Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 2

deri I enlighet med sin konstnärliga begåfning tvifvelsutan gjort det lyckligaste valet. En förträfflig moiti6 eger den omtyckta artisten här i hr Ambrosi, hvars herrliga toner göra Alfredos parti till en allt högre uppskattad musikalisk njutning. Gårdagens konsert i Musikaliska akademien beredde sina besökare, hvilkas antal var blott alitför apa et synnerligen angenäm stund genom .bekantskapen med den utmärkt vackra Messa af br A. Ölander, som då för första gången offentligen utfördes. Här, likasom i sin mi med bifall mottagnå symfoni; uppenbarade kompositören en särdeles rik begåtning samt tillräckligt formvälde för att otvunget göra den gällande; och öm de ideer, söm sålunda framstodo, ej utmärkte sig för hägon högre grad af originalitet eller upps finningskraft, bör emellertid erkännas att den innehållsdigra texten alltid med trohet och klarhet blef tolkad i tönerna, samt att, eburu det hela äntydde eklektikern; et och annan detalj dessmera vitnade om både dristighet och sjelfständighet. De nummer som i detta hänseende väckte den lifligaste uppmärksamhet vore det med mytken effekt recitativiskt inledda och under sin fortgång rikligen nyanserade Credo samt messans slutnummer Agnäs det, som genom egendomligheten i sin anläggning och den djupa känsla det uttryckte mäktigt grep åhörarng ch kom dem att med lifliga och ihållande bifallsyttringar och fratnropning af kompositören tolka sin erkänsla. I messans utförande deltogo förtjensifullt åtskillige atisedde amatörer samt akademiens kapell under anförande af professör H. Berens. Konserten inleddes med en trio af Haydn. :