Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 2

TRETTONDE KAPITLET. En gammal bekant. Mina dagar fortskredo enformigt och utan egentlig trefnad. Som jag fortfarande måste anse mig vara en objuden och ovälkommen gäst vid Chandos, var det mig omöjligt att der känna mig hemmastadd. Från Emily ankom ett bref med underrättelse att hon väl hade funnit sin man sjuk, men likväl icke så illa som la möre hade roat sig med att förkunna; efter några dagar skulle hon skrifva och bestämma dagen för sin återkomst. Jag var i mer än ett afseende villrådig rörande hvarmed jag skulle sysselsätta mig. Som jag ogerna, oombedd kunde sätta md vid pianot — och ingen bad mig derom — förblef det tillslatet. En och annan gång, då jag visste att hvarken lady Chandos eller hennes son voro inne, kunde jag sittzx en stund och spela, men känslan af att jag giorde det i smyg, plågade mig alltid. Två gånger bjöds jag af lady Chandos att följa henne ut att åka; sjelf var hon ute hvar dag, för det mesta i sällskap med mrs Chandos. Den sistnämnde såg jag högst sällan. Min Sysselsättning var således inskränkt till promenader och läsning. Tidningar, böcker och tidskrifter lågo alltid framme. Hade jag lärt mig klädsömnad, skulle jag sjelf sytt de klädningar som jag köpt mig i Paris, hvilket hade varit så mycket förståndigare, som jag saknade medel att betala deras syön; nu fingo de ligga osydda på botten af min stora reskoffert. Mr Chandos hade sagt mig att böckerna i biblioteket voro till min disposition och jag valde således några af lem åt mig. Ena morgon, då je hade gått ditin för att hemta en bok, fick lady Chandos se mig geom den öppna dörret vch kom ini: Jag