Aftonbladet – 7 mars 1870, sida 2

för att han ej mera skall slita sig och jag skulle önska att min mor-:ej fick veta af hvad som händt. Jag skall ej berätta henne det, sir. Jag förmodar att lady Chandos har lika stor ovilja, mot hundar som jag. Åh nej, tvärtom; hon tycker snarare om lem. Men: hon ogillar — åtminstone har non under senare tid gjort det — att låta nundar springa lösa vid gården.s Hon fruktar kanske för att de skola blifva okiga. Mr Chandos skrattade. Nej, detta är nte skälet. Jag måste göra er och Nero ill vänner; ni skall då inse huru föga man ar skäl att frukta för honom. Ni måste ölja mig till stallet, dä han blifvit bunden. Turu länge har ni varit bekant med min syster? yttrade han oförmodadt. Jag kände henne något hos mille Barieu. Jag kom till skolan strax innan hon emnade densamma. Då förmodar jag att... att ni äfven käner på hvad sätt hon lemnade pensionen ? Han hade börjat meningen fort, likom drifven af en liflig impuls, men det var iksom han besinnat sig och de sista orden commo långsamt och afmätt öfver hans läpDar. Ja, sir. Det kunde inte döljas för skoan. En vansinnig handling — ja, högst olyckig! mumlade han; och, om jag inte alltför nycket bedrar mig — af bjertat ångrad. Det är, som jag tror, miss Hereford, en ny örklaring af den gamla satsen: långa år få rälda, hvad stunden brutit. Stackars Emily, won har en dryg tid för sig — hon står blott rid begynnelsen till sitt lif ännu. Jag var Mu detta tillfälle en gång hos imille Barun