Aftonbladet – 18 mars 1870, sida 3

. det för vapenöfningarne bestämda anslaget, met at något skäl, (rikets betryckta ställning t.ex.) hemställt, att riksdagen måtte anhålla, det K. M:t måtte taga medlen till dessa öfningar ur den allmänna beväriogsfonden, då hade härom intet varit att säga. Konungen hade haft valet fritt; om han icke velat använda nämnda fond, -hade han i alla fall baft ansläget. Tal. ansåg det obehöfligt att här ordå om beväringsinstitutionens vigt och om nödvändigheten att öfva båda klasserna. Det var märkvärdigt att en riedlem af utskottet ifrågasatt, att anslaget skulle ktna komma att minskas. Några dra egentliga skäl till. utskottets sätt att gåtillviga kunde ej finnas, än att det gjort till sin uppgift att göra upp statsregleringgn utan skatteförhöjning. Men ingen hade . I gifvit utskottet ett sådant uppdrag, såvida ej detta mål kunde vinnas utan krätkhing af konstitutionel rätt. Man skulle kunnat tro, att ändamålet varit att visa missnöje med nuvarande chefen för-landtförI svarsdepartementet. Men om så är förhållandet, är I detta missnöje oförtjent; ty han är den förste chef Iför detta departement, som för riksdagen framlagt förslag till en omfättande reorganisation af försvarsväsendet på grunder som riksdagen sjelf I begärt. Tal. var fullkomligt öfvertygad, att det aldrig varit utskottets mening att göra någon opiInionsyttring mot honom. : Men hvartill då skattevägran? Då utskottets förslag icke åsyftar någon opinionsyttring mot regeringen, måste man säga derom, att det syftar åt annat håll än det pekar, och man kan deruti icke se något annat än ett lättsinnigt lekande med konstitutionella former: Tal. ville helst yrka bifall till K. M:ts proposition om ett anslag af 600,000 rdr, emedan det är mycket ärligare att straxt från början bevilja oafkortad den summa, som man vet på förhand skall komma att behöfvas, än att tiedsätta den till ett belopp, som man vet icke skall räcka till; men då det var bättre att få något än intet, bad han att få förena sig med hr af Klints reservation. Hr Nordström anmärkte, att representationens rättigheter äro stora, men dock icke obegränsade. Derföre hade man i alla konstitutionella länder velat. skapa en tiotvigt mot dess maktutöfning. Grundlagen vill, att riksdagen och konungen ömsesidigt skola respektera hvarandras rättigheter. Äfven de ädlaste.sträfvanden hos-riksdagen måste stå på rättens grund. Tal. ville göra full rättvisa åt det mål utskottet haft i sigte, undvikandet af ökade skatter. Men då man ensidigt låter beherrska sig af detta sträfvande, råkar man lätt på farliga afvägar. Skola vi för att undvika en ökad beskattning försumma det som är wigtigast af allt för vårt bestånd, vårt försvarsväsende? Skola vi för ögonblickets intresse muppoffra vår största pligt?. Detta i fråga om den allmänna synpunkten. Na till den konkreta tillämpningen. Här har blifvit satt i frågaatt till afhjelpande af ögonblickets behof tillgripa-en fond; bildad -icke genom allmän bevillning, utan genom beväringsskyldiges friköpande; en. fond som: genom riksdagsbeslut blifvit ställd till regeringens disposition och som är bestämd att användas till beväringsinrättningens ytterligare utveckling. Nu börjar man skörda frukterna af den nya lära, som gjort sig gällande, neimligen att riksdagen utan konungens samtycke eger bestämma öfver de ordinarie anslagen. Skola vi då icke erkänng någon solidaritet mellan det förflutna och. det närvarände; mellan det närvarande och det tillkommande? Skolz vi gå in på utskottets förslag och skapa ett prejudikat, hvarigenom ständiga kriser skola framkallas? Bättre:och manligare är det, att vi un derkasta oss en ökad beskattning, om vi icke kunna undvika den utan att bppolten ett stort samhällsintresse. Vår fattigdom är väl stor, men den är icke större än att vi kunna bära den. Tal yrkade bifall till regeringens förslag. Hr Tornerhjelm hade dag efter dag fått höra så mycket ondt om sina -vänner i statsutskottet, att han slutligen blifvit tveksam, och börjat tänka: hvad i Guds namn hafva de då gjort? Han hade nu tagit närmare reda på det der betänkandet, och hvad hade: han funnit? Å ena sidan en statsbrist, å andra sidan en fond på .800,000 rdr, hvilkens ursprungliga ändamål var förfeladt och som man icke visste hvad man skulle göra med. Hvad kunde under sådana förhållanden vara naturligare än att utskottet föreslog, att riksdagen skulle använda denna fond till beväringens . yapenöfningar, heldre än att lägga ny skatt på folket? Men, säger man, beväringsfonden är helig, ty den står till K. M:ts disposition. Det skulle vara ett ingrepp i hans rätt, om riksdagen ville föreskrifva att den skulle användas till ifrågavarande vapenöfningar. Men utskottet har ju ingenjing velat föreskrifva i detta hänseende. Det harju sagt: m får öfva manskapet om ni vill och låta bli om ni vill. Dessa öfningar höra till kommandomål. I sådana egerj. konungen ensam besluta. Men icke följer väl deraf, att representationen är skyldig att-bevilja: pengar till allt, som kan räknas. dit: Den stora massan af svenska folket väger icke på guldvigt, om den af utskottet föreslagna utvägen är fullt konstitutionel. Hvad den framför allt ser på, är att man undviker en ökad beskattning, då ställningen i landet icke medgifver en sådan. Om man ville begagna: den moderna utvägen af en allmän omröstning, -trodde tal. att den skulle. utfalla till utskottets. fördel. För öfrigt hade tal. icke uppträdt här för dessa lumpna 250,000 rårs skull. Han hade velat uppträda till oskuldens försvar. (Skratt.) Han visste nog, att idesse herrar i statsutskottet kunde svara för sig sjelfva; men hvad som -föranledt honom att yttra sig är, att här börjat uppstå en majoritetsdespotism. Majoriteten vill qväfva hvarje meningsyttring, som icke öfverensstämmer med dess egna åsigter. Man tillåter sig personliga utfall mot olika tänkande. Man :vill icke medgifva dem yttranderätt.å Denna despotism ville talaren icke underkasta sig. Mot lenna ville han inlägga en protest. Han nekade cke att utskottets motivering kunde hafva sina orister, men han var öfvertygad, att det icke åsyfat någon kränkning af regeringens konstitutioella rätt, utån blott handlat af sparsamhetsskäl. Frib., v.Essen tackade den siste talaren för ans kraftfulla uppträdande till försvar för statsutskottet.: Såsom hörande till utskottets majoritet ville talaren nu framställa sin ståndpunkt i denna råga. Man hade på den motsatta sidan sagt, att riksdagen, genom att vägra anslag till bevärinsens vapenöfningar och genom att änvisa allnänna beväringsfonden till detta ändamål, skulle ngripa i konungens konstitutionella rätt. Ifråga om det förra hade man åberopat ordälydelsen i veväringsstadgans 14 ; der-det: heter, att konunren må inkalla 1:sta och 2:dra-beväringsklasserna. Men detta uttryck innebär blott, att han kan ingalla dem båda, icke att han ovilkorligen skall söra det, icxe heller att riksdagen under alla omitändigheter skall bevilja medel dertill. Det skall lott gifva tillkänna, att svenska folket underkatar sig beväringsskyldigheten. Då beväringsfonlen på senare tiden ökat sig med 200,000 rdr om iret, Hade talaren såsöm medlem af utskottet icke runnat annat än tillstyrka dess användande. Han rade gjort det i den:tanken, att man i detta häneende skulle kunna påräkna ett: tillmötesgående rån regeringens sida. En föregående talare hade rdat om att tillgripa andras tillgångar. Talaren unde för sin del ej förstå annat än att bär är råga om landets tillgångar, som K, M:t till visså ndamål eger disponera. En annan talare hade yttrat, tt det varit bättre om utskottet tillstyrkt riksdagen tt bevilja det begärda anslaget, men tillika anålla hos K. M:t, att han måite taga medlen till kdra klassens beväringsöfningar ur allmänna beäringsfonden. Detta var en utväg, som skulle kunna accepteras, i fall man ville göra upp en ilkorlig statsreglering; annars kunde det ej komma fråga. Talaren yrkade fortfarande bifall till utkottets förslag. j at nh (Sk Jr ft MR Kg BA fr fr NR Jr rr FN rr KR Jr KN gr JAN öl Ret NR 0 rn Andra kammaren.