Aftonbladet – 17 mars 1870, sida 3

2 Re ÖR At mmmR ARA Itagas i betraktande innan man väster synnerlig j stor vigt vid det som å vederdelosidan blifvit anI fördt. Så hafva till en början de, som förfäkta SevAllaHinien, alldeles lemnat ur sigte den förlust, soy ) skall uppstå på denna bana under sommartrafiken j eller under sju månader. Det är en bekant sak latt Mälaren inskjuter åtskilliga djupa vikar i denna Idel af jernvägens område och att en mängå I små ångbåtar upphemtar trafiken söder om jernI banan, och detta icke blott, såsom af en ärad taHare från statsrådsbänken för en stund sedan yttrades, ifrån landet allra närmast stranden, utan ifrån hela trakten, hvilket vid fartygens ankomst Åhit kan skönjas på mängden både af passagerare och landtmannavaror, så att ingen möjlighet synes vara att få för jernvägen någon nämnvärd trafik på denna sida af jernvägen åtminstone af tyngre produkter under sommartiden; och landet på norra sidan Sevallabanan bortom Stäket kan lika väl komma Salabanan till godo. Här är således det första gifna afdraget att göra från den förespeglade fördelen af denna riktning, Man kunde ock redan hafva en varning härom från Upsalabanan, hvars framtid till en början utmålades lika fördelaktigt, men som sedan i följd af närheten till sjön visat sig vara en af de klenaste på inkomsternas vägnar; men det ser ut som dennå varning skulle vara fruktlös, under den nu uppsvallade entusiasmen. . Angående den relativa fruktbarheten i jordmånen omkring de olika banorna ha häftiga strider egt rum, och ifrarne för Sevallalinien ha sökt framställa trakten kring Salalinien såsom en ödemark; ja, de ha rent af nyttjat detta ord. Emellertid har i.statsutskottet visats, att expropriationskostnaden för jord omkring en del af Salabanan varit högre än vnkring Sevallabanan. Likaledes har det blifvit upprycst, att spanmålstillförseln är lika stark i Sala son: I Westerås. Den förra kommer från mellersta Upind och går åt bergslagen samt skulle ökas högst betyu igt genom en jernbana mellan Upsala och Sala. B,.tligen måste tilläggas såsom kanske det vigtigaste, hv. jemväl i utskottet blifvit framhållet, att i Möklintz, Leufsta m. fl. socknar finnes betydligt skog och jemväl sågverk, samt i trakten norr om Sala rika jernmalmer, som på de senare åren börjat med ifver bearbetas, men hvilket försvåras af brist på ett sådant transportmedel som jernvägarne lemna; och det torde vara allmänt erkändt, att fraktandet af metaller och trävaror hafvå för jernvägar en stör betydelse framför jordbruksprodukter, Ett sådant element i trafiken, nemligen jernoch trävaror, saknas helt och hållet på Sevallabanan. Jag har derför föreställt mig att Salabanan just skulle mera ligga i hufvudstadens intresse, att den tillförsel af jern och trä, som kommer på den banan, ovilkorligt skulle komma hufvudstaden till godo, som derigenom finge ett handelsområde till utom hvad den har genom sgjötrafiken. Det vigtigaste skälet till förmån för en Sevallabana, och hvilket förtjenar stor uppmärksamhet, är onekligen det som i börsens adress angifves för nödvändigheten att sätta bufvudstaden i genaste förbindelse med bergslagen medelst en jernbana. Detta skäl angifves ligga deruti, att tidigt på våren, innan Mälaren hunnit afkasta sitt istäcke, en mängd norska skeppare hitkomma med sina fartyg, hvilka hafva ordres att i norrländska hamnar inlasta trävaror för utlandet. De kunna dock icke intaga trälaster utan barlast och finna det derför fördelaktigt att, sedan de i Stockholm lossat sina importartiklar, härstädes intaga jern till barlast, hvilket jern på detta sätt kan fraktas härifrån till England, Frankrike m. fl. länder, till lägre priser än från vestkustens hamnar. Af detta skäl yrka också petitionärerna anläggandet af Sevallabanan, på det att behofven af jern skulle kunna fyllas från Vesterbergslagen när som helst, oberoende af åfstiden. Detta är också ett vigtigt skäl, ty under några veckor på våren inträffar vanligen, att skeppsfarten till och ifrån utlandet kan vara öppen tidigare än Mälaren och någon tillförsel af jern sjöledes från Köping kan under denna tid icke ske hit till Stockholm. Jag är dock af den öfvertygelsen, att denna sak låter arrangera sig på annat sätt med mindre kostnad än genom den upp: gifna banans anläggande; jag har haft tillfälle tala vid en afledamöterna i jernvägstrafikstyrelsen, som icke ansett omöjligt att en sådan nedsättning i fraktprisen från Köping öfver Örebro och sedan södra vägen till Stockholm skulle kunna beredas trafikanterna särskildt för det fall som nu satts i fråga. Under hela den påföljande sommaren besörjes tillförseln af jern af sjötrafiken, med hvilken jernvägen då icke kan täfla i billighet, emedan frakten från jernvägen till. vågen medför särSkild kostnad, då deremot fartygen lägga till direkte vid vågen. En annan omständighet, som gör att jag icke kan tro på nyttan af norra stambanans dragande öfver Sevalla, är att denna linie i och för sig icke ensam kan tillfresställa det nyss påpekade behofvet för Stockholm, utan att en bana från Sevalla tillika drages öfver till Köping. Detta erinrades också uti utskottet, der äfven då af andra försäkrades, att ett bolag redan bildats för att på enskild bekostnad utföra och anlägga en dylik ana. Men ehuru man sökte med ljus och lykta efter detta bolag, så fanns det likväl icke tilli en sådan form som syntes kunna erbjuda en garanti utt det verkligen skulle komma till stånd, ehuru let visst icke är omöjligt i en framtid, men kanske då med stor uppoffring från statens sida. andra sidan skulle blott de tre millioner som vesparades staten rs banans dragande öfver Sala, enligt kostnadsförslagen, rikligen räcka till ör att få tillvägabragt en fortsättning af jernväg mellan Krylbo och Smedjebacken. Då vore man på denna väg vid det rika Grängesberget, som utgjort ändamålet med Sevallabanan, men, då hade hufvudstaden uteslutande till sin fördel detta område, ty hufvudstaden vore då försäkrad att bergsagsprodukterna från Smedjebacken icke gingo unnorstädes än till Stockholm. — Uti de broschyer som utkommit för att visa Salaliniens föresräde, finnes Rene det föröfrigt äfven dess1itom kända förhållandet, att produkterna från Vesterbergslagen redan börjat draga sig åt Gö.eborg, till och med från Köping, ehuru de derfrån hafva närmare till Stockholm. Nu är den stora frågan huruvida man kan förhindra detta senom attbygga en bana Sevalla—Köping. Jag för min del tror det icke, men deremot synes det nig att faran för hufvudstaden af denna föränIring i trafiken skall kunna i viss mån förekomnas genom en sammanbindningsbana norrut, som ag omnämnt. Jag vill nu icke härmed bestämdt påstå, ehuru ag tror det, att någon eller några af dessa omtändigheter gifva en absolut öfvervigt åt endera ut de båda ifrågasatta jernvägslinierna från traikens synpunkt; jag vill blott antaga att de väga ingefär lika i detta afseende, och att man kan åka i icke så liten förlägenhet att gifva företrälet åt den ena eller andra i detta hänseende. Detta jemte de olika meningar, som i frågan blifvit afgifna af.en bland konungens nuvarande rådsifvare och en föregående, påminner mig om en inekdot, som historien berättar om högstsalig koung Fredrik I. En gång vid en öfverläggnin; rådkammaren, efter afhörandet af en blan viksrådens framställning i en benig fråga, som var under öfverläggning, hade nemligen konungen yttrat: Der hat recht,, men sedan ett annat riksråd fått ordet och yttrat sig i alldeles motsatt mening, sade konungen: Der aber hat ja auch recht,. Så: kan det möjligen vara med de här frågavarande båda linierna, om hvilka tvenne hrr statsråder yttrat en hvarandra motsatt mening. Men om de hafva ungefär jemlika fördelar att erpjuda, i afseende på trafiken och för hufvudstalen, så synes det fall hafva inträffat, då man är skyldig att taga hänsyn till och fästa afseende å statskassans anspråk, det vill säga på hvad som zostar minst. I detta afseende är först gifvet, att ; millioner i anlöggningskostnad kan besparas geom antagande af Salalinien, utan att tvista om len ökade besparing, som uppstår genom att traIleana An limnsna:s otällat för två nå An hatyvdlis AA