Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 3

ll , oo RR BURRE BB FR DV AA n ) kallade ut honom, varit inne hos sin fru i nat rock och pantalonger å pied och derefter gått rt i sitt rum för att taga på sig ett par andra par talonger. Enligt den andra uppgiften säger ha sig, då man anmälde de båda herrarne, ha varit sitt eget tum. Prinsen. Jag hade ej på mig några pantalon å pied. Jag tog blott af mig min nattrock fö att taga på mig en lifrock. Efter förhöret med prinsen afbröts sessio nen på en halftimme. . . Presidenten förhörde derefter den polis kommissarie, som straxt efter mordet kon till prinsen, Han berättade: Den 10 sistl. Jan. befann jag mig på polispre fekturen, då man underrättade mig att Victo Noir blifvit skjuten i prinsens bostad i Auteuil När jag ankom dit, uppgaf prinsen för mig, at Victor Noir gifvit honom en örfil och att han der före skjutit honom. Han lemnade mig en hatt en revolver och andra saker, som skulle tjena til bevis. Jag uppsatte ett protokoll öfver hans för klaring. . Presidenten: Hvart har den skriften tagi vägen? Prinsen: Jag vet icke det. : . Presidenten (till vitnet): Har ni hört, att Ulrich de Fonvielle, då han lemnade prinsens bostad, skulle ha yttrat: Han har dödat min vän, men han fick en dugtig örfil! . Vitnet: Derom har jag ingenting hört direkt; jag, har blott erhållit kännedom derom genom ret. Presidenten: Ni vet således sjelt ingenting. Vitnet: Nej. Presidenten: Har ni icke hört talas om, att man utstötte hotelser utanför huset, och att dess invånare voro betagna af ångest och förskräckelse. Vitnet: Jo, kusken och stalldrängen ansågo nödvändigt att stänga porten, men jag har icke förhört något vitne om dessa förhållanden. Leroux (den anklagades advokat): Den bröts upp. Plimet: En del af trädgården är inhägnad med ett plank. Porten på detta slogs in. Leroux: Barnens guvernant, som hörde hopens kotelser på gatan, flydde med barnen till lusthuset i trädgården. Då man slog in porten till denna, släckte hon ljuset och gömde sig med barnen. Floquet (advokat i den civila delen af målet): Jag önskar få veta af vitnet, om han ordagrannt upptecknade, den berättelse som prinsen afgaf för honom. Vitnet: Ja. Presidenten (till den anklagade): Nästa vitne är poliskommissariens sekreterare, hvars uppgifter äro nästan alldeles desamma som poliskommissariens. Härefter uppropas Fonvielle. Uppmärksamheten är ytterst spänd. Fonvieile träder fram till skranket. Fonvielle: Jag måste gå tillbaka till dagen före brottet: Pascal Grousset, min vän och kamrat, bad mig vara sekundant åt honom; han hade fullmakt att representera tidningen La revanche de la : orse, i hvilken jag är medarbetare; redaktörernei denna tidning hade blifvit på det gröfsta sätt skymfade i en artikel af prins Pierre, och Grousset gaf mig i uppdrag att i hans namn utmana honom. Vi kommo då öfverens att jag skulle med Victor Noir begifva mig till Pierre Bonaparte följande dagen. Samma afton talade jag och Rochefort om denna gak. Han var mycket Tedsen deröfver och ämnade tala med Grousset derom. Jag begaf mig nu med Rochefort till Victor Noir, och vi öfverenskommo, att vi, i stället för att klockan 10 på morgonen gå till Pierre Bonaparte, skulle uppskjuta detta besök till klockan 1. Jag skickade nästa dag ett bud till Grousset och sammanträffade med honom klockan 1 på La Marseillaises byrå. Han förklarade sin missbelåtenhet öfver att vi icke gjort såsom först öfverenskommits. Rochefort har —sade han till oss — sjelf i dag på morgonen fått ett skymfande bref från Pierre Bonaparte och har beslutit slås med honom. Grousset var tröstlös öfver, att Rochefort blandat sig i denna sak. Victor Noir kom under tiden, och vi satte oss alla tre upp i en liten tvåsitsig vagn, för att åka till Autenil. På vägen mötte vi George Santon. Victor Noir ropade på honom, och han åkte med oss. När vi kommit fram, stego vi genast ur vagnen. Vid porten funno vi två betjenter. Den ene tog vårt kort, och den andre förde oss in i ett litet förmak. Några ögonblick derefter lät man oss stiga uppför trappan och förde ,oss in i en stor vapensal, hvilken vi måste gå igenom, för att komma in i salongen. Sedan vi väntat 8 eller 10 minuter, öppnades dörren och Pierre Bonaparte kom mn; han höll sin högra hand i byxfickan. Min herre, sade jag till honom då jag lemnade honom brefvet, som Pascal Grousset skrifvit, vi komma på vår väns vägnar för att hos er framföra ett ärende, hvarom detta bref meddelar upplysning. Kommen I icke från Rochefort? I ären således blott hans handtlangare. Min herre! Vill ni taga kännedom om brefvet? Ni skall deraf finna, att det är en helt an-l: nan sak. Den anklagade tog brefvet, läste det, kramade lerpå ihop det i feberaktig förbittring, kastade :! let på en stol och sade: Jag slåss med Roche:! ort, emedan han är packets fana; hvad Grousset ! angår, så har jag ingenting otaladt med honom. :; Ären I solidariske med den uslingen? j S Min herre, vi komma på ett lojalt och höfligt sätt till er, för att uträtta ett ärende, som vår vän gifvit oss i uppdrag. Ären I solidariska med dessa as? inföll prinsen. Vi äro — svarade Victor Noir — solidariska ned våra vänner. i I detta ögonblick gaf Pierre Bonaparte med ven: tra handen Victor Noir en örfil, steg hastigt tillaka och sköt. Victor Noir vände sig ögonblickigt om, lade båda händerna på bröstet och gick it genom den dörr, genom hvilken vi kommit in. Pierre Bonaparte rusade då, mot mig; jag insåg, utt vi råkat i en fälla, och letade efter det vapen, ag bar i fickan. Jag vände mig först åt venster, lerefter åt höger, för att undgå skottet. Pierre Bonaparte sköt och ställde sig framför dörren, ivilken han stängde. Som jag nu hade fått ett hål genom min paletot, ställde jag en stol mellan nonom och mig, och det lyckades mig att få fram nin revolver. Pierre Bonaparte gick nu åter emot mig, och sigtade på mig med sin revolver. Men ag reste mig då, och hotande honom med min revolver, höll jag honom på afstånd och lyckades komma till den dörr, som var bakom mig. Denna : lörr ledde till biljardsalen, och dit störtade jag ! it, ropande: Man mördar mig! och skyndsamt . pringande utför trappan, kom jag ut på gatan, i ler jag till min smärtsamma öfverraskning fann nin vän Noir ligga i själtåget. Jag lemnade min ! vistol åt en förbigående. E Så gick det till. Victor Noir (han gjorde, så-l1 1 om bekant är, mycket liten affär af sin toilette ;ch hade alltid oblankade skodon) hade den dasen gjort stor toilette, såsom han sade. Han hade agit på sig handskar och menade: Jag är ju väl clädd; vi måste visa den der Bonaparte, hvad det ill säga att vara gentilhomme. Han var glad ( ich mycket lugn. i Presidenten: Hvarför följdes icke det vanliga ruket att afhandia saken med prinsens sekundaner? Hvarföre inställa sig i hans bostad, sedan ! van skrifvit brefvet till Rochefort? De förklarin-! sar, man hade att afgifva, kunde ej aflöpa lugnt. s Fonvielle (häftigt): Jag trodde mig skola träffal, n vanlig menniska, men ingen mördare. Prinsen (med halfqväfdt raseri och i högst föri värmande ton): Bonaparterne äro inga mördare. länk på helvetesmaskinen på S:t Nicaise-gatan j ich de Orsiniska bomberna. Mördarne befinna sig å andra sidan. Det vet ni mer än väl. l Presidenten: Hvarför valde ni vid ett så all-; fsagnt uppdrag en så ung menniska som Victor l Noir Fonvielle: Han hade en försonlig karakter och nycket sundt förstånd: i sr MK.