Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 2

dor Dagen har varit ansträngande för 18. Ja, jag skall nog sofva i natt utan att vaggas, svarade han. God natt, min mor; god natt, miss Hereford. Han lemnade rummet. Lady Chandos förklarade sig äfven vara trött och vi gingo tillsammans. Mr Chandos, som hade stått i förstugan och talat med Hickens, gick framför oss uppför trappan, in i sitt rum och stängde dörren. Jag gick in till mig och jag hörde tydligt lady Chandos gå framåt i det långa galleriet samt vidare in i vestra flygeln. I stället för att kläda af mig, drog jag undan jalasierna, öppnade fönstret och tog ånyo min bok;— bara för två minuter! dagtingade jag med mitt samvete. Det var den mest förtrollande berättelse som flutit ur någon romanskrifvares penna, Bruden af Lamermoor, som mr Chandos den föregående dagen hade lemnat mig. Men de två minuterna växte och växte — till huru många, det kan jag icke säga, blott gissa mig till, ty min klocka hade på senare tid tagit sig ledsam vana att stanna. Det var så förtjusande att sitta i soffan och läsa min roman, medan den ljumma aftonluften strömmade in genom det öppna fönstret. Kanske var klockan ej mera än tolf. Jag drog upp mitt lilla ar, detsamma som fordom hade tillhört Seina, skakade litet på det, tills det började vå, satte visaren på tolf, och började långsamt kläda af mig. Derpå släckte jag ljuset, kastade en varm schal öfver axlarne och utade mig ut genom fönstret för några ögonslick, innan jag ämnade stänga det. Hvilet allt var ett högst oförnuftigt företag, om ifven högligen romantiskt. Om nu mille Anrette hade sett mig! Der stod jag försjunken i tankar af mån aldigt olika slag; än föresväfvade mig bil