Aftonbladet – 17 mars 1870, sida 3

manshållet, enligt hvad en ansedd ledamot för sta kammaren lärer hafva yttrat, , skulle kuuns för detsamma tnodvaras, Så vunnes den fördelen fatt värfvad trupp i Blekinge troligen ej behöfdes Återremiss yrkades äfven af Jonas Jonasson från Kalmar Jän. — , . Hr John Eriecsöt sökte, i motsats mot krigs ministerns uppfattning, bevisa att förra riksdager med sin skrifvelse afsett, att stammen icke skulle ökas, och att detta var skälet hvarför den anhållit, at? de då ifrågavarande båtsmansrotaråe skulle ställas på Vakans. Men oaktadt riksdagen ganska tydligt uttryckt 54 mening derom att de skulle stå på vakans undef göärvarande förhållanden icke för närvarande,, hade täl. nu emellertid hört att meningen blifvit missförstådd och såg deraf huru svårt det är att skrifva till K. M:t. Tal öfvergick derefter till att ådagalägga indeltaarmens olämplighet, bland annät dermed, att manskapet i Jallmänhet innehar en alltför kög ålder, så att i händelse af mobilisering en tredjedel skulle behöfva kasseras, såsom fallet hade varit ori nobil sering under sista danska kriget ifrågakommit. Att nedlägga ökade kostnader på en dylik institution, ansåg tal. oriktigt, så mycket hellre som soldaterna saknade nog intelligens att vara lärare och ledare för ungdomen och beväringen. Till den föreslagna åtgärden vore rustoch rotehållarnes bifall nödvändigt, då indelningsverket är grundadt på kontrakter, och detta så mycket lcire som ostnaderna för soldathållet troligen skulle bli högre än för båtsmanshållet. Norrlands behof af ökade försvarskrafter vore visserligen behjertansvärdt, :men dels vore det enligt tal:s åsigt med våra tillgångar omöjligt att på en så stor rymd ordna försvarsväsendet på ett fullt tillfredsställande sätt, och dels ansåg han äfven att detta bättre skulle låta sig göra, om vakansafgifterna af de förevarande båtsmansnumren användes till aflönande af befäl. — Hvad kostnaderna beträffade sökte tal. slutligen visa, att den föreslagna åtgärden skulle öka utgifterna med 600,000 rår på 4:de hufvudtiteln, och äfven deri såg tal. ett skäl för bifall till utskottets förslag. Hr Sv. Nilsson i Österslöf ansåg i motsats mot krigsministern, att K. M:ts förslag till:1869 års riksdag ej var ett tillmötesgående af 1867 års riksdags anhållan, enär K. M:t till riksdagen öfverlemnade blott frågan om indelningsverkets lindring, icke om dess aflösning såsom riksdagen äfven uttryckligen begärt. vad detta indelningsverk beträffade, så kunde fråga uppstå, om det någonsin motsvarat sin uppgift, då Sveriges vanmakt daterar sig från tiden för dess tillkomst. En bestämd olägenhet hade det med sig, nemligen att det trycker ojemnt, der det trycker, samt att en stor del af landets jorlegande och hela den icke jogdegande befolkningen vore derifrån fri. Tal frågade nu, om det vore skäl att försvara en sådan institution, som gjorde att hela vårt försvar, alla omkostnader inberäknade, stode oss till mellan 20 och 30 millioner rdr årligen. (En röst: Nu skar han till!) Hr Sv. N. Nej, jag skar ej till. — I fråga om det förevarande förslaget trodde tal. visserligen icke, att det skulle medverka till ett fastlåsande af indelningsverket, men deremot bidraga till att uppskjuta dess afskaffande, hvilket tal. skulle önska, men deremot icke bidraga till ett lappande deraf. Och något annat hade de af K. M:t 1869 föreslagna lindringar i sjelfva verket icke varit. — Hr Mankell hade prisat hr krigsministern för de partiella reformer denne genomfört inom armån; men om den förnämsta bland dem vore att 2:dra klässens beväring skulle öfvas tillsamman: med stammen, så måtte de andra icke vara mycket värda, och sådana medhäållare och lofprisar? vore minsann icke mycket att tacka för. rkade bifall till utskottets förslag. Grefve Posse kände sig icke tillfredsställd med utskottets förslag, utan yrkade återremiss. Hr C, Ifvarsson trodde visserligen, att om ortintresset ensamt finge göra sig gällande, något motstånd mot K. M:ts förslag icke skulle uppkomma; men en annan sak blir, när frågan rörer hela landets försvar och står i närmaste sammanhang med frågan om sgjöförsvarets ordnande. Huru detta kommer att organiseras vet man icke nu, men då borde man icke heller besluta om båtsmansrotarnes öfverflyttande till landtförsvaret, såvida man icke vill utsätta sig för att nästa år en ny organisation möjligen kunde kunde göra deras öfverflyttande tillbaka till sjöförsvaret behöfligt. Och när nu ett särskildt utskott blifvit tillsatt för sjöförsvaret, och då man ej på förhand kan veta, till hvilket slut det kan komma, borde man icke genom i förväg fattade beslut afklippa detsamma rätt att yttra sig om sjöförsvaret sådant det nu är Hur talaren såg denna sak, fann han densamma så outredd och oklar, att han icke kunde bilda sig något redigt omdöme derom, utan hade derför trott och trodde ännu att alla försvarsfråsorna borde behandlas i ett sammanhang: då kunde man få se, huru det hela toge sig ut och huru lyrt det skulle blifva. Så som saken nu stod, yrkade talaren bifall till utskottets förslag. Hr Jöns Pehrsson trodde icke att någon krigsminister, eho det vara må, skulle kunna genomföra le förändringar, hvarmed man nu så mycket äflas, ja utt det vore rent ut omöjligt att genomföra nå-: sra förändringar förr än försvärsväsendet blefve oygdt på rättvisare grunder. Yrkade ällvarsamt fall till utskottets förslag. Hr Mankell betonade ytterligare sin mening, tt den föreslagna åtgärden blott borde betråktas åsom en organisation tillsvidare, och uppmanade itskottet, om punkten blefve återremitterad, att vestämdt uttrycka detta, på det alla farhågor att len skulle innebära indelningsverkets fastlåsande nåtte försvinna. Tal. ville nemligen alldeles icke örbinda sig att bibehålla något af indelningsvercen, men de partiella reformerna vore dock af tor vigt, såsom. frågan om representationsföränIringen visade, hvilken genom partiella reformer Nlifvit påskyndad. Trots hr IL. Nilssons förneande deraf, ville tal. ännu ytterligare, till den erkan det hafva kunde, vitsorda den ofäntliga etydelsen deraf; att beväringens 2:dra klass hälanefter komme att-öfvas tillsammans med stamnen; hvilken reform vore den: vigtigaste inom letta område sedan 1856 och af hvilken man hade tt vänta sig de vigtigaste resultat. Frih. Ahlströmer yrkade återremiss. Hr Adlersparre skulle helst yrkat bifall till SK. M:ts proposition, men förenade sig nu med dem om önskade återremiss. Utskottet hade enligt alarens åsigt ej anfört giltiga skäl för sitt afstyrvande. Åtminstone borde det väl vara klart att ! lägenheterna blefve mindre om de ifrågavarande våtsmansrotarne öfverflyttas till landtförsvaret än m de icke göra det. Öfverflyttas de så erhåller nan ju en öfvad stam; och skulle också indelingsverket upphäfvas, så komme naturligtvis dessa otar att följa med antingen de tillhöra landtler sjöförsvaret.. Hr L. Nilsson har framhållit ! ndelningsverkets skuggsidor och frågat om någon kulle vilja försvara: en. sådan institution. Tall. ille icke åtaga sig ett dylikt försvar, men då det cke går fort att erhålla något antagligt nytt i less ställe, vore det alldeles nödvändigt att icke nsedda och erkända brister deri finge fortfara, itan man borde göra det så godt som möjligt. stt medel dertill vore att öfverflytta dessa rotar, om för sjöförsvaret äro obehöfliga; och en stor nisshushållning skulle det vara att qvarhålla dem, ler de icke kunna vara till något gagn för vårt Örsvar. (Forts) Hr Hiertas anförande i jernvägsfrågan. i (Slut fr. tisdagsbl. Dessa omständigheter synas i någon mån visa att Stockholms invånare, som man icke lärer förneka egenskapen af älskvärdhet — jag anhåller om ursäkt att jag, ehuru sjelf Stockholmsbo, an-1 vänder detta uttryck —å andra sidan äfven stunlom hafva en nog stor benägenhet att taga häftiga intryck, och att på oss måhända i främsta rummet kan lämpas den snillrike Ehrensvärds bekanta uttryck om svenska folket, att det är ett vägt fallr frllt af hotsighatar,men iac trar och