Aftonbladet – 17 mars 1870, sida 3

Hr Hiertas anförande i jernvägsfrågan. (Slut fr. tisdagsbl.) Dessa omständigheter synas i någon mån visa att Stockholms invånare, som man icke lärer förneka egenskapen af älskvärdhet — jag anhåller om ursäkt att jag, ehuru sjelf Stockholmsbo, använder detta uttryck — å andra: sidan äfven stundom hafva en nog stor benägenhet att taga häftiga intryck, och att på oss måhända i främsta rummet kan lämpas den snillrike Ehrensvärds bekanta uttryck om svenska folket, att det är ett trögt folk, fullt af hetsigheter; men jag tror och är öfvertygad derom, att när vi blifva satta i tillfälle att jemföra tillförlitliga uppgifter från båda sidor, så hafva vi nog både skarpsinnighet och rättskänsla att frångå en förutfattad opinion ifall den icke befinnes hålla streck, eller åtminstone att lugna oss och taga skäl när några dugliga sådana framdragas. Emellertid har det gått så långt att jag snart sagdt börjat betvifla riktigheten af min egen opinion i den här förevarande frågan; men då jag icke kunnat annat än stanna med min åsigt vid företrädet af Salabanan, så finner jag åtminstone ett slags tröst i det lyckliga förhållande att jag härutinnan har bland Stockholms riksdagsmän tvenne, om jag så må säga, olyckskamrater; den ene min närmaste ärade granne till venster, hvilken, såsom ledamot af regeringen, vid tvenne särskilda tillfällen, dels uti K. M:ts proposition angående jernvägsbyggnader vid 1856-års riksdag, dels uti en reservation till statsrådsprotokollet vid 1862 års