Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 3

PY SVEMO Rättegången mot prins Pierre Bonaparte. Den 23 fortsattes ransakningen i detta mål. Myndigheterna hade under tiden vidtagit storartade försigtighetsmått. Alla egare af cafeer och värdshus fingo befallning att stänga på föreskrifven tid, och kl. 11 på aftonen marscherade patruller på åtta man omkring i staden för att tillse, att befallningen hörsammades. Alla nattpatruller fördubblades, och hela dagen redo patruller af gensdarmer omkring på gatorna. Några demonstrationer föreföllo dock ej. De militäråtgärder, man vidtagit utanför justitiepalatset, voro äfven stora. Vi meddela här en efter Kölnische Zeitung sammandragen redogörelse för det vigtigaste, som förekom under andra dagens ransakning. Presidenten började med följande fråga till prinsen: Anklagade! Efter det första svar, ni gat Noir och Fonvielle, lyfte ni upp venstra armen i en erergisk :ställning? Prinsen; Såsom man gör, för att lägga vigt på hvad man säger, Presidenten; Er ställning var således icke hotande? Prinsen: Nej. Floquet (advokat i den civila delen af målet); I sitt skriftliga svar uppgaf den anklagade, att han upplyfte armen i en energisk ställning, rinsen: Upplyfte till hälften. Floquet: Upplyfte. Presidenten: I den skrifna förklaringen står upplyfte till hälften. Jag skall yppyäsa den. ärefter skrider domstolen till förhör med vitnena, Det första är Millitre, gårant för tidningen Marseillaise. Han är 42 år gammal och son till en tunnbindare. Han har blifvit uppfostrad af en prest och spelar en hufvudroll inom sitt parti. Hans berättelse är följande; Mina herrar! Den dag, då händelsen tilldrog sig, det var på måndags morgonen, begaf jag mig såsom vanligt till Margeillaises byrå för att läsa den inkomna korrespondensen. En sådard massa bref väntade mig, att jag instinktmässigt öppnade det ena: efter det andra, till och med dem, som voro till hr Rochefort och de öfriga redaktörerna, Då fann jag hr Pierre Bornapartes href, stoppade det i fickan och sade icke ett ord derom till någon. Men jag skyndade hem till Rochefort, Rue de Provence 57, och fann honom ligga i sängen och läsa. Det är en duell, sade han till mig. vi måste så fort som möjligt afgöra saken. Ni skall bli min sekundant, välj er en sekundant till. Jag uppsökte Grousset och förde honom tll Rochefort, hvilken dock under tiden ankommit till redaktionsbyrån. Rochefort vägrade att taga honom till sekundant, emedan han fått veta, att Grousset sjelf hade utmanat prinsen. Derefter sökte jag hr Arnould, men fann honom ej hemma; det uppgafs, att han var i lagstiftande kåren. Dit begaf jag mig också med Rochefort kt alf 2. 5) heller der träffade vi Arnould, varför vi gingo till ett caf i närheten för att äta frukost. Jag ber om ursäkt, att jag så mycket ingår i detaljer, men jag vill derigenom visa, under hvilka omständigheter vi kommo till Auteuil. Vi sthnhade er halftimme i cafet; derefter gick Rochefort upp i lagstiftande kåren och jag på tidningsbyrån, der jag ändtligen träffade Arnould. Jag åkte genast med honom till Auteuil. På vägen läste vi prinsens bref och funno, att det minåre innehöll en uppmaning till duell än förolämpningår al gröfsja slag. Vi beslöto derföre att hedja orinsen för oss pppgitva ensekundant, derigenom förfenällande Rochefort den förolämpades roll. Jag ör min del ogillar dueller, men jag begriper, att det finns fall, som göra dem oundvikliga. Kl. half 4 ankommo vi till Auteuil och funno en menniskohop utanför Bonapartes hus, Två herrar Skjndene fram till oss; det var George Santon h doktor Samazeuille; båda ropade: Gån icke id, mah mördar derinne!s — Hvad vill det gägad Mördat man? H ären tokiga — Just hu Har dine Nöir Vlifvit mördad! Så mycket större skäl att gå ins, ropade jag och hoppade ur åkdonet. Jag trodde på en duell utan formaliteter, en slump, en olycka. Men man lät mig ej gå in i huset, hopen och nina vänner höllo mig avar. De närvarande polisbetienterna vägrade förskaffa mig inträge. Jag sick veta, att prinsen ännu var Hemma och då uppmanade jag folkhopen att spränga pörtärne och gripa mördaren. Men hopen bestod nästan endast af qvinnor. — Man rygkte mig bort, satte mig upp i vågnen och Körde: till tidningsbyrån. Rochefort var förtviflad, när jag berättade för honom hvad som händt. Rochefort, Arnould och jag begåfvo oss till justitieministiren. Hr Ollivier var ej Ger. Vi beslöto att afväktå, dm rättvisan skalle göra sin pligt.. Presidenten; Ni sade nyan att prinsen i bref icke innehöll någon utmaning till duell; Följande ställe i hrefvet tyckes mig dock vara mycket klart och tydligt: Jag finner isjelfva verket af tidningarna, att edra valmän ha ålagt er ett NG ORG och foo Be ätt jaga Kvarje upprättelse deh Hövärå er dyrbara existens, Det oaktadt vågar jag utmana r, i förhoppning nemligen att ännu en svag återstod af fransk känsla skulle kunna förmå er att för min skull träda ut ur de klokhetsoch försigtighetsåtgärder, bakom hvitka ni förskansat er. Utan tvifvel är gkritsättet ånståndigt, men trmaningen li get för be dager, Jäg inskränfer mig till stt kopsjatera detta faktum.