ej känna de häftigaste smärtor. Adv. Floquet: Just detta sår är det fråga om. Järrör det icke just från en fäktöfning med prinsen? Cassugnac (med ursinniga åtbörder mot prinsen): Jag skattar mig lycklig att kunna försäkra, att prinsen icke gjort ringaste försök att mörda mig. Allmänt larm.) Adv. Floquet: Jag är lugn, jag, och ber er vara let äfven. Det är icke fråga om något mord, utan om en vapenöfning och ett tillfälligt tillfogande af ett sår. Cassagnac: Något sådant har aldrig händt, Ett par andra af prinsens vänver, Casanova, D4 år gammal och pensionerad kapten, samt Della Rocca, redaktör af Avenir de Corse, hvilka för öfrigt ingenting af vigt hade att meddela, tro sig äfven ha sett märke efter ett slag i prinsens ansigte, Medarbetaren i Petit Figaro Theod. de Grave hade efter händelsen besökt prinsen och af denne på begäran bekommit en skriftig redogörelse för förloppet dervid. Han hade tydligt sett spår etter ett slag i prinsens ansigte; det bildade en båge. På fråga, hvarför prinsen icke skjutit på den, som var beväpnad, hade kan svarat, att han egnat hela sin uppmärksamhet åt den, som slagit honom. ij De nästföljande vituena äro flera läkare. Den förste är doktor Pinel (41 år gammal). Vitnet hade blifvit kalladt till apoteket, dit man inburit Noir. Han undersökte såret och öfvertygade sig att han var död. Min kollega, dr Morel, kom nu, fortfor vitnet, och bad mig följa sig upp till prinsen, som vid vårt inträde frågade: Hur är dat med den sårade? Öfver denna fråga förvånades jag. Jag svarade med allvar: Han är dudes Prinsessan syntes mycket förvånad och lät mig upprepa mitt svar. Prosidenten frågar vitnet, om han märkt något blodvite på prinsens kindben. Vitnet, som här öfverfalles af ett plötsligt illamående och på en lång stund ej kan få fram ett ord, svarar gj utligen: Jag kommer,, sade jag till prinsen, för att konstatera märken efter slaget,. Ian svarade mig att det ej hade något att betyda. — Tvärtom, sade jag, det är af största vigt. Ni har erhållit en örfl, och det är nödvändigt att konstatera detta faktum. Vitnet beskrifver derefter de märken som han funnit i trakten af kindbensvinkeln och ingår i en liten medicinsk dissertation. — I sjelfva ansigtet hade han ingenting kunnat upptäcka. Jag anmärktes, fortfor han, en ovanlig blekhet i hela ansigtet. Hvad spåren efter slaget beträffar, så föreföll det mig sum de ej härrört af en örfil. För att frambringa blånaden bakom örat, erfordrades slaget af en, hård kropp. Presidenten OPpläser NM vitnets första utsago under det förberedande förhöret. Frågan om det ställe der det varseblifna märket befunnit sig blir nu en sak af högsta vigt. De föregående vitnena framkallas nu. på nytt det ena efter det an anh fönrnng ha No , tr