Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

sen, åtminstone tills jag återkallades af madame de Mellissie. Om jag blott på ett eller annat vis lyckades göra mig nyttig, skulle jag icke längre behöfva känna denna pinsamma förlägenhet öfver att vara en påtrugad gäst. Rodnande och blyg som en skolflicka, uttalade jag i samma stund mitt förslag. Mr Chandos log, men skakade på huofvudet. Det är en plats som inte skulle passa tör er, eller ni för den. Är miss White äldre än jag? Åh, ja, något litet. Hon är så der omkring femtiotex år. Uh! Ja, men tillsvidare, sir? — Tilldess vi få underrättelser från madame de Mellissidg. — Jag skulle tycka om att kunna återgälda ett litet grand af den förbindelse, hvari jag står till lady Chandos. Verkligen en stor förbindelse! Nej, det går ej för sig. Vi skulle få både er och mrs Chandos springande i busksnåren efter sömngångare och spöken, liksom händelsen synes varit i går afton. Och dessutomp, tillade han och tog handskar och ridspö, om ni blefve Ethels sällskap, hvem skulle jag då få till mitt? Han nickade åt mig sedan han stigit till häst. Mr Chandos ridhäst, Svarta prinsen, ett skönt djur, frustade och skrapade otåligt i sanden, och dansade i nästa ögonblick bort med sin unge herre, efterföljd af en ridknekt. Slut på första delen.