Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

irlföt. — Odgers kandidatar., — Herdabref af rdinal Cullen. — Interpellationer om ockernkorna i Neapel. — Repressivåtgärder mot den omokratiska pressen i Neapel. — S:t Gothardsnan. — Testamente till Garibaldis förmån. —— Duellen mellan hertigen af Montpensier och rins Henrik af Bourbon, de orsaker som förnledt den, de omständigheter hvarunder den gde rum och de följder hvartill den kan leda, tgör hufvudtemat för de med de båda seaste dagarnes poster ankomna tidningarne. Vf alla berättelser framgår enstämmigt, att rins Henrik genom en följd af fortsatta föroämpningar gifvit anledning till densamma. Ultsedan Septemberrevolutionen hade prinsen els från Paris, dels från Madrid publicerat roschyrer och bref uppfylda af förnärmande ttrandea såväl om hertigen, som om familen Orleans. Hertigen hade först ej egnat lem någon uppmärksamhet, men sedermera, å de antogo arten af en systematisk förfölelse, rådfört sig med grefven af Paris och de ndra medlemmarne af orleanska familjen. )essa Hade dock på det bestämdaste afstyrkt lla steg sött kunde leda till en duell. Onslagen den 10, ihedan hertigen på återresa rån baden i Alhama till Sevilla, på några lagar uppeböll sig i Madrid, utkom emellerid och spriddes i tusentals exemplar på hufadstadens gator ett nytt bref från prinsen f ännu mera förolämpande innehåll än nåot af de föregående. Det var af följande ydelsed . Till Montpeösieristerna! Jag är skyldig min ära tt bryta tystnaden, då man sedan hertigens af Montpensier ankomst till Madrid utspridt, att jag tår till honom i underdånighetsförhållanden, liksöm han vore en bjelte och eröfrare. som kunde spänna kela verlden för sin triumfvägn. Detta rykte är lika lömskt som ett annat, hvilket till Antonio Is kröning genom den ädle general Prim knyter vilkoret om utbetalandet af flera millioner som ersättning för den gjorda tjensten. Hvad den berömde ministerpresidenten beträffar, så är det ej behötligt att tala om hvad till hans ära är hvar man kunnigt ock han: formliga handlingar bevisa. Men hvad mig beträffar, skulle jag ej; om det ej furines ett montpensieristiskt intresse, behöfvaänou en gång upprepa: att jag, så länge jag lefver, ständigt är och skall blifva den franske prinsens mest afgjorde politiske fiende; att det ej ges någor orsak, någon svårighet, någon intrig, nåon våldsamhet som kan försvaga det djupa örakt som hans person inger mig och som är! den rättmätiga känsla hans politiska karlekinader måste ingifva hvarje hederlig man iallmänhet, och hvarje god spanicr isynnerhet. Det bekyrarar mig mycket litet om jag härigenom uppväcker de personers vrede och hemliga hämd, sora förnedrat sig gå djtpt att de kysst det montpensieristiska guldet då de stoppat det i fickan. Då jag på Narvaez och Gonzalez Bravos tid i Paris arbetade för den liberala saken, talar jag med sakkännedom om Montpensier och hans angelägenheter. Denne prins, en lika stor skurk som hang jesuitiska förfäder, hvilkas infama uppträdande Frankrikes historia så tydligt ådagalägger, skulle ktanför Cadiz blifvit utropad till konung, om ej en äf mina berömda kamrater vid flottan vägrat att smutsa sin uniform och med lika mycken energi som värdighet tillbakavisat det största förräderi gom de nyare tiderfia skulle ha bevitnat. De köpta själarna säga att Montpensier är ett fullkomligt väsende, en fredens regnbåge och en gud i godhet. MA då det blod som blifvit ntgjutet och till hans fullständiga försvinnande ännu kommer att utgjutas falla öfver hans hufvud! Dåligt sätt att att upptaga en till marken fallen krona! Montpensiers af tronfebern ingifna liberalism är så egennyttig, att han förtjenar den förfärliga taktan som nationernas rättvisa tid efter annan utdelar. Jag är spanior och jag delar mitt lands ädla känslor. Hvar gång jag for förbi Gibraltar utropade jag: När skola vi bli ett helt Spanien? År 1808, då min far kallade Madrids tappra folk till en resning, var vårt land ett byte för den beväpnade inkräktningen; i dag är det orleanisternas skenheliga, jeswitiska och förderfliga invasion i vårt af sina regeriögar uttröttade, i förtviflan bragta och af sina regeringar med kartescher nedskjutna land. Lyckligtvis äro de ärorika skuggorna af Daviz och Velardez och af Carrals martyrer ännu ej försvunna och lefva i hvarje god spagiors minne. Montpensier representerar knutet i den orleanistiska sammansvärjningen mot kejsår Napoleon III, i hvilken vissa utmärkta spaniorer fnträdt.. Men, må dessa spans ska och franska konspiratörer veta, att om den kejserliga dynastien störtas, det ej skall bli orleanisterna, utan Rochefort, d. v. den franska republiken, som skall ärfva henne. Må de veta att i Spanien mannen med anseende oci föremålet för nationens vördnad är Espartero, och icke denne skräflande franske pastejbagare. Madrid den 7 Mars 1870. Henrik af Bourbon Hertigen fick ej straxt kännedom om denn skrift, då ingen af hans husfolk ville underrätta honom derom; men dagen derpå tillspordes han af en cortesledamot, som besäkte honom, om han läst don Enriques nyaste elucubration. Då man läser berättelsen om det steg, hertigen nu tog, bör man erinra sig att en ar de af motpartiet mot honom oftast framkastade. beskyllningarna är den för personlig feghet. Måhända ansåg han sig ej längre böra lemna denna beskyllning obesvarad. Nog af. Han skref genast ett bref till prinsen med begäran att få veta, om han vore den verklige författaren till-den med hans namn undertecknade skriften. Brefvet framfördes af hans: adjutant öfverste Solis. Denne mottogs ej af don Enrique, som likväl ett par timmar derefter skickade ett svar, med förklaring att han verkligen vore förtattare till den ifrågavarande skriften. Hertigen uppdrog då åt generalerna Cordoba och Alaminos samt öfverste Solis att bege sig till don Enrique och anmoda honom att utse vitnen, med hvilka de kunde öfverenskomma om anordningarne och vilkoren för duellen. Hertigens sekundan ter hade erhållit hans bemyndigande att ingå på alla vilkor. Don Enrique ville uppskjuta duellen och gjorde stora svårigheter, men slutligen bestämde han sig för de republikanska cortesledamöterna Rubio och Santa Maria, äfvensom en af sina vänner, börsagenten Ortiz. . Ännu samma dag på aftonen hade båda parternas sekundanter ett möte, och det öfverenskoms, versen TERESE