Aftonbladet – 24 mars 1870, sida 3

många bland dem hafva att kämpa. För elemens tarläroverkens lärare har en löneförhöjning blifvit bestämd, så att deras lön utgår med 4 olika belopp, och i jemförelse dermed vore här ifrågasatta Nn tillökningen en obetydlighet. IHr A. Rundbäck uttalade sig för utskottets I förslag, hufvudsakligen för att icke frångå den en a gång uppställda principen att staten icke skall lemna något anslag till folkskolan utan motsvarande bidrag från församlingen. Och då tal. nu yrkade afslag, uttalade han det hopp att en ny t, I proposition i ämnet måtte framläggas för nästa 5, I riksdag, byggd på nyssnämnde grund. I motsats Imot hr Jöns Olsson sökte tal. visa att folkskollärarne äro högre aflönade hos oss än i något ant nat land. I motsats deremot var hr Hjelm af den meningen att de ej äro så lågt aflönade mer än S I möjligen i Frankrike och England. Under uttaa I lande af sitt hopp om folkskolstadgans snara omr J arbetande, yrkade tal., äfvensom hrr Bjerkander a ) och Joh. Bergström bifall till utskottets förslag. a )Hrr And. Persson i Mörarp, Medin och Hedin, ville deremot bifalla K. M:ts proposition, den sistnämnde visserligen medgifvande att skolan först eloch främst vore en kommunens angelägenhet, men a I hysande den åsigt att det begärda anslaget icke e R borde vägras blott för att ernå en formel likhet mellan staten och församlingarne, i afseende på I bidrag till skolan. Hr statsrådet Carlson ansåg behofvet af löneI tillökning för folkskollärarne vara allmänt erkändt. 3 I Om tillökningen beviljades skulle den gagna skot Ilan lika mycket som läraren, då det är en känd sak, a Jatt förbättrad lefnadsställning och högre bildning ) äro oskiljaktiga. Det föreslagna lönetillägget vore t för öfrigt ej så vigtigt för ögonblicket, som icke mera en uppmuntran och en förhoppning för skolläraren att statsmakterna äfven framgent skola fortskrida på samma bana. Om man ville med så liten uppoffring som möjligt åstadkomma så stort resultat som möjligt, så ansåg tal. just det ifrågavarande vara ett sätt att vinna denna fördel. Hr Jöns Rundbäck erkände väl nödvändigheten att höja skollärarnes löner, men hyste åtskilliga betänkligheter vid att bifalla anslaget under de uppgifna vilkoren, att tjenstgöringen skulle vara väl vitsordad af inspektor och skolråd. Det kunde då lätt hända att låraren nödgades tjena i åtta år för Rachel, men får Lea. Hufvudanledningen för tal:s yrkande att anslaget ej måtte beviljag, var dock hans önskan och hopp att förslag i enlighet med utskottets hemställan i mom. c) (se här nedan!) snart måtte afgifvas. Hr Ola Jönsson framhöll de stora fördelar som kommit elementarläroverken till ga ijemförelse : med folkskolorna. Regeringen klandras derför, att hon icke gör så mycket för folkskolan som l man skulle önska, men om riksdagen icke vill gå regeringen till mötes när hon nu framlägger ettl! förslag som afser skolans bästa, så må man icke vidare klandra regeringen utan sjelf drabbas af ansvaret. Yrkade bifall till K. Mts proposition. Samma yrkande framställdes äfven af hrr Sahlström, P. Nilsson i Kulhult, Sv. Andreasson, Granlund, Palander, Uhr, Fredr. Pettersson, frih. Akerhjelm, Brolin, Johan Andersson il! Knarrevik och Schmidt. Emot anslagets bevil-! jande yttrade sig hr Jöns Pehrsson. Genom votering bifölls detsamma med 78 röster emot 60. K. M:t hade i sin proposition föreslagit ett belopp af 15,000 rdrs förhöjning i anslaget till folkskoleväsendets utveckling 1 och förbättring, men utskottet hade nedprutat det i begärda anslaget till 10,000 rdr. Sedan hrr Olal2 Jönsson, Jonas Jonasson, Lyttkens, Bengtsson, Åke Andersson, Jöns Andersson, Medin, Schmidt, Johannes Andersson och MagnusS Svonsson samt statsrådet Carlson förordat K. li M:ts proposition, blef denna utan votering god-S känd. a Likaledes bifölls utskottets i mom. c) gjorda hemställan, att riksdagen måtte anhålla, dels att K. M:t behagade taga under öfvervägande, huruvida icke den till församlingarne öfverlåtna andelen af personliga skyddsafgiften lämpligen borde till statsverket indragas för att jemte öfriga till folkundervisningen anslagna statsmedel användas enligt ofvan antydda grund, att nemligen ett visst bidrag skulle till hvarje folkskollärares aflönande anvisas, dels ock att K. M:t, derest denna åsigt vinner godkännande, måtte för näst sammanträdande riksdag i ämnet framlägga förslag. I 26:te punkten hade utskottet afstyrkt on af hr Jöns Pehrsson väckt motion om indragning af anslaget till Postoch Inrikes Tidningar. Vid punktens föredragning erhöll hr Jöns Pehrsson först ordet och beklagade, att ingen utsigt för närvarande fanns att vinna något i det af motionen angifna syfte; hvadan tal. icke ville framställa något yrkande. Hr Sjöberg ville icke heller framställa något yrkande, men yttrade sig emot utskottets motivering. I motsats mot utskottet ansåg tal. att meningen med anslaget icke var, att nedsätta tidningens pris för att underlätta spridandet af de legala notiserna, utan att tidningen skulle vara organet för ett oftare meddelande af regeringens åsigter i dagens vigtiga frågor. Men Postoch Inrikes Tidningar motsvarar hvarken detta anspråk eller att blott innehålla för allmänheten vigtiea underrättelser; ty särdeles vigtiga kunde väl icke kallas hvarken de under rubriken pOsterna förekommande nyheter, ej heller estetiska artiklar o. s. v. Enligt talarens åsigt borde tidningen, då hon icke förmått uppfylla de anspråk man vanligen har på en officiel tidning, inskränkas U derhän att hon blott innehölle legala meddelanden; i hvilket fall anslaget kunde undvaras och tidninbe gen ändå lemnas för billigare pris än nu. Om ! talaren varit närvarande vid riksdagen under mo? tionstiden, skulle han hafva väckt motion i detta ä syfte, då det är obestridligt att en förändring i ld tidningens anordning snart måste vidtagas. d Hr Hierta ansåg anslag till denna t dning obehöfligt, då privilegiet at intaga de legala underde rättelserna är så fördelaktigt, att hvilken som 2 helst af Stockholms dagliga tidningar säkerligen skulle vara villiga att betala i stället att erhålla !Ä? betalning för detta privilegium. Borttagandet af I anslaget skulle enligt talarens förmenande vara en ) 2 stimulus för redaktionen att med mera omsorg I PS verkställa tidningens redigerande än hvad som för år närvarande är händelsen. På offentliga ställen såg 2 man namligen alltid Posttidningen ledig, under 1 det de öfriga politiska tidningarne alltid äro uppKm tagna af läsande. Och de artiklar, som någon gång KP! stå der, komma så sent, att någon föreslagit att )! under rubriken tillägga: post festum. ; Hr Jöns Pehrsson förklarade att han nu, sedan KS han hört de båda föregående talurne, och yrkade )i0 bifall till sin motion. f Statsrådet Carlson ansåg de genom anslagets Yi beviljande vunna fördelarne af ökadt format med t ninst 16 procent och minskadt pris från 16 tillj!C 12 rår vara så vigtiga, att anslaget ej borde inföl lragas, D Hr Gumvilius? yttrade sig i samma syfte som ! ir Hierta och ansäg Posttidningen hafva så ringa j ördel af anslaget, att dess borttagande säkerligen ere BH TI PP ervem kulle fördelaktigt inverka på tidningens spridtitc ing, kanske på dess innehåll. . Genom votering bifölls hr Jöns Pehrssons moion med 105 röster mot 52. : I plenum på jåndagsaftonen fortsattes behandingen af denna hufvudtitel, dervid början gjordes ned 36:te punkten, angående anslag till Hy byggnad för folkskollärareseminariet i gl Weziö. ih K. M:t hade begärt 53,584 rdr för detta ändafn nål, hvaraf 20,000 rdr skulle utgå under år 1871,1:. en statsutskottet , med fästadt afseende på te adam Anl nån 2 a