Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

GÄSTEN Tidningsötversigt. I tidningen Kalmar för den 16 dennes läses följande: Underrättelsen att de ifrågasatta statsbanorna verkligen vid den gemensamma omröstningen erhållit pluralitet, är utan tvifvel egovad att uppväcka en dyster stämning öfverallt i våra bygder, der man kommit till klar insigt om den verkliga be-. skaffenheten af vår närvarande ställning, om vårt jordbruks, våra näringars och vår bandels aftynande, om egendomsvärdenas fallande, om arbetsbristen, om alla dessa vigtiga mnäringskällor på fastlandet och på Öland, som ligga obrukade i brist på rörligt kapital, d. v. s i brist på tidsenliga kommunikationer; ty hvilken kapitalist skulle i våra dagar tänka på att anlägga en affär på en ort, som är delvis eller helt och hållet, isynnerhet under vissa tider på året, afstängd från den öfriga verlden? Hafva nu statsmakterna beslutat att använda alla disponibla tillgångar på statsbanor, så skulle detta vår bygds aftynande komma att fortsättas ännu i 10 å 15 år. Hvilken framtid gå vi då tillmötes? — är den fråga, som enhvar ovilkorligen måste för sig uppställa och som mer än en KOappE vågar besvara. Emot den nya åsigt, som uppträdt förfäktande hela landets intressen och som man döpt till nihilism, har man icke hört mer än ett enda skäl anföras, nemligen föregående riksdagars löften. Under hvilken form hafva då dessa Iöften blifvit afgifna? Och om det ens kan sägas, att någon riksdag eger rätt att binda en följande medelst löften, som oförutsedda förhållanden kunna neka den senare att uppfylla, så frågas dock, huruvida en riksdag eger rätt attinfria löften till vissa landsdelar på de öfrigas bekostnad ?