Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 3

——— RIKSDAGEN. Lördagens sammanträden. Första kammaren. Utan diskussion biföllos lagutskottets utlåtanden :r 15 och 17. Uti det förra afstyrktes lifr Eng latders och J. Anderssons motioner om ändring i gällande föreskrifter rörande förvaltningen af omyndiges egendom, höfvudsakligen på den grund, att frågan redan är under K. M:ts pröfning. I det senare afstyrktes hr Olof Larssons motion om ändring af 3 kap. 5 och 7 S5 ärfdabalken på dei grund, att den af motionären åsyftade utsträckningen-af. arfsrätten skulle vara.onödig och godtycklig samt äfven öfverflödig till följd af testamentsfriheten Samma utskotts utlåtande n:r 16, hväruti afstyrktes hrr T. Walbergs och C. G. Bergs ttotioner om begränsning till en viss tid af-de förmånsrätter som omförmälas i 17 kap. 10 och 11 SS handelsbalken, återremitterades med 42 röster mot 30 på yrkande af grefve Oscar Mörner och hr J. Th. Berg, hvilka framhöllo den osäkerhet som, isynnerhet vid inteckningar, måste blifva en följd af den obegränsade tiden för dessa förmånsrätter. Hr v. Gegerfelt anmärkte deremot, att det vore hårdt, om t. ex. en arfvinge genöm en försummelse i detta hänseende skulle gå miste om sin förmånsrätt, samt ansåg, att något praktiskt behof af en förändring i denna riktning icke förefinnesAndra kammaren. Utan anmärkningsvärd diskussion godkändes andra kammarens tillfälliga utskotts M 4 utlatanden JM 3—6, aistyrkande väckta motioner: af frin. Tamm angående delning af Stockholms län mellan Upsala och Nyköpings län; af hr Englander om förbud för landtbaudlare att idka handel med vissa varor; af hr Samuel Jonsson angående sättet för augmenträntas uppbärande, sänt af hr Åke Andersson angående tryckta formulär till frejdebetyg; hvarjemte utan diskussion bifölls hr Sven Nilssons af samma utskott tillstyrkta förslag att kammaren måtte besluta en skrifvelse till K. M:t röed anhållan, att K. M:t täcktes vidtaga åtgärder, för att de i k. danska geheimearkivet och andra under offentlig vård stående samlingar i Danmark förvarade handlingar, hvilka angå något eller några af de svenska landskap, som förr tillhört danska riket, må åtminstone till så stor del deraf, som kan anses vara af någon vigt, kunna utfås, helst i original, men, derest och i den mån alltför stora svårigheter häremot möta, uti bestyrkta afskrifter, samt att K. M:t sedermera täcktes förordna om lämpligaste sättet för dessa handlingars förvarande här i landet. Om ny.folkskolestadga. Andra kammarens tillfälliga utskott JV 1 hade afstyrkt hr Benjaminssons motion om nedsättande af en komitå för utarbetande af förslag till ny folkskolestadga. Motionen förordades af hrr Benjaminsson och Hjelm, hvilka framhöllo åtskiliga omständigheter, som i deras tanke gjorde den ifrågasatta omarbetningen önskvärd. Hr Witt framhöll såsom skäl för utskottets afstyrkande, att om enligt förslaget staten skulle öfvertaga folkskollärarnes aflöning och pensionering, intresset för skolans utbildning skulle mattas hos församlingarne, hvarförutom det skulle medföra alltför stora kostnader för staten. Utskottets afstyrkande hemställan bifölls. Förslag till folkskolans utveckling afslaget: Med anledning af en utaf hr Abr. Rundbäck väckt motion i ämnet hade samma utskott hemställt, att riksdagen ville hos K. M:t anhålla, att ett tillägg måtte göras till 1 8 i K. M:ts stadga om folkundervisningen i riket af den 18 Juni 1842 af följande lydelse: Der en större folkmängd och andra förhållanden göra flera med vederbörligen vid semivarium gedkände lärare försedda folkskolor behöfliga och medellöshet icke hindrar, skall församling vara skyldig att inrätta sådana till det antal behofvet kräfver. Med anledning af detta förslag uppstod en temligen utförlig öfverläggning. Hr Bjerkander beklagade, att motionen och förslaget ginge i en så ensidig riktning. Tal. hade sjelf väckt motion i ämnet och det kunde derför synas underligt, att han nu motsatte sig det förevarande; men så länge den i hans motion ifrågasatta ändring af vilkoren för statsbidragets utbetalande derhän, att detsamma skulle utgå med lika stort belopp för hvarje skola icke såsom nu efter folkmängden — så länge denna reform ännu ej vore genomförd, måste ban motsätta sig hvarje förslag i samma syfte som det förevarande. Enligt tal:s öfvertygelse skulle nemligen dess genomförande ingalunda vara någon vinst för skolan; ty som bekant hade de stora kostnader som folkskolan kräft medfört den följden att hon blifvit illa sedd, och detta skulle i ännu högre grad blifva händelsen, om församlingarne ålades ännu större kostnader. De som redan äro dem ålagda äro ingen obetydlighet. Byggandet af 3333 nu befintliga skolhus å 6000 rdr gör 20 millioner rdr och hus för småskolor kosta omkring 3 millioner rår. Uppförandet af de af inspektörerna såsom nödiga ytterligare ansedde skolhus medtoge omkring 4 millioner rdr. Till dessa summor komme ytterligare lärarnes aflöning som med naturaprestationer och allt uppginge till 11 å 1200 rår för hvar och on hvartill staten hidraser med omkrine 230 rdr.