Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

Det var i sanning komiskt att se den ytterliga förvåning, som uttryckte sig i Hills ansigte, hennes öppna mun och stirrande blick. Skulle ni åtaga er ansvaret för mrs Chandos? utbrast hon slutligen. Välsignade barn, ni vet inte sjelf hvad ni begär. Men vi vill ju ändå nämna saken till lady Chandos?, Hill vårdade sig ej om att svara. Hon kastade på mig en blick af medömkar eller förakt — jag vet inte rätt hvilketdera — och gick. Att all vidare tarke på denna sak var bortkastad, fann jag mer än väl. Jag öppnade min portfölj och skref några förbindliga ord till mrs Paler med anhållan att hon ville sända mig mina pengar. Sedan detta väl var gjordt, satt jag med pennan i hand och öfverlade med mig sjelf, hurnvida jag borde skrifva till Emily de Mellisse eller ej, då en högljudd ringning hördes på portklockan. En betjent gick öfver förstugan för att öppna. Är lady Chandos hemma? hörde jag en bestämd och välljudande fruntimmersröst fråga. Mylady är väl hemma, svarade Joseph, men kan inte taga emot någon. Jag önskar få träffa henne. Mylady är sjuk... ingen kan få tala med henne. Mig skulle lady Chandos taga emot. Mitt ärende är af vigt; med ett ord — jag måste se henne. Joseph tycktes tveka. Jag skall gå efter mrs Hill, sade han. Men jag är säker på att ni ej kan få tala ned mylady. (CForts.)