Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 3

notabiliteter. Bland de närvarande ådra ger sig isynnerhet familjen Noir allmänn uppmärksamheten. Louis Noir, den skjutne bror, har ett mycket godmodigt utseende Hans mor var svartklädd och bar den möss som qvinnorna af folket vanligen bära. Ho förhåller sig mycket lugn, medan den gaml Noir oupphörligt måste hållas tillbaka af fa miljen. Den gamla fru Noir har ingentin judiskt i sitt ansigte, medan de öfriga med lemmarna af familjen i sina drag bära spå af sitt orientaliska ursprung. Den unga fri Noir, Louis hustru, har ett vackert oc öppet ansigte. Kl. half 12 inträdde domstolens ledamöter hvarpå sekreteraren uppläser det dekret, hvari genom domstolen sammankallas. Jurymänner och domstolen lemna derpå rummet. När d: komma tillbaka, uppläsas namnen på de genom lott uttagna 36, äfvensom på dem, son blifvit uteslutna. Bland de senare var der 26. : : . 1 gr S.I bekante demokratiske journalisten Frederic es I Morin. Jurymännens namn voro: Regnault (0 , n Picou, Lamotte, dIncamps, baron Blanc, Le Ray, Chapon, Harent, Mesny, Alquier:Bouffar, Dreux-Breze, Peretti, Bouffar, Rolland. Maulet, Giraud, Vercadier, de Pleurre, Lauzun, Deltour, Roussel, Koechlin, Fougnot, Bach, Dhavernas, Rigaud, Chabrey, Amat, Porret de Blosseville, Besson, de Lartigue, Lapeyre, de Dalmassy, Poissonier, Lemaitre-Chabert, Do och Faure-Belon. Den anklagade införes nu i salen. Allas ögon riktas på honom. En gendarmeriofficer och två gendarmer ledsaga honom. Ian är klädd i svart frack, mörkblå byxor, hvit halsduk, gula handskar och hederlegionens officerskors. Han ser mycket blek och upprörd ut. Alla frapperas af hans likhet med Napoleon I, hvars porträtt i hel figur, i en öfverdomares drägt, hänger öfver hans hufvud, en likhet, som skulle vara ännu mera slående, om prinsen ej bure skägg. Pierre Bonaparte har bred panna och mörk hy. Han bär mustascher och tjockt gråsprängdt hakskägg. Håret är glest. På presidentens fråga om hans namn, stånd och bostad, svarar prinsen med fast stämma (han har en stark italiensk brytning): Pierre Napoleon Bonaparte, utan yrke, 54 år och boende i Auteuil, Grande Rue ÅA 59. Presidenten Glandaz låter derefter jurymännen gå ed och håller till dem ett längre tal. Han uttalade sig der först om karakteren af den nu inkallade domstolen. Det s i Frankrike, sade han, en känsla som ännu ömtåligare än den för friheten: det är känslan för jemnlikheten, och isynnerhet för jemnlikheten inför lagen. Derför fattar man lätt att, när den högado mstolen inkallas, till och med män af de upphöjdaste tänkesätt studsa och fråga sig om detta inkallande, som den anklagade sjelf afböjde, var behöfligt. Lagen funnes emellertid, man måste efterkomma honom, men detta vore ej att beklaga. Jag säger af full öfvertygelse, att denna lag, långt ifrån att bringa denna jemnlikhetens stora princip i fara, ej har något annat syfte än att befästa heune. Rättvisan : kan först då för alla vara lika när hon är tillräckligt stark att gentemot alla förblifva!, lugn och opartisk. Under vanliga tider är denna pligt lätt att uppfylla, men under upp-. rörda tider kunna omständigheter samman-! träffa, inför hvilka äfven de starkaste andar bäfva. Då måste man lämpa medlet efter j, verket och gifva lagen en makt utöfver be-ls hofvet för dagen. Presidenten erinrade vidare om dylika inrättningar i England, Nord-! amerika och den gamla franska monarkien, som han ej underlåter att gissla. Sedan. 1789, fortfar han, har vår lagstiftning sträfvat mot samma mål på andra vägar; hont begärde af friheten samma kraft som den gamla monarkien sökte hos regeringsmakten. Presidenten ingår härefter i en redogörelse för Frankrikes domstolsorganisation och finner att hon är förträfflig, emedan hon sätter institutionen af oafsättliga domare i förbindelse med juryinrättningen. Sedan han angifvit den;roll domaren har att utföra öfvergår han till jurymannens. Att vara juryman, säger han, är att utöfva en rättighet, men det är äfven att utöfva en fruktansvärd handling. Aldrig har man satt i fråga att den allmänna rösträtten skulle utse jurymännen; dertill behöfs ett val, och huru misstroget skulle ej ett sådant städse upptagas! Presidenten framhåller nu, att jurymännen vid den höga domstolen genom lottning uttagas ur generalråden, men att generalråden utses genom den allmänna rösträtten, och finner denna kombination förträfflig. Jurymännens antal är tredubbladt, det till dömandet erforderliga antalet är förhöjdt, men för öfrigt gäller landets allmänna strafflag Undantaget är, menar presidenten, att den anklagade ställes inför en jury från hela landet, ej inför en sådan endast från en minhb dre krets. Presidenten öfvergår derefter till det föreliggande målet och söker visa att det alls icke har någon politisk karakter. Frågan rörde hufvudsakligen huravida den anklagade brutit mot budet: Da skall ej ut-! gjuta din nästas blod. Presidenten betygar myndigheterna och Paris befolkning sin aktving och sitt erkännande för deras förhållande vid denna sorgliga tilldragelsen. Slutligen uppmanar han jurymänonen att utan lidelse, utan konsideration, men isynnerhet utan po-p litisk hänsyn, afkunna sin dom. Yv Laurier, familjen Noirs advokat, begärde nu att Rochefort skulle höras som vitne, och s presidenten lofvade att vidtaga åtgärder för hans inkallande. Härpå börjar förhöret med den anklagade. 0 Presidenten. Anklagade, kom ni först 1848 till Frankrike? st Prinsen. Jag hade redan förut varit der med juliregeringens tillåtelse. h Pres. Godt, men det är först sedan den tiden ni bosatt er i Frankrike och blifvit utnämnd tilllp, medlem af den konstituerande församlingen. Förut d hade dock tidningarne mot er haft att berätta åtskilliga saker, som visserligen ej härstamma från tillförlitlig källa och ej heller äro lätta att verificera. För öfrigt ha de med den nuvarande an-m klagelsen ingenting att skaffa, och vi lemna demly derför å sido. Skulle det under målets gång bli tal om dem, så får ni då tillfälle att yttra er omn dem. För närvarande erinra vi er blott om en händelse från 1849. Ni var då ledamot af nationalg församlingen och gaf en dag en af hennes medlemmar ett slag i ansigtet, och det midt under sg pågående session. Prinsen. Jag gaf redan då förklaring rörandel sö denna sak; nu kan jag endast säga, att jag svarade på förolämpningar, och åberopar mig i dettal sg) hänseende på dåval e justitieministern r Odilon TR EE . j tb rr Hen Fr PS 0 Set