Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

o . på regeringens uppdrag gjorde längre resor i kolonien för att undersöka förhållandena derstädes, samt den förre ministern för allmänna arbeten senatorn Behic. Sedan 1840 har Algier vexelvis styjes af civila och militära guvernörer, deribland hertigen af Rovigo, marskalk Vale, grefve Damremont, hertigen af Aumale, generalerna Cavaignac och Changarnier, marskalkerna MHautpoult, Pelissier, Randon, Mac Mahon. Genom en indiskretion af Gaulois, hvarföre tidningen också blifvit åtalad, har anklagelseakten mot prins Pierre Bonaparte blifvit känd och gör nu sin rund i den utländska pressen. Vi återgifva den här: Genom ransakningen ha följande upplysningar vunnits: . Flere personer ha på den anklagades ansigte förmärkt otvetydiga spår efter ett slag. Doktor Morel, som såg prinsen kl. omkring 2 på eftermiddagen, förklarar, att ban hade ett mycket rödt märke på venstra kinden med utseende af svullnad och blodvite. Samma iakttagelse har blifvit gjord af doktor Pinel och flere andre vitnen.. andra sidan antyda några ord, som uppgifvas ha blifvit fällda af hr de Fonvielle, att hr Victor Noir verkligen slagit prinsen i ansigtet. Hr Lechantre, slagtare i Auteuil, hörde, då han hjelpte till att föra Victor Noirs lik till apotekaren, en person bakom sig säga: Han har dödat min vän; men så fick han också en dugtig örfil Straxt derpå hörde han hr de Fonvielle tala i apoteket och säger sig tydligt ha igenkänt hans röst såsom den, som yttrat ofvannämnda ord. Ett annat vitne, hr Vinviollet, arkitekt, åsyne vitne till Victor Noirs död och som hört hr de Fonvielle beskrifva uppträdet, påstår, att denna förklarat, att Victor Noir, efter att ha vexlat några ord med prinsen, stigit fram och gifvit denne en örfil; Samma dag berättade hr Vinviollet detta för andra personer, hvilka bekräftat hans uppgift. Hr Mourgoing, arkitekt, har ur hr de Fonvielles mun hört en fras, som, om den icke är lika bestämd, likväl är mycket betecknande: Hr Victor Noir gaf eller skulle just gifva prinsen en örfil — Vitnet försäkrar, att hr de Fonvielle begagnat endera af dessa utlåtelser. På polisvaktkontoret, dit hr de Fonvielle fördes för att afgifva sin berättelse, tillade han, sedan han för de närvarande poliskonstaplarne beskrifvit, huru det gick till vid hans besök hos prinsen och hvad som yttrades, att då hans vän skymfades, steg han fram... och då, ni förstår. Poliskonstaplarna uppgifva, att då de Fonvielle yttrade dessa ord, lyfte han upp handen medj: samma åtbörd som en persons, som är färdig att. slå till. De förklara) att ehuru de Fonvielle icke sade, att Noir slagit prinsen, gjorde han i alla händelser en åtbörd, som antydde, att Noir måste ha utdelat ett slag. Dessa särskilda vitnesmål ha blifvit motsazda under ransakningen, enligt hvilken de Fonvielle straxt efter uppträdet i Auteuil afgaf en berättelse, hvilken noggrannt upprepats i häns förklaringar inför ransäkningsdomaren. BSärskildt böra vi nämna hr Grousset; hr Mortreux, den apotekare, till hvars apotek den döde fördes, samt hr Sommareuil,som var vitne till hans död. Alla tre ha hört de Fonvielle berätta, att den anklagade slog: Victor Noir i ansigtet,. innan han sköt på honom. Vare härmed huru som helst och till och med om den anklagades uppgift antages, är det likväl ådagalagdt, att han med vett och vilja förorsakat Victor Noirs död: Rättvisan kan icke gå in på, att ett brott ursäktas genom en våldsam handne som offret skulle ha låtit hänföra sig att egå. Det är äfven säkert, att den anklagade afskjutit två pistolskott emot de Fonvielle. Till följd häraf anklagas prins Pierre Napoleon Bonaparte: 1) Att den 10 sistl; Jan. i Paris-Auteuil ha med berådt mod begått dråp å Yvan Salmon, allmänt kallad Victor Noir. Med den försvårande omständigheten, att brottet efterföljts af här nedan specificerade brott: 2) Att samma dag på samma tid och ställe ha I mot hr Ulrich de Fonvielle. med berådt mod gjort ett försök till dråp, hvilket genom ett påbegynt utförande ådagalagda försök misslyckades till följd af omständigheter, som voro oberoende af upphofsmaninens vilja. Med den försvårande omständigheten, att nämnda brott föregicks af det, gom här ofvan specificerats. Dessa brott förutsättas och bestraffas genom artiklarne 2295 och 301 i strafflagen; Den 28 Febr. 1870. vw RR FR fa PM PM I OLJA ha FF OL EF an oh a ct — — MM MM a mm je fr om fört Grand-Perret, generalprokurator Det säges nu vara ogrundadt att don Francisco d Assisi nedlagt processen mot sin gemål exdrottning Isabella. Försök att åstadkomma en förlikning hade väl blifvit gjorda, men misslyckats. — Drottningen har tagit sinbekante intendent Marforitillnåder igen och på hans råd vägrat ingå på några förlikniogsvilkor. I Spaniens cortes den 5:te kom tronfrågan åter på tal. Deputeraden Ochoa trågade regeringen, om hon gifvit hertigen af Montpensier tillåtelse att uppehålla sig i Madrid och om hon hade sig bekant hvilka farhågor hans vistelse i staden framkallat i den allmänna meningen. Ministerpresidenten Prim svarade, att man. för en månad -sedan gifvit generalkaptenen don Antonio dOrleans permission för att begagna baden i Alhama och på vägen dit besöka Madrid. På sin jåterresa hade ban rhuntligt;anhållit om tillstånd att få uppehålla sig några dagar i Madrid, innan han återvände till sin post i Sevilla. Hvad de af Ochoa omnämnda farhågorna beträffar, så måste ministerpresidenten energiskt protestera mot det misstroende som at Garcia Lopez och Ochoa blifvit lagdt i dagen. Han kundå. försäkra, att ingen menniska tänkte på att på tronen uppsätta len konung som ej vore vald af nationen. Slutligen, tillägger han under bifall från venIstern, har regeringen -redan vid ett föregåJende tillfälle uttalat sig emot hertigens kanI didatur, med undantag dock af marinministern, amiral Topete, som fortfarande anser denna kandidatur för den bästa. För öfrigt har såväl Prim som Rivero på ett dagen I derefter hållet möte inom cortesmajoriteten -Itillstyrkt uppskjutande af tronföljds-frågan Itills de återstående organiska lagarne blifvit 3 I genomförda. no osäasssajusssssissasä 1 ga grad. Blott med svårighet bekämpade jag!