Jå hvarje omtänksamt och i någon mån för igtigt enskildt bolag icke gerna utdelar hela in behållna årsvinst, utan afsätter något beopp till reservfonden, så tro vi ett Sådant åtgöande äfven känna vara förenligt med den klokwet och försigtighet, som riksdagen bör iaktaga med afseende på riksbanken. Om nu en yetydande fraktion i första kammaren med all kraft vill söka genomdrifva användandet för statsbehof af hela bankovinsten och å andra sidan en mycket stor del af andra kammarens ledamöter önskar hela beloppets reseverande för banken, så tro vi, att de moderate inom båda kamrarne med största utsigten till framgång skulle kunna förena sig om antagandet af det medelvägstörslag, som ligger i hrr Agardhs, Ericsons och Sääfs reservation. Denna har följande lydelse: Då bankens obestånd under förflutna tiden hufvudsakligen vållats deraf att den fått tillskjuta hvad statsverket för sina utgifter behörde och de senaste årens erfarenhet synes antyda en återkommande benägenhet att, i mån af statens behof, anlita — hittills visserligen endast — vinstmedel utöfver bankens grundfond; då i motsats härtill icke blott en allmän mening, uttalad i riksdag efter riksdag återkommande motioner, utan jemväl herrar bankofullmäktige, i sitt yttrande till föregående riksdags bankoutskott, ansett det önskvärdt att banken alltid af den årliga vinsten finge bibehålla någon del; så hafva vi trott det man borde söka fixera en viss grund för vinstmedlens fördelande; och är det i sådant syfte vi våga vördsamt föreslå, att denna riksdag behagade besluta, att 75 procent af 1869 års vinstmedel må anvisas för statens allmänna behof — och således att af vinstsumman 1,642,930,94 för år 1869 måtte anvisas 1,232,198 rdr 21 öre — och återstående 25 4 reserveras åt banken; att den således anvisade summan må under år 1871 å tider, som bankofullmäktige ega bestämma, till riksgäldskontoret ötverlemnås.