Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 3

möter i allmänhet, men måste synnerligast träffa den eller dem bland dessa, som hafva äran att representera hufvudstaden, hvars intresse petitionerna framför allt afse, och derföre torde enhvar af hufvudstadens härvarande representanter behöfva redogöra för sin mening i frågan och skälen till den ställning han sålunda intagit. Jag har redan förut sagt att dessa enhälliga opinionsyttringar förtjena att i högsta måtto beaktas, ehuru jag icke närmare känner till på hvad sätt de tillkommit. Det är visserligen i och för sig någonting intressant och märkvärdigt, att en väldig opinionsyttring från så många olika håll och med så många tusen underskrifter, men af enahanda syftning och likasom ingifven af en gemensam, mäktig ande, kunnat komma till stånd inom så få dagar, alla riktade emot statutskottet, och detta innan dess betänkande ännu kunnat blifva kändt af den allra största delen af petitionärerna, då betänkandet icke ens varit tryckt i de tvenne mest spridda tidningarne i hufvudstaden, och blott ett jemförelsevis ringa antal af petitionärerna kunnat hafva tillfälle att få det sig meddeladt af riksdagsmännen, samt således icke ens kommit att taga kännedom af de skäl, hvarpå utskottets pluralitet gruudat sitt förslag om sttäckningen, än mindre taga dessa skäl i öfvervägande. Huru det under sådant förhållande gått för sig att likasom på en vink få sjuttiofyra särskilda listor, alla efter samma formulär, spridda och undertecknade, blir alltid en intressant omständighet att förklara. j Det höfves icke mig, att här omförmäla något hvad måvoga af kammarens ledamöter utan tvifvel hört änekdotvis berättas; men då jag ser här närvarande en ärad ledamot af kammaren, som satt sitt namn i spetsen för petitionärerna på alla dessa 74 listor, nemligen hr frih. Knut Bonde, så skulle han möjligen derom kunna lemna underrättelse, Härmed må emellertid förhålla sig huru som helst — uti samtliga petitionerna finner man uttryckt en brinnande föreställning derom, att Stockholms välfärd och hela framtid är beroende af norra stambanans sträckning åt Sevalla, och att detta i hela hufvudstaden blifvit en trosartikel, hvarom j. man förr föga hörde talas, men som nu under några få dagar utvecklat en sällspord styrka och lifaktighet, och man torde icke böra med likgiltighet förbigå denna episod uti historien om denna jernvägsstrid. Deremot anser jag det vara vida lättare att förklara, huru meningarne inom hufvudstaden i denna fråga om norra banans sträckning kunnat.visa en sådan enhällighet till förmån för Sevalla-banan och emot sträckningen åt Sala. Detta gäller åtminstone den största mängden af petitionärerna. Om man är ense derom, att det största antalet af dem som uttalat dessa opinionsyttringar, nemligen ett antal af 1800, tillhör de klasser, som måste genom strängt arbete mödosamt förtjena sitt bröd i sitt anletes svett, så torde det äfven vara temligen klart att den allra största delen af dessa medborgare omöjligen kan hafva tid att jemföra siffror och granskastatistiska beräkningar, hvadan alldeles påtagligt är, att de måst stödja sig på förtroendet till andras auktoritet vid afgifvande af sina omdömen om frågor, hvilkas bedömande fordrar en dylik noggrann granskning. En sådan auktoritet har också funnits deruti, att alltsedan frågan om den norra banans sträckning detta år kommit inför publiken, och under : hela den tid utskottet förehaft jernvägsfrågan till handläggning, hafva trenne de största dagliga tidningarne här i hufvudstaden uteslutande uttalat . sig för norra stambanans sträckning åt Secvalla, och jag lägger dem visserligen icke detta till last, ty om de varit lifligt öfvertygade om fördelen af denna bansträckning, så är det ock naturligt att de uttalat denna öfvertygelse. Hvad som dock kan anmärkas är att de icke nöjt sig härmed, utan synas omsorgsfullt hafva äfven skjutit undan-allt hvad som: åt motsatta sidan blifvit anfördt till Sala-liniens fördel, och aft till och med utskottets utlåtande, såsom jag nyss nämnde, i två de mest spridda bladen icke blifvit offentliggjordt, så att de deri andragne skälen hafva icke blifvit kända af mer än ett jemförelsevis ringa antal. Att detta ensidiga behandlingssätt egt rum, utvisas bland annat af tvenne till denna kammares ledamöter utdelade brochyrer, der författaren till den en tillkännagifver att skriften varit insänd till Aftonbladet, men af uppgifven brist på utrymme ej kunnat införas — eburu den ej är lång; och-den andra med titeln Sevalla eller Sala, om hvilken en ledamot af statsutskottet, som haft någon del i dess författande, äfven förklarat att plats. för densamma blifvit nekad i tidningar. När nu således hufvudstadens hela press — ty jag kallar det hela pressen, när frågan gäller alla de störj: sta dagliga tidningarne — uteslutande förordat Sevalla-linien-och synas hafva bemödat sig att ig-)! norera-alla de skäl för Säla-linien; söm blifvitruti utkomna broschyrer framställde: — oaktadt dessal. skäl verkat en majoritet. af 16 ledamöter emöt 8 i utskottet till förmån för Sala-linien, samt tidningarne dertill upprepat många uppgifter, som äfven varit framstälde i utskottet, men der blif-: vit; för längesedan vederlagde; — närså är, säger jag, så bör man i sanning ej förundra sig. att alla de, som icke sjelfva förmå eller äro i tillfälle att verkställa. noggranna och tillförlitliga undersökningar i ämnet, stanna uti den tankan att det enda riktiga och nyttiga för hufvudstaden ligger uti Sevallabanans byggande. Slutlien kommer ännu härtill, att en ingeniör, kapten erman, ehuru han, såsom ledamot uti en före; Jjernvägskömite, förordat norra stambanans ramdragning.åt Sala, i dessa dagar på anmodan hållit ett talrikt besökt föredrag till förmån för Sevallalinien, och således visät vå hafva från en otrogen Saulus blifvit omvänd till en Paulus, hvilket troligen icke undgått att utöfva en betydlig verkan. . Om man nu tager i betraktande alla dessa omständigheter, så kan väl ingen förundra sig deröfver om hos hufvudstadens invånare bildat sig en kompakt öfvertygelse derom. att, såsom i en af petitionerna antydes, å ena sidan befinna sig de,l som vilja befrämja hela nationens bästa och fördel, och å andra sidan endast de, som hylla sina : egna enskilda intressen. Men då bland statsutskottets ledamöter befinna sig representanter från alla olika delar af landet, så torde det väl ändock vara svårt att tänka, att två tredjedelar bland dessa . drifvas endast utaf gina särskilda intressen, och icke af nitet för det allmännas väl eller att de uttryckligen skulle vilja förbise hufvudstadens intressen, som äro: så nära förenade med landet. Jag har förut sagt och jag upprepar det ännu en gång, att de ingifna adresserna förtjena ett sorg älligt beaktande, men jag upprepar äfven, att om det skulle befinnas, att petitionärerna misstagit sig, så frågas, om det icke då är en skyldighet att påpeka hvad man anser utgöra misstag. och icke tillmäta petitionerna blott för antalets skull en absolut öfverfägande vigt. i Skulle det senare vara händelsen så borde jag, såsom varande den ende af denna kammare valde statsutskottsledamoten från hufvudstaden, måhända känna mig alldeles nedtyngd och tillintetgjord af en så icke blott genom den varma känslan och de vackra allmänna grundsatserna i petitionernas innehåll högligen respektabel, utan äfven genom den materiella styrkan formidabel demonstration, och jag bekänner att jag ett ögonblick tvekade om det icke vore min skyldighet, att vid sådant förbållande endast framlemna petitionerna och derefter iakttaga tystnad. Jag har likväl haft några skäl att icke stanna härvid, och dem skall jag nu anhålla att få nämna, då en förklaring blifvit påkallad genom det hedrande uppdrag som blifvit mig lemnadt: Det är nemligen icke nu första gången som jag befinner mig i en besynnerlig ställning till opinionerna för tillfället i afseende på jernvägsfrågorna. Vid 1856 års riksdag yttrade jag mig såsom ledamot af Riddarhuset efter måttet af min uppfattningsförmåga för vestra stambanans dragande norr om Mälaren, men, som vi alla veta, bildades oförAT adv sin An Eat rn RR hänktene damn O