Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

ga grad. Blott med svårighet bekämpade jag mina tårar, ty hellre tyckte jag mig vilja lida allt, än finna min redlighet betviflad. Som jag tror läste mr Chandos i mitt ansigte hvad jag tänkte, ! Var öfvertygad, miss Hereford; att jag ej för ett enda ögonblick hyst misstroende mot er; men Edwin Barley är listig och skarpsynt i att utforska hvad som rör vårt hus. Skulle ni åter träffa honom, så var på er vakt att inte förråda något angående vårt hvardagsif och dess små episoder. Ett förhastadt ord, om ock oskyldigt menadt, skulle kunna idraga oss oberäkneliga bekymmer, ja, unlergång. Vill ni noga minnas detta, miss Hereford? Jag lofvade det och gick åter in, medan leremot han fortsatte vägen, Vid slutet af iguster-allen ledde en grind utåt öppna fälet, och som jag förmodade hade han några vfärer åt det hållet. Då jag kom till poriken, stod der en herre, som bad hofmästaen anmäla sig hos lady Chandos. Det var örsamlingens pastor, mr Jarvis. Mylady är sjuk och sängliggande, sir varade Hickens, hvars allvarsamma ansigte ydligt tolkade hans egen öfvertygelse att han alade sanning. Det gör mig mycken ledsnad. Ar hon allrarsamt sjuk ? Ja, som jag tror. Mrs Hill fruktar att let torde dröja flera dagar, innan mylady commer ned ur sina rum. Hon har förut aft svåra anfall åtlefvern; jag förmodar det ir något sådant. Pastorn lemnade sitt kort, bad om sin relsning och for. Således hade Hill uppdukat samma bistoia för tjenstfolket som för mig, Jag kunde vafva stigit fram och förklarat rent ut, att ady Chandos var alideles frisk, men jag teg.