Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 3

I förbindelse med hafvet, skall bli dess stor handelscentrum; Denna stad, som först fö . 130 år sedan anlades, räknar redan nära 20,00 t linvånare. Stora engelska och tyska hus h (der etablerat sig och deras antal ökas årli -Igen. Förlidet år utförde Barranquilla 92,00 , Ipackar tobak och 50,000 balar bomull, allt ; sammans odladt i närheten. Regeringen ha 1 nyss befalt anläggandet af en jernväg son skall sätta San Jos de Cucuta i förbindels med Magdalenaftoden och leda till Barranquilla den betydliga handel som från en de af Columbia ännu går på Maracaybo. En händelse af stor betydelse har nys: försatt invånarne i det inre af Colämbia ie Iringa glädje, jag menar sjöfartens öppnande I på Orinoco och dess bifloder Meta, Arauca Uribante och Sararo. Orinoco är hufvudådran i ett af verldens präktigaste flodnät Denna flod mottager tillföden af ett stort Jantal floder, som nästan ala äro segelbara Joch genomströmma ett ofantligt område. En naturlig kanal Casiquiare förbinder hönom Imed Amazonfloden, och på denna väg kan Iman färdas med ångbåt från Cabuyaro, en by belägen omkring fem sv. mil från Bogotä. ända till Atlantiska Oceanen. Redan ha två längare, El Heroe och Nulrias, börjat sina tuIrer mellan Ciudad-Bolivar (Angostura) och de inre hämnarna i Columbia och Venezuela. Två nya kulturväxter, indigo och kaffe, ha lyckats förträffligt. Indigon odlas på stränerna af öfre Magdalena och kaffet omkring Bogotas högslätt. . Den första exporten at den senare varan, under namn af Cundinamarca-kaffe, sker i år, till en qvantitet af 80,000 säckar, medan indigoexporten säkerIligen kommer att uppgå till 80,000 å 1,000,000 kilogrammer. Till sluts några underrättelser om den president som nyss blifvit vald för den med den 1 April inträdande perioden. Don Eustorgio Salgara är en ung och energisk man med hufvud och en rättsinnig karakter. Han har redan tre gånger beklädt höga administrativa befattningar och flera gånger sutit som senator i kongressen. Don Salgara har dessutom vistats tre år i Washington som republikens sändebud. Med en sådan man äro vi trygga för alla statskupper och revolutioner och kunna lugnt fortsätta den arbetets och framåtskridandets era som omsider inbrutit för oss och hvarför vi till stör del ha att tacka patriotismen hos general Gutierrez, den president hvars fullmakt går till ända den 1 April. Vi ha att beklaga general Jo Hilario Lopez död, en af hjeltarne från vårt sjelfständighetskrig. Republikan af Washingtons skola, försökte han aldrig, trots sin popularitet, att förändra konstitutionen och förgöra friheten, i ändamål att bibehålla sig vid makten. Idetta hänseende skilde han sig alltid från de generaler som utmärkte sig under sjelfständighetskriget, sådana som Paez, Rosas, Monagas, Flores, Castilla, Santana och andra, hvilkas ärelystnad blodstänkt de spanska republikerna. Lyckligtvis börjar racen af dessa moralens och religionens räddare försvinna från den amerikanska jorden. General Lopez styrde republiken Columbia, då kallad Nya Granada, från 1849 till 1853. Det är hans frisipnade och redliga administration vi till stor del ha att tacka för den lycka och den välmåga vi nu njuta. Han föreslog kamrarne upphäfvandet af slafveriet, religionsfrihet, oinskränkt tryckfrihet och församlingsfrihet, näringsfrihet samt fri sjöfart på republikens farvatten för alla nationers flaggor. Han föreslog äfven kamrarne tobaksmonopolets upphäfvande. Denna åtgärd, som i början var föga populär, har blifvit en af landets vigtigaste rikedomskällor, ty sedan denna tid exportera vi årligen 180 å 200,000 packor tobak. Dödsstraffet är afskaffadt i Columbia, och äfven till denna reform tog Lopez initiativet. Religionsfrihetsförslaget satte jesuiterna i rörelse, och för att hindra dess framgång försökte de en revolution. General Lopez lät då upplifva en gammal spansk lag, som för alltid förvisade jesuiterna från det spanska Amerika. Loyolas lärjungar nödgades då ånyo lemna Colombia. Denna åtgärd stod visserligen ej i full öfverensstämmelse med den fördragsamhetens och frihetens-anda; hvaraf general Lopez alla -regeringshandlingar hittills utmärkts, men landets ställning hade ovilkorligt fordrat henne, och han har i hög grad bidragit till republikens sociala och politiska utveckling.