Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 3

Öch om de fattigaste församlingarre äf statsbidraget finge det mesta eller i mån af berof, så ginge det väl an, men med den nuvarande grunden för dess utbetalande finge de tätast bebygda och förmögnaste församlingarne mest, de glest beboddär fattiga församlingarne minst. Skulle dessa nu bli tvungna, derför att de ha en stor areal, att upp rätta flera skolor utan att erhälla ökadt statsbidrag, så blefve de alldeles nedtryckta. Tal:s slutomdöme blef att han fann förslaget oantagligt, från hvilken synpunkt han än betraktade det. Hr Liss Olof Larsson ville icke, att mera tvång skulle genom skolstadgan åläggas församlingarne än för närvarande. Då han önskade att man äfven i detta fall ville verka på öfvertygelsens väg, skulle han snarare vilja vara med om att ur stadgan bottaga en eller annan paragraf, på det församlingarne måtte erhålla större frihet. Det vore fiemligen omöjligt att i stora vidsträckta församlingar hålla tillräckligt antal examinerade lärare, såsom förslaget afsett, utan der måste småskolor eller roteskolor med oexaminerade lärare anlitas. Detta vore likväl enligt talarens tanke ingalunda någon olycka, då det ju gjorde mindre hvad skolan kallades, endast man ernådde det önskade målet: folkets npplysning, och detta ansåg talarer ganska väl kunna vinnas med skolstadgaus föreg skrifter sådana de nu äro. Att inrätta flera skolor konde äfven ha sina olägenheter, emedan det kunde uppväcka församlingarnes ovilja mot skolan. Bättre vore då att ha få, men med församlingens välvilja omfattade skolor, än många, som kanske till och med skulle bli hatade. Föröfrigt visade folkskoleinspektörernas berättelser, hvarpå exempel anfördes, att kunskapsmåttet ingalunda bergdde af skolornas antal, uvan att ofta kunskaen och ititresset för skolan vore större der det anns få skolor, än der det fanns många. JEttanhat skäl emot förslaget fann talaren deri, att han ej ville lägga så stor makt i stiftstyrelsernas händer som förslaget, enligt hvilket det borde tillkomma stiftstyrelsen att efter folkskoleinspektörernes förslag afgöra, huru många skolor hvarje församling borde upprätta. Yrkade afslag; i hvilket yrkande hrr Benjaminsson och Östman förenade sig. Hr Abr. Rundbäck ansåg det alldeles obestridligt, att bebofvet och icke, såsom nu är händelsen, den territoriella sockenindelningen bör utgöra grunden för skolornas antal. Inspektörernas berättelser visa omöjligheten att förmå vissa stora församlingar, som deraf skulle vara i stort behof, att inrätta mer än den enda skola nu gällande föreskrifter ålägga dem. Så anförde talaren exenmpel på en stor församling, som åtnjuter 700 rår af statsbidraget, men det oaktadt icke kunde förmås att aflöna mer än den ende af skolstadgan föreskrifne läraren. Och då församlingar funnes så stora som hela Blekinge län, ville man då .verkligen påstå, att en examinerad lärare är tillräcklig äfven i dem? En talare hade sagt, att man borde verka på öfvertygelsens väg, och talaren hade för sin del anlitat den utvägen; men man ser huru svårt det är att derigenom inverka något på denna församling; huru mycket svårare då på en landsförsamling, som på allt sätt motarbetar hvad som kan medföra en ökad utgift. Samme talare hade ock sagt, att man borde nöja sig med småskolor eller roteskolvr, utan examinerade lärare; deremot ville talaren blott erinra att lärjungarne i dessa skolor endast eller nästan uteslutande finge lära sig läsa litet innantill och katekesen utantill; men hvem ville väl påstå detta vara nog. Yrkade bifall till utskottets hemställan. Hrr And: Johansson, Hjelm och Magnus Jonsson yrkade afslag. Hr Jöns Pehrsson hade erfarit djup smärta, att det just skulle vara allmogens representanter inom kammaren som motsatte sig förslaget. Talaren fann ingen våda af ett bifall, då förslaget intog det vilkoret: såvidt medellöshet icke hindrar.o Föröfrigt ansåg talaren inga medel kunna användas bättre än till folkets undervisning och moraliska förbättring. Yrkade bifall. Hr Jöns Rundbäck vände sig emot en föregående talares resonnemang, att ju mindre skolor, desto mera intresse, och ju flere skolor, desto mindre intresse för skolan, anhållande: att få protestera emot denna sats, såsom en skamfläck för kammaren. Enligt talarens erfarenhet hade deltagandet för skolan tvärtom visat sig större isamma mån skolornas antal vuxit till. Visserligen skulle förslagets antagande medföra ökade kostnader på vissa orter, men vill man ändamålet, så måste man ock vilja medlen; och då det föreliggande förslaget vore det i formen mildaste, som kunde komma i fråga, jrkade talaren bifall dertill. Hr Granlund frågade med anledning af den förste talarens framställning om de stora kostnader skolan medfört, hvem som kan beräkna den derigenom uppkomna vinsten af folkets moraliska förbättring. Yrkade bifall. Genom votering afslogs förslaget med 93 röster mot 55. TTT ÖL nte rr Fr