Aftonbladet – 4 mars 1870, sida 3

UTRIKES Innehåll: Scenen i franska kammaren den 24 Februari. — Journal des Debats om betydelsen af högerns nederlag. — Den nya vallagen. — Kammarens ajournering. — Bismarck och det nationalliberala partiet. — En polsk patriot, — Suezkanalen. Tidningarne och korrespondenserna från Paris med gårdagens post äro fulla af skildringar och resonerande artiklar om scenerna i kammaren den 24 Februari. At alla framgår att brytningen mellan regeringen och yttersta högern nu mera är oåterkallelig, ett faktum som de liberala tidningarne af alla nyanser med liflig tillfredsställelse konstatera, medan högerns organer, trots sina försäkringar att de äro villiga att fortfarande skänka ministören sitt funderstöd, om hon deraf gör sig förtjent, ej kunna dölja sin harm och sin missräkning. Hela sessionen beskrifves för öfrigt som en af de stormigaste Frankrikes parlamentariska historia har att omtala, och det vill, som bekant, säga mycket. Med undantag af sessionerna under den första republiken och den 24 Februari och den 15 Maj 1848, då det beväpnade folket inträngde i kammaren, har hon väl sällan haft ett så upprördt utseende. Högern, som genom Olliviers törklaring såg sig hotad i sina dyraste intressen, kunde af raseri knappt styra sig och bevisade att när de ultrakonservativa en gång ge sina känslor fria tyglar, de i utbrotten af sin vrede lemna venstern långt bakom sig. I det hela taget, skrifver en korrespondent, hade det skådespel, högern erbjöd, något vidrigt. När venstern bryter löst, sker det åtminstone för en princips skull, medan högern, som sedan år och dag förblifvit kall vid de största orättvisor och hufvudlösheter, råkade i raseri, emedan de officiella kandidaturernas uppgifvande gör henne för alltid omöjlig. Men det var ej blott de 56, som befunno sig i denna upprörda stämning, utan största delen af dem, som genom administrationens ifriga bemödanden kommit in i kammaren, delade deras känslor. Men då det ryktet plötsligt utbredde sig, att Ollivier hade upplösningsdekretet på fickan, skilde sig en mängd från den yttersta högern. I spetsen för dem, som röstade emot ministeren, befunno sig de förra