Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 3

UN. rm hv Olliviers senaste förklaring, låter hon, skrifver samme korrespondent, ej skildra sig med ord. Man måste ha med egoa ögon sett henne för att kunna göra sig en fortfor derom. De deputerade hade alla stigit ne från sina bänkar, sprungo omkring i salen som de varit galna och skreko och gestikulerade emot hvarandra. Alla ögon sprutade eld, alla armar voro i rörelse, och för åskådarne föreföll det som de i hvarje ögonblick vore färdiga att falla hvarandra i håret Presidenten försökte förgäfves att återställa ordningen. Både hans röst och klocka förblefvo utan all verkan. Den officiella berättelsen återger scenen i följande ord: Den . sensation, som framkallats af sigillbevararens sista ord, ger sig tillkänna genom en allt lifligare agitation. Ett stort antal deputerade stiga ned i den nedre delen af salen, der de gruppera sig och lifligt samtala. Efter 25 minuter återupptagas förhandlingarne. De liberala tidningarne af alla färger se för öfrigt i högerns nederlag det personliga styrelsesättets — fullständiga tillintetgörelse. Det är förbi, säger Journal des Debats. Det är en revolution. Dagen skall uppbära sitt Idatum. Det är en parlamentarisk 24 FeIbruari. Ministeren har bränt sina skepp. I Hon har lemnat en del af besättningen, sina sjuka och sårade på platsen. Det är ett grymt förfarande. Men det var nödvändigt. Vi ha sett en del springa in i elden, andra hoppa i sjön, der de hålla sig fast vid vrakIspilror, som ej länge skola förmå hålla dem luppe. Må de återvända till Styx vatten, till den glömska, som är deras bästa tillflykt och deras sista fristad! Apparent rari nantes lin gurgite vasto. En finansminister yttrade Jen gång: Sägen farväl åt milliardens ljufliga stränder; I skolen aldrig mer återse dem! Man kan säga åt medlemmarne af den gamla T högern: Sägen farväl åt dessa fåtöljer, der I suten af prefekternas, märernas och gendarmernas godhet och bevågenhet, der I voren så beqämt placerade för att ingenting säga, ingenting göra, utan endast votera. Det är Islut. Denna lyckliga tid finns ej mer. Gårdagens session representerar en hel revolution, emedan hon är slutet på ett styrelsesystem. Om än ministrarne skulle aldrig så blygsamt opponera sig mot en sådan tydning, är hon dock icke desto mindre fördömandet af det system som i aderton år varit herrskande. Det var Yancien regime, som i går frivilligt sökte striden och framkallade henne. Hon ville tvinga regeringen att falla åt höger, och hon har i stället kastat henne hufvudstupa i vensterns armar, som för henne öppnat sin famn och dermed utfört en handling af verklig och sann politik. Att kabinettets läge genom den fullständiga brytnipgen med högern blifvit angenämare, tror dock Debats ej. Ministeren, säger hon, har utan tvifvel vunnit en lysande seger; men vi, som på ett lugnt och opartiskt sätt bedöma ställningen, vi tro ej att hon derför hvilar på rosor. Vi skulle snarare tro henne ligga på S:t Laurentii jernhalster, denne martyrs, som man lät steka på venstra sidan när han var tillräckligt stekt på den högra. Ministören har bytt om sida. Hon måste nu motsvara deras förtroende som af henne vänta lagar, hvilka äro egnade att betrygga nationalrepresentationers sanning och uppriktighet. Det synes som ministören nu också skulle ha klart för sig hvad hennes nya ställning fordrar. — Inrikesministern Chevandier har nemligen i ett af kammarens utskott tillkännagifvit, att regeringen vid kårens sammanträde efter de ferier hon den 26 Febr. på två veckor tagit sig skall för henne framlägga ett förslag ej blott till kommunal-, utan äfven till ny vallag, en lagstiftninnsfråga som naturligtvis måste vara undangjord innan ett upplösningsdekret kan utfärdas. Det är således ej, såsom vi af ett telegram nyligen trodde oss kunna sluta, först vid början af nästa kammarsession, utan redan under de närmaste veckorna som detta vigtiga förslag framkommer. Kammaren har emellertid, efter de heta sammandrabbningarne i förliden vecka, I Re be tagit sig en liten ledighet, hvarunder sinnena kunna hinna åter komma i jemnvigt. Kammaren sammanträder åter om tisdag. Det sätt hvarpå Bismarck i nordtyska rikslagens session den 24 Februari tillbakavisade Laskers förslag har framkallat en så stor förbittring bland det nationalliberala partiets medlemmar, att det på allvar är fråga om att uppsäga den stolte och sjelfrådige förbundskanslern tro och lydnad. National) Zeitung för den 26 Februari yttr ar med an-l edving häraf: Grefve Bismarck gör ejj minsta afseende på de förändringar som för: siggått sedan 1866. Han vidhåller fortfarande att förhållandet mellan det nordtyska förbundet och sydstaterna tillhör de utländska angelägenheteroa och utgör en af utrikesministerns mystiska domäner. — Vi kunna på intet sätt medgifva att vår nations öde skall på ett hemlighetsfullt sätt afgöras i hans utrikeskabinett. Aldrig skall den tyska nationen finna sig uti, att det skall komma An på en enda mans vilja, huru länge ännu de ytterligare stegen till fullbordandet af den tyska enheten skola uppskjutas. Makten och vissa qvarlefvor af absolutistiska sedvanor kunna väl för en tid pålägga nationen ett tvång, men ej på längden vinna hennes samtycke.n I Varsjav egde den 16 Februari en begrafning rum som tilldrog sig mycket stort deltagande från stadens befolkning. Det var den dervarande öfverrabbinen Baer Meisels, en man som tillhörde landets och stadens bästa patrioter. År 1848, då han ännu var rabbin i Krakov, blef han af denna stad skickad som representant till riksdagen i Kremsier. Under den sedermera iuträdande reaktionen utsatt för förföljelser från österrikiska egeringens sida, har han sedan alltjemnt geiom sina frisinnade och äkta polska tänkeätt gjort sig kär för folket. Den procession som följde hans lik till gratven utgjordes af fver 50,000 personer, säväl kristna som hans gna trosförvandter. Från de ryska mynligheternas sida var han föremål för starkt nisstroende, och den nekrolog flera tidningar örberedt blef af censuren struken. Suez-kanalen ådagalägger alltmera på rent raktisk väg, att han är en stor verklighet. så telegraferas från Port Said den 22 Fe-— mr FR PA m— V— on SA AA