Aftonbladet – 8 mars 1870, sida 3

ifrågavarande stambana redan i år kunde öppnas för trafiken. (Forts.) Andra kammaren. Jernvägsstriden. Såsom redan förut är nämndt, började denna strid i går, och vi gå nu att lemna en kortfattad redogörelse för det märkligaste som derunder förekommit, följande dervid liksom kammaren vid sin behandling statsutskottets i särskilda punkter afdelade utlåtande. Angående nordvestra stambanan hade K. M:t i sin proposition föreslagit att för innevarande år anvisa 1,600,000 rdr samt för 1871 1,160,000 rdr, hvaremot hr Weern väckt motion att utöfver det af K M:t för innevarande år föreslagna belopp anvisa 900,000 rdr för att redan i år få denna bana färdig; och hade utskottet, med afstyrkande af motionen, hemställt, att K. M:ts förslag måtte bifallas. I en emot detta beslut: afgifven reservation hade hr Wsern yrkat på bifall till sin motion. Denna fråga föranledde en stunds diskussion, som börjades af hr Hedin, hvilken hufvudsakligen fäste uppmärksamheten på -vigten ur unionel synpunkt att få denna bana färdig så snart som möjligt. Detta vore ett ganska billigt tillmötesgående mot norrmännen, som redan för flera år sedan haft sin del färdig af den bana, som af: såg att. förena de båda brödralanden, Och när nästa år frågan om en ny unionsakt förekomme till. afgörande och efter all sannolikhet blefve afslagen i båda länderna, månne det då icke vore godt såväl för de båda nationerna inbördes som inför. utlandet att kunna utplåna eller åtminstone förmildra det ogynsamma intrycket af detta afslag ; med.--knytandet af -ett nytt föreningsband, med denna banas öppnande. Yrkade bifall till hr Weerns reservation, I detta yrkande instämde äfven hr Hedengren; som ytterligare anförde såsom skäl frågans finansiella sida, eller den förlust som skulle uppstå såväl deraf att den till en stor del redan anskaffade materielen skulle ligga räntelös ett helt år, under det man för den redan färdiga bandelens trafikerande måste hetala det norska statsverket omkring 40,000 rår årligen, som deraf att denna gistnämnda utgift tillsammans med räntan på hela anläggningskapitalet utgjorde vida mera än ränteförlusten af de ifrågavarande 900,000 rdr. Tal påpekade ytterligare denna banas vigt i kommersielt hänseende och tillade i afseende på deas por litiska betydelse, att ingen verklig förening mellan de båda brödrafelken vore möjlig förr, än lättade kommunikationer dem emellan blifvit öppnade. Statsrådet Adlercreutz förordade deremot K. M:ts proposition, anseende: det såsom en betänklig sak och ej förenlig med nödig försigtighet att afvika från den en gång pppejorda planen för banans byggande, eller att densamma skulle vara färdig 81. Visserligen hade vid sistlidne riksdag en afvikelse derifrån egt rum; men detta berodde på alldeles så Milda orsaker, nemligen, som bekant är, hungersnöden och arbetslösheten, och berättigade icke att nu utan anledning göra en nj afvikelse. Tal. sökte föröfrigt visa, att förlusten deraf att banan icke öppnades förr än 1871 i sjelfva verket icke vare Så stor som man påstått, och. framhöll dessutom det vådliga deruti, att såsom en följd af reservationens antagande, på en gång afskeda en så stor arbetsstyrka som 4000 man vid början af vintern, då de minsta tillfällen till arbetsförtjensi förefunnes. Hr Grönander ansåg att man ej borde uppskjuta sådana utgifter som det vore misshushållning att icke bevilia så snart som möjligt. Och då till de ekonomiska skälen äfven komme kommersiella och politiska, röstade tal. för reservationen, i hvilket yrkande hr Leffler instämde, Hr Hierta ansåg representationen böra vara tacksam mot regeringen, derför att hon icke lagt an på att snart få banan färdig, ehuru detta helt naturligt kunde vara angenämt för dem som stå 1 spetsen för styrelsen, angenämt att tänka: det skedde i min tid. Yrkade bifall till utskottets förslag, Samma yrkande framställdes äfven at hr Kelj. Om det ock vore sannt att 45,000 rdr finge utbetalas till norska, statsverket för den färdigbygda bandelens trafikerande, så utgjorde dock räntan på de föreslagna 900,000 rdr mera, eller 59 å 60.000 rdr. För öfrigt tradåe tal. icke, att denna bana skulle medföra synnerligen stor hebållning, då den tydligen icke vore afsedd för kommersiella, utan för politiska ändamål. Norrmännen borde jöke änna sig stötta, om ba nan icke fullbordades förr än 1871, ty den ad icke blifvit, lofvad förr. Ett skäl, som särskildt verkade på tal. vore, att om förslaget bifölles, en mycket stor mängd arbetare strömma till, liksom det skedde i fjol till Oscarshamnsbanan, och då. staten mäste gifva, dem fri resa I sina jernvägar och arbete i Wermland. Hr frarsson ansåg, att man borde OR den regeln att inskränka ny! nadyn till ett belopgy mqtärärende tnkomten at