Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 2

Å L skrattsalfvor oupphörligt afbrutet gttrande, När en person upphöjes i adeligt stånd, brukade det vara vanligt att ändra hans namn, Det hade inom kärninaren uppstått en kollektiv personlighet, som sjelt kallade sig för öch af avdra blifvit kallad nihilism; talaren skulle för sin del vilja vara med om att upphöja den personligheten till adeligt stånd och skulle då vilja kalla honom mihilism. Man hade sagt att den ena riksdagen icke skulle behöfva uppfylla en föregåendes löften. Hr Törnfelt ville visst icke förmena riksdagen att i likhet med den beryktade riddarhustalaren Ludvig Johansson Boije bli klokare för hvar dag, Men då fråga vore om billighet och rättvisa, ansåg han en efterföljande riksdag icke kunna eller böra afvika från en föregåendes åsigt. Vore det då billigt och rättvist att förneka Östergötland en bana, som med en tjugondedel bidragit till de redan byggda. De som rfedan fått sig jernvägar och nu sitta och frossa vid de egyptiska köttgrytorna, de säga nu stopp. Detheter: Förliter eder icke uppå furstar., men om riksdagen delade nyssnämnda åsigt, skulle tal. vilja tillägga: förliter eder icke uppå riksdagar heiler. r Lönnberg yttrade sig skriftligen, antagligen för bifall. Afven hr Lithner yttrade sig för samma åsigt och gaf nihilisterna ännu ett namn: nyhellister, hvilket han hört af en åhörare och hvilket icke vore så oäfvet, då man vid närmare eftersinnande skulle finna, att nihilisterna nästan uteslutande bestode af nykomlingar, fastän de anfördes af en gammal riksdagsman, som, för att eröfra en länge eftertraktad fästning, icke brydde sig om, huruvida han ödelade hela landet. Dessa nya ledamöters benägenhet att icke vidkännas någon kontinuitet och solidaritet med föregående riksdagar vore beklaglig, och vid såant förhållande vore hvarje tal om billighet med så stor patos förkunnar, att riksdagen ej behöfver bry sig om en föregåendes beslut. Hr Lithner vände sig slutligen mot hr Keys reservation och frågade, om man icke bakom densamma såge det stora jernvägsnotvarpet från 1869 med en mängd stora finansbolag och om de, som nu vägrade anslag, trodde sig kunna uppträda med samma kraft, när en gång 33 olika partier förenade sig för att bereda sig fördelar af staten. Hr Per Nilsson i Espö ansåg nödvändigt att follborda de nu föreslagna stambanorna, erinrande om att det nu funnes liksom två återvändsgränder vid Nässjö och Norrköping. Om dessa båda punkter sammanbundes af ett bolag, kunde det hända detsamma som med Köping—Hult-banan. Ifrån Köping till Göteborg kostade nemligen ett centner gods 23 öre, och deraf toge denna korta jernväg 10 öre, då frakten på statens återstående långa bana blott kostade 13 öre. Emot hr Keys varning att icke göra oss till tyskarnes arrendatorer anmärkte hr Per Nilsson, att vi skulle bli det i mycket högre grad, om tyskarne komme i besittning af en stor del af våra jernvägar. Dessutom varnade han hr Key för att, i fråga om anslagen till enskilda banor, för mycket lita på sina nyliberala, nej, rättade sig tal., sina nihilistiska kamrater, ty när det en gång blefve fråga om dessa anslag, skulle I de nog äfven då säga stopp. Med grämelse I hade han dessatom i går hört tvenne Södermanlandsrepresentanter säga nej till nya stambanor, ehuru lokomotivpipan hade för dem Jett annat ljud, när det var fråga om jernI väg i deras provins. Med anspelning på en l annan talare förmenade han också, att motståndskratten icke skulle blifva så stor, om det en annan gång blefve fråga om att, liksom nu af hr Key föreslagits i fråga om en I enskild bana genom Östergötland, bevilja 50 procents present åt en liten vacker bana från I Kalmar till Halmstad för att sammanbinda J Östersjön med Kattegat. Yrkade bifall. För samma åsigt yttrade sig för öfrigt mer I eller mindre utförligt flere talare, men utan latt anföra synnerligen nya skäl utom detatt Östergötland icke vore såväl försedt med kommunikationer som man påstått, då en famn ved på vissa orter icke betingade högre pris än 90 öre, och då dess egentliga näringsgren, sädesproduktionen, icke hade mycken nytta af vattenkommunikationerna, som tillfrysa innan sädesförrådet kan bli färdigt att föras i marknaden. Desse hrr voro Granlund, Å. I Rundbäck, Asker, frih. Koskull, Kallstenius, I Medin, Åstrand och Palander. Talarne emot anslag till den ifrågavarande banan kunna delas i tvenne grupper, de som luttalade och de som icke uttalade nihilistiska åsigter. Bland dem som icke hyllade nihilismen l uppträdde först hr Hedengren, som visserligen lansåg den östra banan böra blifva en stamIbana; men då Östergötland redan hade goda I vattenkommunikationer, och norra orterna deremot vore i saknad deraf, borde ÖstergötTland kunna vänta, tilldess den norra banan I blefve färdig. Emellertid finge man medel till enskilda banor, så att man efter 10 å 11 lår kunde ha 60 å 70 mil bibanor och båda de ifrågavarande stambanorna färdiga. Dessutom borde de enskilda banorna klassificeras Joch ett bestämdt belopp, exempelvis 2 mill. I rdr, för hvarje år anslås, ty då visste hvarje ort när det blefve dess tur att erhålla jernI vägsbidrag och kunde ställa sig derefter. Hr Carl Ifvarsson fann det underligt, att Iman kämpade med så stor ifver för den östra I banan, sedan den norra blifvit afslagen. Om hållet för döfva öron. Huru skulle de bolag, : hvarom man ordat, någonsin våga att förlita! sig på riksdagarnes löften, och huru skulle de : således någonsin våga att på grund deraf börja anläggandet af någon jernväg, då man .