Aftonbladet – 18 mars 1870, sida 2

Chandos, men snarare kort och bredaxlad som mr Edwin Barley. Huru jag föll på den iden att det var han, eller om mannen — ty en menniska var det — verkligen liknade honom, det kunde jag icke bestämdt säga, men denna föreställning var alldeles tillräcklig att jaga mig på flykten och jag följde efter mrs. Chandos lika snabbfotad som hon. Hon hade redan hunnit uppför trappan, der hon mötte sin jungfru, som troligen först då hade observerat hennes frånvaro. År ni färdig att laga till t6, miss Hereford? Jag har kommit föratt dricka en kopp. Med dessa ord emottog mig mr Chandos, då jag skrämd och andlös störtade in i eksalen. Han satt i en länstol vid bordet med ett tidningsblad i handen och såg upp helt förvånad, en sak som ej var att undra på, då han fick se mig komma inrusande, som om jag varit förföljd af en vildkatt och med en ful schal kastad: öfver hufvudet. Läsaren kan troligen sjelf inse att mitt inträde hade skett annorlunda, ifall jag trott att han hade varit der. Han sade emellertid intet och jag satte mg ned, vördig som en gammal matrona och tillagade te. Mr Chandos fortfor att läsa sin tidning och talade emellanåt med mig. Tror ni ej, sir, att vi i dag borde fått bref från madame de Mellissie? Hvarför just i dag? Det kan vara tid på, att jag får höra något af henne. Med undantag ar det korta brefvet till lady Chandos straxt efter återkomsten till Paris Har hon inte skrifvit en rad. Detta är mycket besynnerligt. Ingenting, som Emily företar sig. bör förefalla oss besynnerligt. Det är fana möjigt att hon öfverraskar oss med att komma