Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 3

1859 års riksdag råkade jag ott vara bland deras antal, som ansågo jernvägens dragande genom Lagaådalen, enligt statsutskottets och regeringens första förslag, ega företräde framför Nässjölinien, men denna senare åsigt segrade, och med en uppoffring för staten af omkring sju millioner riksdaler förlades södra stambanorna i den riktning, der den nu framgår. Äfven då hade jag hufvudstadens riksdagsmän i borgareståndet emot mig. Vid 1862 års riksdag sökte jag, såsom ledamot af statsutskottet af alla mina krafter att motarbeta förslaget om byggande af en sammanbindningsbana genom hufvudstaden, och spådde då att detta företag icke skulle stanna vid den angifna kostnaden af tre millioner; men utskottets betänkligheter möttes äfven då af ett starkt och kompakt motstånd, ty hufvudstaden var då ungefär lika ifrig för genomförande af iden om en sammanbindningsbana, som den nu är för utförande af Sevalla-linien. Jag anhåller att, såsom exempel på huru lätt sådana opinioner kunna uppkomma och till hvilken värma de kunna stiga, få åberopa ett intyg derom; som icke torde jäfvas, enär det afgafs af hufvudstadens högste styresman. Det var när frågan om denna bana förekom på riddarhuset, som friherre Bildt yttrade följande: Den inom hufvudstaden rådande opinion är för en sammanbindningsbana, och med förvåning, — ja med verklig sorg bar staden emottagit underrättelsen att statsutskottet visat sig vilja förbise Stockholms intresse, genom att vilja hålla bangården qvar vid Fatburssjön. Må man förlåta att Stockholm då harmades öfver detta förbiseende, icke allenast af Stockholms utan äfven af hela landets intressen, och det var då som herrar stadsfullmäktige togo saken om hand; och med en pluralitet at 34 mot !, hade de opinerat för sammanbindningsbanan. Det torde också ännu vara i minnet hos mången, hurusom, vid de publika sammankomster som då höllos för att öfverlägga om sammanbindningsbanan, och deribland en sådan på stora börssalen, sinnesstämningen var så uppretad, att de talare, som icke obetingadt antogo fördelen och förträffligheten af en sådan bana, nedhyssjades utan att tillåtas framföra skälen för sina från majoriteten afvikande åsigter, samt huru det då öfverljudt ropades att en sådan sammanbindningsbana vore oundgängligen nödvändig för hufvudstadens framtid, och äfven då voro, om jag ej minnes orätt, hufvudstadens öfriga representanter i borgareståndet, med undantag af mig och måhända en till, varma för banans byggande och ansågo mina betänkligheter vitna om isskränkta åsigter. Nu synas Asigterna angående denna sammanbindningsbana något annorlunda och sinnena något afkylda i fråga om denna banas verkliga fördelar. Märkvärdigt nog är ock, att ett par tre ibland de ledamöter af börsen, som nu undertecknat petitionen för Sevalla, lå voro bland de varmaste. (Forts.)