Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

Han önskade veta hvad jag heter, hven jag är och hvad jag här att göra vid Chan dos; men jag gaf honom just inga upplysnin gar. Derpå började han hålla förhör me mig om familjen och frågade huru många a densamma nu vistades härstädes. Och ni sade honom det? Detta var ej behöfligt, sir; han uppräknad sjelf alla: er, lady Chandos och mrs Chandos. Ethel! nämnde han också henne? Hvac kallade han henne? — mrs Chandos? Han nämnde henne inte vid namn, har sade blott: sonhustru. Jag Yyppade ej fö mr Chandos att detta ord håde fäst mir uppmärksamhet, emedan jag deruti fann mir tro bekräftad, att mrs Öhandos var hustrt till en gon i familjen. : Och var god säg hvad han kallade mig? Harry Chandos.n Såå! Jag vill säga er något, miss Here ford. Denne man gensköt er under -promenaden, för att utspionera allt rörande vårt hemlif. Håns namn är Barley — Edwin Barley. Han är en bitter fiende till oss, och hvarenda möjlighet att skada oss skall han noga iakttaga, om det är honom möjligt. Men på hvad sätt, sir? inföll jag, utan att kunna förstå hvad han menade. Troligen misstänker han nu att — att — förlåt mig, miss Hereford, afbröt han tvärt den påbörjade meningen med en persons min. som befarar sig hafva sagt mera än hvad han ämnade. Dessa ämnen kunna ej ega något intresse för er. Ni — ni har väl ej berättat för mr Barley, hvad jag denna morgon anförtrodde er, rörande mig sjelf? O, mr Chandos, huru kan ni fråga så?... Lofvade jag er inte att tiga? Förlåt mig, sade han mildt. Det gör mig, verkligt ondt att jag sårade er. Han hade sårat mig och detta i en ej tin