ANDRA DELEN. FÖRSTA KAPITLET. En obekant sökande. Kan ni säga mig, miss, om mr Chandos redan har farit? Det var Hill som stack in hufvudet genom dörren och frågade så. Han red bort för ett par minuter sedan. Så förtretligt! Mylady önskade att han skulle fråga efter en person, äfven på annat håll. Jag kan väl tro att man får skrifva i stället. Dröj ett ögonblick, mrs Hill, sade jag då hon åter ämnade gå. Det är fråga om en ny sällskapsdam åt mrs Chandos, eller huru ? , Ja, visst! Önskar ni säga något vidare? Kan jag få tala vid lady Chandos? Hill kom ett par steg längre fram och fixerade mig med ett ganska bestämdt uttryck i sina ögon. — Hör nu på, miss, en gång för alla: vi ha talts vid om den saken en gång förut och det kan inte vara nödigt att upprepa detsamma omigen; det vill jag bara säga, att så län:e mylady håller sig instängd i sina rum, kan hvarken ni eller någon annan få träffa henne — nej inte, om ni ville betala det i guld. Det bara förvånar mig att ett ungt fruntimmer, som vill anses för en lady, kan envisas så länge med en sak. Jag ämnar ej envisas härmed, Hill; och efter jag sjelf inte kan få tala vid lady Chandos, vill då ni framföra en helsning till henne? Om jag kan vara till någon nytta, genom att förestå platsen som mrs Chandos sällskapsdam, tills någon annan kan fås, skulle det vara mig en glädje och jag lofvar att göra mitt bästa.