Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 3

r I välsignelser, måste fnsä ock underkasta sig de stora : I titgifter, som äro derifråt oskiljaktiga. — Denna t I opposition, har nu beslutit indragning af beväringsr I fonden. Tal. föt sin del vore ej heller vän sf fonI der, utan ansåg att stäfen borde hafva blott er B hor, och skulle gerna vara mtd om att indraga t I derd ållesaroman till statsverket, när detta en gång z I blefve ifrågäsatt. Men, oaktadt grefve Posses eiI I tater och deraf hemtade åsigt vore fullt riktiga, z nemligen att beväringsfonden varit afsedd till uts ) bildandet underbefäl, så hade tal. ändock icke , kommit till Sämtra stat eller fondens användning 1 I för främmande ändan: 1, gå mycket hellre som Jiu kunde vara möjligt att vinnå det dermed afsedda a ändätftålet på något annat sätt än det Hittills följda. a Visserligen Sklll den användas för främmande änt damål äfven om K. M:tå förslag bifallits, men med den stora skilnad, att när bådå statsmakterna varit . EH88; intet brott blifvit begånget. Bifall till utt I skottets förslag, Tog deremot detsamma som skätte1 vägran och utgjorde Ett försök att tvinga K. M:t ; Jatt använda fonden till annat åt dermed åsyftadt 1 ändamål. Afven i ett annat afseende skulle riksL fagel genom bifall till förslaget gå utöfver gin I befogenhet, emedati dem då skulle bestämma hvilI ken beväringsklass som borde öfvas; och detta tillI kommer konungen ensamt såsom högste befälhafFärb för krigsmakten. Yrkade bifall till hr af Klints I reservatici. il. Hr John Ericson åäsåg ätt då vår uppgift en.Idast kan gå ut på försvar, ej äbfall, så behöfva vi ( så många och så väl öfvade som möjligt under I vapen. Ori fiti ett års ningar inställas, så uppI I står en lucka i folkets Efigsbildning som icke kan ij ersättas och som blir så mycket större om öfnin-. I garne inställas två år å rad. Tal. ansåg Cts stort I fel vara af utskötlöt begånget genom frasen: Gfti IK. M:t finner nödigt att två beväringen; ty detta I behöfver alldeles icke sättas i fråga. Fonden har I vissörligtti ännu icke kunnat användas för sitt egentliga ändamål; men då tal. hoppades att friköpningsrätten snart skulle äpphäfvas, så trodde kan att forde snart blefve erforderlig för utbildande till äädbrbefäl af de mera intelligetita krafter, som då komma ii I äfmens leder och som helt fa kellre skulle fullgöra siti vän epligt såsom efäl äh som simpelt manskap. Vid sådant. förhållande ville tal, NN draga till att på något Sätt minska fonden. — få konstitationella svårigheter såg tal, visserligen icke i utsköttets förslag, Ity här vore endast fråga om, huruvida 2:drå klas I sen skall äras eller ej; men då han för sin del lej ville bidragä til frinek jng i beväringens öfning, yrkade han bifall till K. Mitå proposition. Hr A. Rundbäck ansåg orätt att hälla på utI skottets förslag, då regeringen sagt, att hon icke I vill anvätida fohden på det sättet. Vår pligt, sade tal., är att häfda våra rättigheter, men vi böra ock I respektera andras. När ett sätt blifvit uppgifvet latt utan skattehöjning få inkomster och titgifter Tatt gå ikop; vore nöden icke så ytterlig, att den kunde förklara och trsäkta den tillämnade åtgärden. Visserligen har man sågt, att man ej villanvända hela bankovinsten för statsverkete behof. Om man ej använder befintliga tillgångar, så måste alltid tippstå brist. Men tal. fann det riktigare att riksdagen ahfänder de Hilgångar. hvaröfver den sjelf disponerar, än att det skulle tillgripa de meel, som blifvit ställda till K. M:ts disposition. Yrkade bifall till hr af Klints reservation. Hr Sv. Nilskon i Österslöf klandrade, att fonden icke blifvit anväl Htarken till öfningår i skolorna ej heller, såsom 1867 års tiksdas begärt, till öfningar af den ungdom som är emeliati skol och pjugringgåldern. Att använda den till mat och kläder för beväringen ansåg tal. lika litet bidragande till institutionefis utveckling, som man kunde säga, att ett universitet erhöllg ytterligare pnidning derför att professorerna fingö fat och kläder. Icke heller kunde utskottets förslag sär as vara en åtgärd för institutionens utbildning. Men då K. M:t föreslagit att använda den till ännu mera främmande ändamål, så Yorc det ej något brott, om utskottets förslag godkändes. hufvudsaken vore tal. ense med utskottet; men då dess förslag blifvit så uppstäldt, att detkunde se ut som om öfninigen vore undantag och inställandet regel, så framställde täl. ei redaktionsförändring, med iakttagande hvaraf han yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Keij förnekade icke, att fonden blifvit ställd till K. M:ts disposition, men mot vilkor att den skulle användas till beväringsinstitutionens ytterligare utbildning, Hvad förstås med detta ord? Krigsministern har i fjol sjelf gifvit det svar, att den skulle användas till bestridande af möteskostnaderna för beväringen, och i år till beklädnad. Att nu repetera en utväg, som blifvit angitven af regeringen sjelf kunde väl icke vara ett ingrepp i konungens prerogativer. Man har visserligen sagt, att fonden i enlighet med K. M:ts förslag borde användas till baracker och kläder; men tal. kunde ej fatta, huru flere par byxor, drågna utanpå hvarandra, kunde tjena till beväringsinstitutionens utveckling. Man hade dervid anmärkt, att beväringen icke kunde slåss utan byxor; men tal. bad att dervid få erinra om skotska högländernas tappra krigare, som gjort detta omöjliga möjligt. etta hade tal. sagt för att bevisa in absurdum hvärthän den motsatta åsigten leder, och att advokatyren är på deras sida, som kämpa emot utskottets förslag. Och på dem faller äfven ansvaret för den ökade beskattningen. De som för en etikettsfråga föreslå att öka beskattningen i en tid, då den ekonomiska förlägenheten ännu är så stor, att ett fjerdedels mantal kan gäljas för 14 rdr, de äro de samhällsomstörtande, ivaremot de som motsätta sig detta äro de konserverande. Om tre år kommer utslaget att af landet fällas mellan dessa båda olika meningar. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Liss Olof Larsson, som i hufvudsaken var ense med utskottet, ansåg dock dess förslag illa hopkommet, hvarför han framställde ett annat reduktionsförlag, som utan att nämna något om klasser na, helt enkelt hänvisade K. M:t att af beväringsfonden anslå utöfver de 250,000 rår ytterligare erforderliga medel. Hr Mannerskantz skulle gerna underkasta sig svenska folkets dom, då det, enligt hr Keijs anmärkning, om tre år konstituerade sig som jury, men det funnes en annan och högre domstol, nemligen efterverlden, som skall döma huru vi vårdat den nya representationen, sade talaren. Hvarje åtgärd, som afsåg att försvaga den ena statsmakten vore att äfventyra väl mycket. Genom beväringslagen har ett aftal blifvit ingånget mellan statsmakterna att båda beväringsklasserna skola öfvas, och att vägra anslag vore således ett kontraktsbrott. Man vill att regeringen skall afstå från dispositionen af en fond, oaktadt hon förklarat sig ej vilja det, och man har sagt, att ändamålet, hvartill den skulle användas, är detsamma som regeringen en gång föreslagit. Detta är sannt, men den stora skilnaden består deri, att regeringen hemstält till riksdagen om dess medverkan dertill, hvaremot riksdagen icke skulle göra någon hemställan, utan blott med maktspråk indraga öfningsanslaget. Talaren ville för sin del icke bära ansvaret för att på detta sätt äfventyra landets försvar, liksom han ej heller ville deltaga i ett beslut, hvarigenom riksdagen i sjelfva verket gjorde Hig till befälhafvare öfver krigsmakten. Instämde i hr af Klints reservation. Hr Rundgren klandrade utskottet för det om, som finnes i dess förslag, och hvarunder låge ett svek, som ej vore kammaren värdigt. I detta afseende hade en af grefve Posse m. fl. afgifven re-. servation ett obetingadt företräde, emedan den åtminstone uttalar utskottets innersta tanke rent ut,l. nemligen att K. M:t måtte till bestridande af kost-: naderna för beväringsmanskapets öfningar 1871 använda erforderlig del af beväringsfonden. Utom denna olikhet hade utskottets och reservanternas förslag äfven en likhet, nemligen man tager.. Det har äfven funnits -en annan auktoritet, som brukade använda samma maxim, men som äfven tillade: om man så hafva kan, hvilket utskottet och reservanterna icke ansett behöfligt. I detta Kaiga Varga tillänmge låga Anni an Ädinn cannine j 4 Å