Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 3

Ni torde finna, fortfor ham, att då ni nyss omtalade hvad ni sett, så visste jag inte att jag hade varit ute och förnekade hela saken, i den fulla öfvertygelse att ni bedragit er. Och går ni verkligen i sömnen, sir? — går ni ut ur ert rum, låser pi upp portarne och vandrar af och an i parken? utropade jag, betagen af deltagande. Ja; hvad tycker ni, miss Hereford? Inte just någon angenäm gåfva af naturen, elle huru? Märkligare verk än så har man hört sömngångare utföra: att gå på takåsen; att promenera på kanten af skorstenar och derpå gå ned igen, allt sofvande, utan att ådraga sig skada. MSåvidt jag vet, har jag likvä aldrig utfört så storartade bragder. Vet lady Chandos detta? Naturligtvis. Jag hör att äfven min mol såg mig i natt. Hon hade af oro för mr Freeman känt sig ur stånd till att somna steg derföre upp och drog upp gardinen fö! det vackra månskenets skull. Hade ej hor intygat saken, skulle jag troligen ännu trot att ni bedragit er, miss Hereford.o Ni tycktes ställa edra steg till hennes våning, sir; till den lilla porten i venstra flyelp. ; Gjorde jag det? sade han likgiltigt. Jag undrar just hvilken nyck förde mig ditåt! Såg ni mig äfven återkomma ? . Nej, sir. Jag stannade ej mycket längre vid fönstret. Jag är nästan säker på, att jag gick tillbaka med detsamma. Det var verkligen er förlust att ni inte för andra gången fick njuta af det vackra skådespelet, tillade han meå ett skratt, som lät något tvunget. Sålundsa utstyrd i slängkappa och slokande hatt, måste jag i sanniog varit en kostlig syn. Jag erinrade mig ej att en kappa hängde i mir