Aftonbladet – 18 mars 1870, sida 2

Frågan derom, huruvida riksbiblioteket med dess dyrbara skatter skall i brist på lokal falla i vanvård och bli obrukbart, torde i dessa dagar förekomma till afgörande inom riksdagen. Det faller sig litet svårt för någon att i denna sak framkomma med påståendet, att det här icke är fråga om att fylla ett trängande behof. En talare i första kammaren har sagt, att k. biblioteket bor äncu qvari en lokal, så usel, att den endast kan jemföras med ett stall. Vitro emellertid, att man icke lätt skall finna något stall, hvars invånare riskera så mycket till helsa och välbefinnande, som de på k. biblioteket tjenstgörande; det skulle då möjligen vara något mycket förfallet torparestall. Fullkomligt säkert är åtminstone, att k. biblioteket i det hänseendet alls icke kan jemföras med — kongl, stallet. Det är icke heller lätt att hitta på någon anständig uodanflykt från att bevilja de nödiga mellen, sedan riksdagen redan för 5 år sedanförklarat behofvet oafvisligt och hos K. M:t anhållit om frarmläggandet at ett med all nödig sparsamhet utarbetadt förslag och utseende af bestämd plats, hvilka båda önskningar nu af K. Mit blifvit uppfylida. De, som vilja förhindra beviljandet af det nödiga anslaget, skola derföre utan tvifvel icke direkt sätta sig emot sjelfva saken, utan förebära några de obotfärdigas förhin-der, hvarigenom de med något bevarande af skenet skulle kunna omintetgöra hvarje åtgärd för det afsedda ändamålet. Så kommer måhända en och annan, som gerna vill gälla för en vän af bildningen och såsom målsman för dess intressen, att yttra: Då vi nu en gång skola gripa oss an med en biblioteksbyggnad, så bör man se till att få den så lämplig som möjligt och hellre lägga till några hundra tosen rdr, för att kunna förlägga den på en lämplig plats, t. ex. på tomten vid Drottninggatan invid Vetenskapsakademiens hus. Då man vet, att nämnda tomt kostar 240,000 rdr, att den visseriigen för ögonblicket skulle vara tillräckligt stor, men icke lemnar tillfälle tillframtida utvidgning genom tillbyggnader och att en biblioteksbyggnad der skulle vara långt mera utsatt för eldsfara, än å den af-K. M:t föreslagna platsen, så är det i sanning svårt att töreställa sig, att ett dylikt inkast kan göras på fullt allvar. Andra skola yttra sig om möjligheten att i k. slottet bereda ökadt utrymme för k. biblioteket. Men äfven om man kunde förutsätta, att några rum i slottet för sådant ändamål kunde aflåtas, så förbiser man vidett sådant resonnemang helt och hållet, att de icke äro lämpliga till biblioteksrum och icke dertill kunna omskapas, äfven om man gjorde ändringar af så genomgripande art, att de kuade förstöra slottets utseende. Dertill kommer den eldfara, för hvilken bibliotekets stora och till en del rent af oersättliga dyrbarheter fortfarande skulle vara utsatta, genom att vara inhysta i-en byggnad, der hundratals personer bo och vistas. Redan tanken på denna eldfara borde innebära en anmaning att icke uppskjuta påbörjandet af en biblioteksbyggnad. Hela nordöstra slottsflygeln. saknar brandbotten och kan ej förtyngdens skull erhålla en sådan. I händelse af olycka finnes intet annat skyddsmedel än vattnet, som dock icke är särdeles lämpligt för böcker och manuskripter. Vi hoppas, att den blitvande diskussionen och dess resultat skola bli sådana, att de icke kasta en skugga på det nuvarande bildpingsintresset hos ett tolk, som gör anspråk på att nämnas bland kulturfolken. ARNERI