Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 3

kl. j tt passionen till den grad bli er Öivermäkti eRevanche har på denna artikel svarat med len ANDAR Som, det måste medges, var lika hetsig so eNler. Derifrån härledde sig de angrepp i La Ma il seillaise, hvaröfver ni beklagade er och för hvi ga I kas skull ni utmanade hr Rochefort. a-) Prinsen. Jag ville skydda mig mot föroläm) na ) ningar. Jag kunde ej tillåta att på Corsica, de es ) namnet Napoleon är allmänt tillbedt, man tilli ,. Sig anfall, som för öfrigt endast utgå från en lite le. I minoritet. sal Pres. Alltid hade ni kunnat det oaktadt lägg on band på er, men er hetsighet har föranledt dett ie ) olycksaliga uppträde af den 10 Januari. Berätt a. J0S5 hvad som tilldrog sig då dessa herrar infunn sig hos er. 081 Prinsen. Kl omkring 2 på eftermiddagen lem dnade mig en tjensteflicka i salongen korten frå år två herrar, som önskade tala med mig. Då ja ru dagen förut utmanat Rochefort, trodde jag natur ligtvis att de kommo på uppdrag af honom. Ja; tillsade henne att låta dem stiga in. Jag tog p: mig en öfverrock och fann i rummet, i hvilket ja; T, I inträdde, två herrar, om hvilka jag sedermera er 1I for att de voro hrr Victor Noir och de Fonvielle en De hade händerna i byxfickorna och betraktad jo mig med hotande blickar. De räckte mig ett pap on per och sade båda på en gång: Läs det här! Jag läste, fann att det var en skrifvelse från hi M I Grousset och sade: I kommen alltså inte mec 1 l uppdrag från hr Rochefort? Med Rochefort vil icijag gerna slåss, men inte med en af hans handt t, )langare,. Den större (Noir) sade då: Men läs då brefvet! Jag svarade: Det är läst. Gör n er gBolidarisk för honom? Då,gaf han mig et : I slag i ansigtet, medan den mindre drog upp er 1, revolver ur fickan och sigtade på mig. I samma 1, j ögonblick sköt jag på den som slagit mig; den h, Jandra gömde sig bakom en stol, men alltjemnt et sigtande på mig. Jag gick då emot honom och sköt för andra gången. Hukande ned sig, gick han genom rummet, för att söka uppnå dörren t I till biljardsalen. — Jag skulle haft rätt att skjuta ned honem medan han gick förbi mig, då han n Jävnu alltjemnt riktade sitt vapen emot mig. Vid å dörren till biljardrummet sigtade han åter på mig, och jag sköt då för tredje gången. Jag frågar hvar man med hjerta i bröstet, som här är närvarande, om han under sådana omständigheter 1 skulle handlat annorlunda. -) Pres: Vi skola närmare inlåta oss på förlops) pet. Er förklaring öfverensstämmer ej med vissa andra berättelser. Ni kom ut ur er sängkammare, inträdde i salongen och fann der två personer? Prinsen: Ja. Pres: Hvartör tog ni med er er revolver? Prinsen: Jag hade honom i fickan. Pres: Men hade ni inte kunnat lemna honom var, då ni var i den tron att det var hr Rocheorts sekundanter som väntade på er? Det var jen orsak mera att infinna er obeväpnad. Ni är len vapenälskare och skjuter gerna i er trädgård. I Men jag frågar er hvarför lade ni ej ifrån er edert ) vapen i det ögonblick ni trodde er mottaga hr Rocheforts sekundanter? Prinsen: Jag kom ej att tänka derpå. I Pres. Men det föreligger ännu en annan vigtig omständighet, den att ni nemligen ej blott hade er revolver i fickan, utan äfven er hand på reI volvern i fickan. Prinsen. Min revolver var, jag kan ej bestrida det, i fickan och min hand på revolvern. Pres Ni har väl då ej heller tänkt på denna omständighet. Hvad svarade ni de båda herrarna, som ni träffade i salongen? Prinsen. Jag vill slåss med Rochefort, men ej med nägon af hans handtlangare. Pres. Hr de Fonvielle säger, att ni begagnat er af ett annat uttryck. Prinsen. Då säger han en osanning. Föröfrigt Ka jag ej van att begagna mig af andra uttryck. Pres. Derpå gick ni närmare, och i detta ögonblick skall alltså Noir ha gifvit er ett slag? Prinsen. Ja, då jag sade: Gör ni er solidarisk för honom ? Derpå slog han mig och Fonvielle hotade mig. Det är fullkomligt visst, att han drog upp sin pistol ur fickan förrän jag min. Pres. Såg ni att Fonvielle drog upp sin pistol? Prinsen. Då jag såg den, hade han den redan i handen. Pres. Men den var inlagd i ett fodral. Prinsen. Fodralet är intet hinder. Föröfrigt stödde han pistolen mot fodralet, som han höll i sin venstra hand. Pres. Såg ni att han drog upp pistolen ur fickan? Prinsen. Nej. Pres. Märkte ni, när ni skjutit, att Noir var sårad? Prinsen. Nej. Jag hade min Tppnårksamhet fästad ej på honom, utan på Fonvielle, som hotae mig. Pres. Förvånade det er då ej, att en ung, kraftig man, FD hvilken ni sköt, ej kastar sig öfver er, utan förblir lugn och orörlig ? Prinsen. Han gick sin väg. Pres. Ja, han gick sin väg utan att yttra ett ord, utan att göra er en förebråelse, och ni märker ej att han var sårad? Prinsen. Jag var upptagen af Fonvielle. Pres. Ni såg ej hans blessyr, eljest skulle er förbittring säkerligen ha lagt sig. Men såg ni honom inte gå ut? ; Prinsen. Fonvielle sökte oupphörligt spänna hanen på sin pistol. Pres. Och lyckades ej? Prinsen. (småleende och blinkande med ögat)! Det var väl inte underligt, Han hade glömt ut-: taga laddstaken. Pres. Ar det sant att ni just i detta ögonblick sköt på honom? Fonvielle påstår att ni just i detta ögonblick spärrat honom vägen, och stält er framför dörren för att stänga den. Prinsen. Men dörren är ju inte möjlig att stänga. Pres. Det gör ingenting till saken. Han påstår att ni spärrat honom vägen och var tvungen attl: fly genom dörren till biljardrummet. Prinsen. Han höll sig alltjemt bakom stolen : och ville skjuta på mig. Pres. Hvarför förföljde ni Fonvielle ända ut i biljardrummet? Prinsen. Jag stod vid den dit ledande dörren. Pres. Ni förföljde honom således, han bemödade sig i högsta ångest att spänna sin revolver, gömde sig bakom en stol och försökte komma ut i biljardrummet. Det är konstateradt, att flera stolar blefvo kullkastade, och det är visst att denne man endast tänkte på att komma ut från er bostad. Då sköt ni för tredje gången på honom. Prinsen. Emedan han vände sig om emot mig. .Pres. Men ni förföljde honom? Prinsen. Nej, jag förföljde honom icke. Pres. Ni måste ha gjort det, sy han qvarlemnade sin hatt, sin käpp och fodralet till sin revolver. Prinsen. Han sigtade oupphörligt med sin pistol emot mig. Pres. Nå, men då han kom ut i biljardrummet, aflossade ni det tredje skottet emot honom. Prinsen. Emedan han vände sig om emot mig. och sigtade på mig. Pres. Fonvielle hade ej intagit någon hotande ställning emot er. Prinsen. Mycket hotande. Ni skall få höra hur han motsäger sig. Pres. Nåväl, sedan Fonvielle och Noir voro borta, återvände ni till er salong. Stängde ni er der inne? Prinsen. Jag kan ej erinra mig det. Pres. Ni lät tillkalla en polissergeant? Prinsen. Jag lät tillkaila poliskommissarien, men det var ej kommissarien från mitt qvarter, utan en annan som kom. Pres. Ni har sjelf uppsatt den skrift, i hvilken ni skildrar förloppet? Prinsen. Ja, den var bestämd för poliskommissarien. l Pres. Ni hade på kindbenet märken efter ett slag. Hvar? ; Den anklagade visar vå venstra kindhenet nära TT ER