Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 3

vände. Hennes kallelse föreföll oss våra den dramatiska sången och hennes fara manåret. Konstertgifvarinnan ackompagnerades af hri Berg och Hallström. Förutom hennes egna prestationer ingingo i programmet den första tenorarian ur Don Juan, som sjöngs af hr Ambrosi, hvilken artist äfvenledes och på ett sätt som i högsta grad anslog biträdde i duetten ur Eden. I Hallströms ballad utfördes Hjalmars parti af en musikälskare, som dessutom smakfullt och väl föredrog en förut ej sjungen romans ur Den förtrollade katten af samme mästare. Den tredje och beklagligtvis sista bland de matinger för kammarmusik, hvarigenom hrr Book, Hagemeister, Nordqvist och Söderman gjort sig hufvudstadens musikaliska allmänhet i hög grad förbunden, gafs i går i Stora teaterns foyer inför få, men lifligt intresserade åhörare. Likasom sina föregångare innehöll den en inhemsk komposition af stort värde, en qvartett af hr Albert Rubenson, att döma af programmet ett af denne tonsättares äldsta arbeten, hvilket i sin helhet vitnade om mångsidig konstnärlig erfarenhet och omsorg, och hvars slutallegro särskilt tillvann sig auditoriets beundran. Härefter följde en mästerligt återgifven, högst intressant fuga, utsedd bland Mendelssohns muvres posthumes, samt till sist en af Beethovens senaste, kolossalt anlagda tonskapelser, som detaljvis, oaktadt det till en viss grad dramatiska innehållet, föreföll något dunkel och till formen excentrisk, men hvars slutsats, allegro appassionato, uppenbarar der mest hänförande snillekraft. Har konserttillställarnes ekonomiska fördel at deras företag varit liten eller ingen, så har deremot den. konstnärliga utmärkelse de derigenom vönnit tvifvelsutan varit en bland de mest oomtvistade och betydelsefulla.